Ledare från Tiden nr 1/2024
”Matpriserna stiger igen”. Rubriken toppar SVT Nyheter en kall morgon i början av mars. Men nyheten säger inget nytt. Vi har alla sett samma rubrik många gånger de senaste två åren, varvat med rubriker om matjättarnas nya rekordvinster. Frågan måste därför väckas. Hur länge ska detta tillåtas fortsätta?
På ett område har Socialdemokraterna gjort sin läxa. Partiet börjar få en ordentlig bankpolitik. S vill pressa ner boräntorna genom nya ägardirektiv till helstatliga bolånebanken SBAB, stärka SBAB:s ställning genom att banken inför löne- och transaktionskonto, införa en tillfällig skatt på övervinsterna från bankernas räntenetton och göra det lättare att byta bank.
Den nya bankpolitiken går i linje med slutsatserna i valanalysen som kom i februari 2023. Där står att Socialdemokraterna måste bli bättre på att ta fram förslag som löser samhällsproblemen, och att förslagen ”måste vara tydliga och ha potential att göra reell skillnad i människors vardag”.
Vad den nya bankpolitiken innebär i kronor och ören bör fortsätta kommuniceras ut, särskilt eftersom 70 procent av LO-medlemmarna äger sitt boende och 50 procent bor i småhus.
Men dessvärre är den nya bankpolitiken mer undantag än regel. På vissa områden saknas fortfarande förslag helt. Elnätspriserna som tidigare slagit rekord kommer under 2024 höjas ytterligare. Ändå är det tyst i frågan. Att Sverige har privatiserat naturliga monopol är en skandal och borde åtgärdas skyndsamt.
Nu åter till matpolitiken. S vill se en ”matpriskommission” där ”alla aktörer i livsmedelskedjan ska samlas: butikerna, grossisterna och matproducenterna.” Nu är jag kanske elak, men är inte det här motsatsen till vad senaste valanalysen pekar på? På vilket sätt ska samtal leda till lägre priser? Och hur ska någon medborgare förstå vad en matpriskommission innebär för dennes matpriser?
I samhället pågår en diskussion om det finanspolitiska ramverket. Det är bra. Vi kan inte möta klimatkrisen med business as usual. Att genomföra massiva investeringar i grön omställning är rätt och riktigt.
Ändå skaver något med diskussionen om att höja statsskulden. Den bygger på ett antagande om att Sverige behöver låna pengar för att investera. Det stämmer inte. Pengar finns, mer än någonsin. Sverige har aldrig varit en rikare nation.
Vårt bekymmer är att Sveriges rikedomar inte finns hos hushållen eller hos det offentliga. Miljarderna går till Ica-handlarna, elnätsbolagen och bankerna.
I dag sker en massiv omfördelning från medborgare till profitörer. Denna omvända Robin Hood-politik måste få ett slut. Det är dags att implementera valanalysen på riktigt. Låt den nya bankpolitiken bana väg för en ny mat- och elnätspolitik.
Payam Moula, chefredaktör Tiden
