Demokratin är i praktiken större än en valdag vart fjärde år, och nu monteras den ner. I över ett år har vi upplevt hur regeringens politik får konsekvenser för den demokratiska vardagen. Regeringspartierna verkar dock inte ha en helt gemensam vision, utan strävar mot olika mål.
Å ena sidan en liberal, kommersialiserad och homogen kultursektor som anpassas efter majoritetssamhället. Den ska verka utan offentlig finansiering och utan folkbildning. Resultatet blir en kultursektor som lever på marknadskrafternas nåder och leder till ökad ojämlikhet och otrygghet.
Å andra sidan en nationalistisk, konservativ styrning av både kultur och folkbildning som inte tillåter frihet, olikhet eller mångfald. Resultatet blir ökad polarisering och splittring. Oavsett vilken vision som får leda politiken kommer det vara skadligt för den demokratiska vardagen.
Ett levande civilsamhälle där kunskap uppmuntras, frodas och sprids är vad som gör det demokratiska samhället levande. Deltagandet i det demokratiska systemet och samtalet bygger på att människor i samhället är engagerade, bildade och fria tänkande varelser. Utan fria och tänkande människor stannar utvecklingen och demokratin börjar sakta men säkert retirera. Folkbildningen är ett av de viktigaste verktygen som det demokratiska samhället har att nyttja för att just slå vakt om den fria tanken och kunskapen.
”Kunskap är makt” brukar det ofta heta.
Det vackra med folkbildningen är att den är fri och frivillig. Alla är välkomna att delta och det på sina villkor. Det är i studiecirkeln människor med olika bakgrund och klasstillhörighet kan mötas för att samtala, lära och filosofera tillsammans. Den bildade människan föds och frodas i folkbildningen.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
