EU:s klimatmål är i fara. Socialdemokratin behöver inse detta och utforma sin politik därefter. Klimatsossarna skriver om historiska lärdomar, klimatomställningen och gör medskick till partikongressen.
Europas ekonomier går på knäna och står inför skriande investeringsbehov, samtidigt som en vinter med höga energipriser har lett till intensivt politiskt missnöje. Demokratierna på kontinenten hotas inifrån av alltmer stöd åt extrema partier, och utifrån av ett auktoritärt Ryssland. Hela Europas framtid står och väger.
Känns det igen? Historien går igen, för året vi just beskrev var 1947.
Ett stagnerande Europa
På många sätt står dagens Europa inför liknande utmaningar som vi gjorde 1947. Nu som då har eu stora ekonomiska problem och står inför enorma investeringsbehov. Europa har blivit en kontinent där tågen är sena, energipriserna höga och där tillväxten släpar efter USA och Kina. När USA lämnar Parisavtalet står eu också ensamt med målet om klimatneutralitet till 2050.
Samtidigt har EU:s omställning gått för långsamt och faktum är att Kina har tagit över ledartröjan. Även om Kina står för en tredjedel av världens växthusgasutsläpp så är det i dag också världens överlägset största producent av grön teknik. Bara under 2022 investerade Kina 70 procent mer i grön energiteknik än USA och eu tillsammans. Det innebär att Kina nu bygger fyra till fem gånger så mycket vind- och solkraft som eu varje år. De dominerar värdekedjan för solpaneler, batterier och elbilar. Den gröna omställningen är i dag omöjlig utan Kina.
Även om Kina står för en tredjedel av världens växthusgasutsläpp så är det i dag också världens överlägset största producent av grön teknik.
Kinas statligt drivna industripolitik har gjort att de under 20 år utvecklat världsledande gröna tekniker samtidigt som europeiska företag som Volkswagen i stället fokuserat på kortsiktig vinst. EU:s försämrade konkurrenskraft följer alltså en långsiktig trend med låg produktivitetsutveckling i över ett årtionde, men som lättare kunde ignoreras när vi hade tillgång till billig energi via rysk gas. Men i samband med Rysslands invasion av Ukraina blev det plötsligt synligt att Europas industri hade omfattande problem. Som följd har eu börjat genomgå en långsam avindustrialisering vilket allvarligt hotar vår gemensamma och framtida välfärd.
Klimatpolitiken är hotad
Den här situationen kommer att ställas på sin spets i takt med att EU:s utsläppshandel ökar kostnaderna för både industri och medborgare. I Sverige har vi redan sett hur populistiska högerpartier utnyttjat energipriser som valfråga. EU:s konservativa grupp EPP har redan föreslagit att senarelägga EU:s koldioxidtullar med två år. Europeiska storbanker som HSBC har följt USA:s banker och skjutit fram sina klimatmål, varpå deras hållbarhetschef sagt att banker bör sluta med sina ”negativa fördomar mot fossila bränslen”.
Den politiska konsensus som i dag råder kring EU:s klimatneutralitet till 2050 är alltså bräcklig – och den kommer sannolikt att sättas på prov under de närmaste åren.
Att fördröja omställningen och minska priset på utsläpp kan se ut som en attraktiv lösning på kort sikt. Men förutom att helt svika klimatmålen så kommer det skada EU:s konkurrenskraft på längre sikt. Eu har inte samma tillgång till billig gas som USA eller kol som Kina. Vi har därför en permanent kostnadsnackdel när vi ”konkurrerar fossilt”. Att försvaga klimatpolitiken låser därför in oss i ett fossilt paradigm som kommer leda till färre jobb och mindre välfärd – och slutligen en skriande klimatkris.
Socialdemokratin inför verkligheten
Det fundamentala geopolitiska skiftet som Europa står inför måste vara en bärande del i den nya socialdemokratiska samhällsanalysen. Det finns tre viktiga lärdomar att dra när ombuden samlas till kongress för att peka ut en ny riktning för Sverige på 2030-talet, den tid då klimatomställningen och Europas framtid kommer att avgöras.
- Sverige behöver ta EU:s klimatmål på allvar. Vi behöver göra mer för att bland annat nå vårt ESR-åtagande till 2030 och öka kolupptag i skog och mark. Om inte Sverige står upp för gemensamma överenskommelser, vilka är då vi att kräva av andra länder att göra samma sak? Att misslyckas riskerar att allvarligt försvaga EU:s sammanhållning som vi är så starkt beroende av. Sverige kan inte möta den nya geopolitiska arenan själv. Vi är beroende av att eu håller ihop och folket känner trygghet i omställningen. Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen har gjort samma analys och aviserat en ny dansk EU-politik. Det bör den svenska socialdemokratin också göra.
- Sverige behöver öppna upp för gemensamma eu-lån, för investeringar i ny energi, infrastruktur och teknikutveckling. Enligt Mario Draghi behöver eu investera dubbelt så mycket som vi gjorde efter andra världskriget, för att möta de ofantliga investeringsbehoven och säkra industrins överlevnad. Draghi har fått mycket kritik för sin brist på realism. Men det är minst lika orealistiskt att tro att Sverige och eu kan möta investeringsbehoven utan lånefinansiering – det handlar helt enkelt om för stora kostnader för långsiktig infrastruktur för att bäras av en enskild generation. För att inte eu ska fragmenteras mellan länder med olika förutsättningar är det viktigt att vi lånar och investerar gemensamt. Den socialt hållbara omställningen kräver folkligt stöd vilket bygger på att vi gör den tillsammans.
- Sverige behöver också ha en konstruktiv hållning till handels- och industripolitik i det nya geopolitiska läget. Kinas dominans inom grön teknik innebär svåra avvägningar för eu. Dels på grund av Kinas människorättsliga förbrytelser, dels på grund av risken att utveckla strategiska beroenden likt eu gjorde med Ryssland. Samtidigt finns det stora risker med att stänga ute kinesisk teknik, då det skulle öka kostnaderna för omställningen markant, och riskera att försena klimatomställningen. eu bör söka strategiska partnerskap med Kina i syfte att lära sig av deras gröna framsteg. På så sätt kan vi möjliggöra tekniköverföring från Kina till eu, utan att göra oss fullkomligt beroende av kinesiska importer, och tillsammans accelerera omställningen globalt.
En grön Marshallplan för 2020-talet
Även om det såg mörkt ut 1947 så gick efterkrigstiden till historien som ”de 30 fantastiska åren” i Västeuropa. Europas utveckling vände tack vare USA:s Marshallplan. Den injicerade inte bara miljarder i ekonomin, utan den lyfte Europas ”mentala depression” och skapade det hopp som behövdes för att Europa skulle våga investera i sin egen framtid. Men det var långt ifrån en självklar utveckling.
Den liberala världsordningen som föddes efter andra världskriget är nu över. Den här gången är vi ansvariga för vårt eget öde.
Historikern Tony Judt har beskrivit 1947 som ”året Europas öde hängde på”. Året 2025 bör ses på samma sätt. Men i dag kommer USA inte att rädda oss, varken ekonomiskt eller militärt. Den liberala världsordningen som föddes efter andra världskriget är nu över. Den här gången är vi ansvariga för vårt eget öde. Därför behöver eu genomföra en egen ”grön Marshallplan” för att skydda vår gemensamma säkerhet, säkra vår konkurrenskraft och nå våra klimatmål.
Vi socialdemokrater har varit vägledande i EU:s klimatpolitik med Jytte Guteland, Frans Timmermans och numera Teresa Ribera i spetsen. Den gröna omställningen är vårt samhällsprojekt och vår bästa chans för en framtida hållbar välfärd. Låt oss tillsammans skapa ”30 nya fantastiska år” för Europa.
