Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Östen Undén, Tage Erlander och det kalla kriget - Bert Mårald
Under nästan tjugo år var Östen Undén utrikesminister, längre än någon annan i Sverige. Bert Mårald har läst en ny bok om professorn i juridik som blev symbol för den svenska alliansfriheten.

 
Då Sverige i skrivande stund tycks vara dagar ifrån Natomedlemskap aktualiseras den snabbt övergivna alliansfrihets- och neutralitetslinjen, som vi har följt under två hundra år. Sitt riktiga genomslag fick den svenska freds- och neutralitetsideologin först i samband med landets demokratisering under Nils Edéns ministär, sammansatt av liberaler och fyra socialdemokrater, däribland den unge juristen och konsultativa statsrådet Östen Undén.

 
Denne hade under sina studieår i Lund formats genom diskussionerna inom det Wallska studentmatlaget där även socialdemokraten Ernst Wigforss ingick. I frågorna kring krig och fred fanns en åsiktsgemenskap bland dessa Lundaakademiker. I den voluminösa studien ”Världskriget och världsfreden” på 750 sidor kritiserade Wigforss krigsförhärligande preussiska ideal, som borde ersättas av ett folkrättsligt baserat internationellt regelverk.
 
De neutrala småstaternas livsintressen var oupplösligt förbundna med idén om staternas rättssamfund. I sin nyutkomna bok ”Östen Undén, Tage Erlander och det kalla kriget” (Santérus förlag 2023) återvänder Mats Bergquist till Undén.

 
Boken berör egentligen endast åren mellan 1945 och 1962 under vilken Undén innehade utrikesministerposten; det första året med Per Albin Hansson som statsminister, därpå Erlander. Det är bekant att Hansson inte kände någon entusiasm inför utnämningen, då Undén som utrikesutskottets ordförande inte hållit inne med sin kritik mot samlingsregeringens anpassningspolitik gentemot Nazityskland. Däri hade han stöd av sin nära och livslånge vän Wigforss.

 
Det är lätt att glömma bort att Undén, vid sidan om sin politiska gärning, uppvisade en nog så imponerande karriär som juridikprofessor, rektor för Uppsala universitet och universitetskansler. Likväl hade han hunnit med att verka som utrikesminister åren 1924–1926, då han inom ramen för Nationernas förbund värnade om den kollektiva säkerheten, oförenlig med en strikt neutralitetslinje. Först då folkrättsliga principer inte respekterades tvingades Sverige gå tillbaka till en mer passiv neutralitet.
 
Samma förhållande rådde under åren efter andra världskriget, då Undén hyste stora förhoppningar om Förenta nationernas fredsbevarande roll. Det var först då kalla kriget eskalerat som Undén med sin brobyggarpolitik utanför blocken kom att uppfattas som neutralitetens något kallsinnige sigillbevarare.

Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.