Vi är nog många som känner oss svikna av våra politiska vänner. Samtidigt är det svårt att klandra dem. Genom många meningsskiljaktigheter har vi uppskattat våra vänners uppfattningar just för att de tycker annorlunda. Ändå är det något som skaver.
När liberala såväl som socialdemokratiska tänkare vänder sig mot sakpolitik och taktiserande, bort från ideologi, finns en risk att de tappar bort människovärdet som är grunden för deras politik. Vi behöver hjälpas åt att slå vakt om humanismen.
Vi litade på att våra liberala vänner skulle stå upp för friheten, även för de som tjänar mindre och de som kontrolleras av polis utan uppenbara skäl. Vi litade på att våra socialdemokratiska vänner skulle hålla sig till den missgynnades bästa, utan att tappa bort sig i triangulering och opinionsundersökningar.
Men nu skaver det annorlunda. Det gick bra när vi alla satt och bråkade om energislag, kulturkanon och skolan. Nu är det svårare.
Men nu skaver det annorlunda. Det gick bra när vi alla satt och bråkade om energislag, kulturkanon och skolan. Nu är det svårare. Nu handlar inte längre diskussionen om hur vi påverkar människor, den handlar även om vad det är att vara människa. Det humanistiska värdet får inte tappas bort när samtalet och spelplanen förändras. I stället bör vi förenas i våra olikheter och slå vakt om den grundvärdering som är en förutsättning för att vår övriga ideologi ska falla väl ut.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
