Med samma skattekvot som vid millennieskiftet hade intäkterna varit drygt 530 miljarder kronor högre i dag.
Det skriver Anna Almqvist som menar att S behöver förbereda ett paket med beredskapsskatter.
Det försämrade säkerhetspolitiska läget sedan Trumps tillträde har fått Europa – och Sverige – att inse att den egna försvarsförmågan måste stärkas kraftigt. Och det omedelbart. Det säkerhetspolitiska läget och behovet av ökade resurser till försvaret innebär dock inte att andra behov kan ignoreras.
Stora resursbehov
Sverige har under decennier rustat ned inte bara försvaret. Många andra viktiga delar av vårt samhällsbygge har rustats ner och klarar varken krig, kris eller i vissa fall ens vanlig vardag. Att låta upprustningen av försvaret ske på bekostnad av till exempel nödvändiga klimat- och infrastrukturinvesteringar eller en fungerande välfärd vore förödande.
En del av dessa behov kan och bör finansieras med lån. Vi har under lång tid valt att gå med överskott i de offentliga finanserna framför att vårda det gemensamma. Det duger inte längre. Höstens överenskommelse om ett balansmål skulle behöva omprövas snarast. Men skatteintäkterna behöver också öka för att bidra till bygget av ett starkare och bättre samhälle för alla. Själva huvudsyftet med skatter är trots allt att finansiera viktiga offentliga åtaganden.
Ökande inkomstskillnader
Samtidigt behöver vi ett skattesystem som bättre bidrar till att hålla ihop Sverige. Sedan 1980-talet har ojämlikheten ökat kraftigt. Den så kallade gini-koefficienten, som mäter inkomstskillnaderna i befolkningen som helhet, har ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land de senaste decennierna.
Den så kallade gini-koefficienten, som mäter inkomstskillnaderna i befolkningen som helhet, har ökat snabbare i Sverige än i något annat OECD-land de senaste decennierna.
Till stor del handlar det om att toppen dragit ifrån. Över tid har en allt större del av de värden vi skapar tillsammans tillfallit de mest välbärgade i samhället. Andelen av de totala inkomsterna som går till den hundradel av befolkningen med högst inkomster är tillbaka på 1940-talets nivåer. Ett annat exempel som tydligt illustrerar hur toppen dragit ifrån kommer från LO:s egen undersökning om maktelitens inkomster. Den genomsnittliga inkomsten för en vd på ett svenskt storbolag har ökat från motsvarande nio gånger industriarbetarlönen år 1980 till 71 gånger industriarbetarlönen 2023.
Men de ökande inkomstskillnaderna handlar inte bara om att de som har mest fått mer. Inkomsterna för delar av befolkningen har också tillåtits halka efter. Andelen av befolkningen som har inkomster som avviker så kraftigt nedåt att de räknas som relativt fattiga har ökat från runt 7 procent i början av 1990-talet till runt 13 procent i dag.
De kraftigt ökande inkomstskillnaderna i Sverige har flera orsaker och kräver åtgärder på en rad områden. Men ett mer jämlikhetsskapande skattesystem är en avgörande pusselbit för att vända utvecklingen.
Regeringen prioriterar skattesänkningar för höginkomsttagare
Regeringen verkar – föga förvånande – ha en annan bild av vad som behöver göras på skatteområdet än vad jag har.
Tidöregeringen är en skattesänkarregering. Höstens budget inkluderade exempelvis 27 miljarder i skattesänkningar.
Tidöregeringen är en skattesänkarregering. Höstens budget inkluderade exempelvis 27 miljarder i skattesänkningar. Till stor del är regeringens skattesänkningar dessutom riktade till höginkomsttagare.
Vid årsskiftet infördes exempelvis en skattefri grundnivå för investeringssparkonton (ISK). Fullt utbyggd kommer denna sänkning av skatten på kapitalinkomster kosta sju miljarder kronor. Våra beräkningar från LO pekar mot att ungefär 70 procent av detta kommer att tillfalla personer i den övre halvan av inkomstfördelningen.
I senaste budgeten valde Tidöregeringen också att ta bort den så kallade avtrappningen i jobbskatteavdraget. Avtrappningen innebar att jobbskatteavdraget började fasas ut på inkomster över ungefär 65 000 kronor i månaden för att sedan upphöra helt vid inkomster en bit över 180 000 kronor i månaden. Vi pratar om en skattesänkning på drygt 4,7 miljarder kronor av vilka nästan allt går till den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna.
Regeringen gjorde i senaste budgeten också en mer generell förstärkning av jobbskatteavdraget. Denna kommer förvisso bredare grupper av löntagare till del, men är ändå problematisk. Dels innebär den minskade skatteintäkter om 13,5 miljarder kronor i ett läge med väldigt stora behov. Dels sker skattesänkningen på bekostnad av att skatteklyftan vidgas ytterligare mellan arbetsinkomster och inkomster från bland annat arbetslöshets- och sjukförsäkringssystemen.
Fortsättning på en redan inslagen bana
Tidöregeringens skattesänkarpolitik är orimlig men knappast oväntad.
Det är bara fortsättningen på en sedan länge inslagen bana för Sveriges del. Mellan millennieskiftet och 2023 minskade skattekvoten med 8,6 procentenheter. För att tydliggöra vilka storheter vi talar om: hade vi haft 2023 års bnp men samma skattekvot som vid millennieskiftet hade skatteintäkterna varit drygt 530 miljarder kronor högre.
Bakom utvecklingen ligger bland annat skattesänkningar i form av jobbskatteavdragen, införandet av rot- och rutavdragen, slopandet av fastighetsskatten, förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten, förändringar i det så kallade 3:12-regelverket som berör beskattningen av kapitalvinster för delägare i fåmansbolag, införandet av ISK och slopad värnskatt. En annan förklaring är minskade skatteintäkter från energi- och miljöskatter som andel av BNP.
Många av de skattesänkningar som gjorts under perioden har inte bara lett till minskade skatteintäkter, de har också varit fördelningsmässigt dåliga och starkt bidragande till den ökande ojämlikheten. Sammantaget har den omfördelande effekten av de svenska skatte- och transfereringssystemen kontinuerligt minskat under de senaste decennierna.
När toppen dragit ifrån under de senaste decennierna är det till stor del ett resultat av att förmögenheterna och kapitalinkomsterna i samhället vuxit kraftigt och koncentrerats i de övre skikten. Samtidigt som detta skett har alltså egendomsbeskattningen minskat kraftigt som andel av BNP och kapitalinkomstbeskattningen fått så många undantag och nedsättningar att den blivit håligare än en schweizerost. Den generella skattesatsen på 30 procent gäller i dag i stort sett bara för räntor.
Introduktionen och den stegvisa utbyggnaden av jobbskatteavdraget innebär ett tydligt regressivt inslag i skattesystemet då många av de grupper som redan har de lägsta inkomsterna till att börja med, såsom sjuka, arbetslösa och föräldralediga, dessutom beskattas hårdare än resten av befolkningen.
Även för gruppen som tillåtits halka efter inkomstmässigt är förändringar av skattesystemet en del av förklaringen. Introduktionen och den stegvisa utbyggnaden av jobbskatteavdraget innebär ett tydligt regressivt inslag i skattesystemet då många av de grupper som redan har de lägsta inkomsterna till att börja med, såsom sjuka, arbetslösa och föräldralediga, dessutom beskattas hårdare än resten av befolkningen.
Ett helhetsgrepp behövs…
Min syn är alltså att skattesystemet i dag levererar för låga skatteintäkter givet behoven samtidigt som det inte bidrar tillräckligt till att utjämna skadliga inkomstklyftor. Sverige skulle behöva ett bättre och rättvisare skattesystem. En ny sammanhållen skattereform vore önskvärd. Genom att ta ett helhetsgrepp om systemet kan olika reformer komplettera varandra och vägas så att de fördelningsmässiga och samhällsekonomiska effekterna blir så bra som möjligt. Kan man få en bred parlamentarisk uppslutning bakom en skattereform skapar det också stabilitet och förutsägbarhet.
Men om Socialdemokraterna, inom ramen för en sådan eventuell framtida bred parlamentarisk skattereform, ska lyckas öka skatteuttaget och göra skattesystemet mer jämlikhetsskapande kan man inte sitta tyst och tålmodigt vänta på att förhandlingarna ska starta. 2000-talets skattesänkarnarrativ behöver utmanas och en ny berättelse skapas om hur skattesystemet kan vara en del i att forma ett starkare och mer jämlikt land. Jag tycker därför det är synd att det politikutvecklingsarbete som gjorts inom ramen för ”En ny riktning för Sverige 2030” inte inkluderat skattepolitiken eller för den delen den ekonomiska politiken i stort. Socialdemokratin skulle behöva vara tydligare med vad man faktiskt vill göra på skatteområdet – det räcker inte att stanna vid vad man inte vill.
Att partiet inte gjort ett eget politikutvecklingsarbete på skatteområdet innebär dock inte att det helt saknas förslag inom arbetarrörelsen. lo gjorde för några år sedan, tillsammans med Tankesmedjan Tiden, ett större utredningsarbete om skattesystemet. I LO:s skattepolicy som baseras på arbetet föreslås bland annat:
- Ökade egendoms- och kapitalinkomstskatter. Kapitalinkomstskatten bör höjas och bli enhetlig genom att undantag, såsom exempelvis ISK och den nedsatta skattesatsen för kapitalvinster från onoterade aktier, slopas. Dessa undantag gynnar främst toppen och spär på så vis på ojämlikheten. En ny arvs- och gåvoskatt för större förmögenheter föreslås införas. Av legitimitetsskäl bör den ha ett högt grundavdrag som gör att små och medelstora arv eller gåvor inte beskattas. Därtill föreslås att den kommunala fastighetsavgiften ersätts av en ny och mer rättvis markskatt. Även denna med ett normalinkomsttagarskydd så att skatten på permanentbostaden begränsas i förhållande till inkomsten.
- Rättvisare skatt på arbetsinkomster. För att komma till rätta med skatteklyftan mellan den som arbetar och den som exempelvis är sjuk eller arbetslös bör jobbskatteavdraget ersättas av en ny statlig skattereduktion lika för alla former av förvärvsinkomster.
En sådan skattereduktion bör trappas av för höga inkomster och en ny statlig rättviseskatt införas på mycket höga arbetsinkomster. De orättvisa rut- och rotavdragen bör därtill slopas. Förutom att dessa avdrag främst nyttjas av höginkomsttagare har de dessutom flera skadliga effekter. Rutavdraget undergräver den offentligt finansierade välfärden fördelad efter behov, medan rotavdraget styr reella resurser inom byggsektorn mot renovering av privatbostäder i stället för exempelvis bostadsbyggande.
… men ta chansen här och nu
Men låt oss vara ärliga, intresset för en skattereform är tyvärr minst sagt ljummet bland högerpartierna. Socialdemokratin borde inte låta sig lamslås av förhoppningen om en större blocköverskridande skattereform någon gång i en (avlägsen) framtid. Inte när välriktade skattehöjningar behövs här och nu för att bidra till att stärka samhället och minska inkomstskillnaderna.
Den socialdemokratiska partiledningen har lanserat idén om en beredskapsskatt med devisen att utbyggnaden av försvaret inte ska göras på bekostnad av välfärden. Som jag förstått saken tänker man sig ökad kapitalinkomstbeskattning på höga kapitalinkomster vilket beräknas inbringa runt 15 miljarder. Tanken är god men nu behöver den konkretiseras och, givet omvärldsläget, bör ambitionsgraden höjas.
Beredskapsskatten skulle till exempel kunna bli ett beredskapsskattepaket bestående av ett antal välriktade skattehöjningar som kan göras snabbt och enkelt utan omfattande utredningsarbete. Ett sådant paket skulle, förutom den redan aviserade höjda kapitalinkomstskatten, exempelvis kunna inkludera: ett nytt tak på ISK, sänkt tak och minskad subventionsgrad i rot- och rutavdragen, slopad expertskatt samt höjd skatt på de högsta arbetsinkomsterna genom återinförd avtrappning av jobbskatteavdraget eller värnskatt.
Det är ett gyllene läge att säga: de som har mest i samhället kan och bör bidra mer.
Kommer högern protestera mot ett sådant paket? Absolut. Men i ett läge där de samhälleliga konsekvenserna av de senaste decenniernas bristande finans- och skattepolitik sammanfaller med ett kraftigt försämrat säkerhetspolitiskt läge behöver socialdemokratin våga vara ärliga. Det är ett gyllene läge att säga: de som har mest i samhället kan och bör bidra mer.
