”Det är ny partiledare, vi kör snittar nu.” Så svarade partifunktionären skämtsamt när jag frågade varför den traditionella varmkorven bytts ut mot snittar och bubbel. Året var 2021, och även om vädret påminde om att vintern närmade sig kändes det som en ny vår för vårt parti. Magdalena Andersson, en nationalekonom utbildad vid Harvard och Handels, gav ny energi, nytt hopp och nytt självförtroende till Arbetarepartiet – Socialdemokraterna.
Mötets förtäring blev dock symboliskt i mitt sinne för en kris som länge bryggt i vårt parti. I valet 2022 röstade arbetare för första gången på Socialdemokraterna i lika hög grad som tjänstemän. Ett resultat av att partiet både tappat bland arbetarväljare, men också ökat bland tjänstemän.
Inte bara det, partiet har också ändrats på ett rent geografiskt plan. Samtidigt som partiet stortappade i orter som Munkfors, Bjuv och Örnsköldsvik, blev man starkare än på länge i Nacka, Solna och Vellinge.
För ett arbetareparti måste detta ses som en identitetskris av högsta grad. Varför lämnar kokt-med-bröd-sossarna samtidigt som snitt-sossarna tar deras plats? Varför är det ett problem? Vad ska vi göra åt det?
Gentrifieringen och urbaniseringen av vänstern är inte isolerad till Sverige. Den har även synts till i andra västerländska länder, bland annat Storbritannien, Frankrike och USA. Sverige har dock länge hållit emot.
Reinfeldt gjorde ett tappert försök att bryta in i arbetarklassen under sin tid som ledare av ”det nya arbetarpartiet”.
Reinfeldt gjorde ett tappert försök att bryta in i arbetarklassen under sin tid som ledare av ”det nya arbetarpartiet”. Satsningen exemplifieras i valfilmen ”Mahogny Mats” där det visas hur en byggarbetare stolt går runt med en Reinfeldt-t-shirt på arbetsplatsen. Trots spinnet röstade dubbelt så många arbetare som tjänstemän på Socialdemokraterna i valet 2010. Alliansen vann sina val genom att erövra medelklassväljare i storstadsområdena.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
