Vad särskiljer det svenska partiprogrammet? Daniel Johansson har granskat programmen i Norden och önskar sig den svenska idépolitiska analysen, den finska rakheten, den norska politiken och den danska formuleringskonsten.
Socialdemokraterna skriver nytt partiprogram. I november 2024 presenterade programkommissionen sitt utkast. Det har stötts och blötts i partiföreningar, arbetarekommuner och partidistrikt under vintern. I maj 2025 behandlar partikongressen ett uppdaterat förslag och antar det nya programmet.
Hur gör de socialdemokratiska syskonpartierna i Norden? Vad utmärker deras partiprogram? Vilka likheter och skillnader finns jämfört med det svenska programmet? Den här texten ska försöka svara på det. När jämförelser görs mellan programmen är det för Sveriges del programkommissionens utkast som används om inget annat anges.
Islands socialdemokratiska parti bildades i sin nuvarande form år 2000 och behandlas därför inte.
Socialdemokratiet
Under Mette Frederiksens första tid som partiledare reviderades principprogrammet med ambitionen att arbetet skulle utgöra Danmarks största politiska samtal. År 2017 antogs det nuvarande programmet som ersatte det från 2004. Det är det sjunde i ordningen sedan det första antogs 1876. Sedan 1960-talet har programmet reviderats med 10 till 15 års mellanrum, det vill säga ungefär som i Sverige.
Till skillnad från det nu gällande svenska programmet är det danska layoutmässigt påkostat och publicerat i ett aptitligt broschyrformat. Ideologiskt återfinns flera likheter, men danska S nämner varken ekonomisk eller social demokrati. Man resonerar heller inte om ökat inflytande för löntagarna på arbetsplatsen utan nöjer sig med att slå vakt om partsmodellen.
Kapitalismen som system analyseras inte djupare. Däremot konstateras att ”kapitalismen har ingen moral eller känsla för rättvisa.
Kapitalismen som system analyseras inte djupare. Däremot konstateras att ”kapitalismen har ingen moral eller känsla för rättvisa. Därför får marknaden aldrig diktera hur vi organiserar vårt samhälle.”
Precis som i det svenska programmet anges frihet, solidaritet och jämlikhet som kärnvärden. Dessa kompletteras med fællesskab som kanske bäst kan översättas med ”gemenskap”.
Socialdemokratiets mål beskrivs inte uttalat i någon portalparagraf utan i praktiken i programmets brödtext: ”För socialdemokratin är det en kärnuppgift att bevara och vidareutveckla välfärdssamhället.”
Vad det danska programmet saknar i idépolitisk analys tar det delvis igen med sitt tillgängliga språk och träffsäkra formuleringar. Vad sägs om: ”Vi ska alltid stötta mönsterbrytare som lyckas övervinna negativa sociala arv. Men det verkliga målet för vår politik är att bryta mönstret.”
Ett annat exempel är hur hemtjänstpersonalens villkor med minutövervakning beskrivs som ”schematyranni”.
Programmet sätter också på pränt en av de principer som svenska S håller högt men inte har nedtecknat:
”Vi socialdemokrater är både idealister och pragmatiker. Idealismen gör att vi aldrig mister känslan av riktning. Pragmatismen gör att vår politik aldrig begränsas till tomma protester eller teoretiska analyser. Vi insisterar på att omsätta våra värderingar till konkret, realistisk handling. Vi pekar ut riktningen, tar ansvar och skapar resultat.”
Till skillnad från det svenska programmet kan den danska ideologiska linjen beskrivas som ett slags kommunitär socialliberalism, även om danska S slår fast att dess idégrund är den demokratiska socialismen.
Med tanke på att Sverige nyligen har inträtt i Nato kan det vara intressant att veta att Danmarks socialdemokrater beskriver organisationen så här i sitt principprogram:
”När det kommer till militära hot och säkerhetsfrågor är Nato vår viktigaste allians. Det är därigenom vi åtnjuter det primära skyddet av vårt land och territorium. Det är också genom Nato som vi kämpar skuldra mot skuldra med allierade vid de tillfällen när militära ingripanden mot länder eller terrorgrupper kräver det.”
Rakt på sak får man säga!
Arbeiderpartiet
Partiprogrammet uppdateras vart fjärde år och innehåller både partiets värdegrund och det som svensk socialdemokrati kallar för politiska riktlinjer, det vill säga ett politiskt handlingsprogram för kommande mandatperiod. Det norska programmet är därmed mycket längre och mer konkret än det svenska. Å andra sidan är avsnittet, Våra grundläggande värderingar kort, bara en enda sida.
Norge håller val i år, och alltså antar Arbeiderpartiet ett nytt program vid sitt landsmöte i början av april. Den här texten utgår från partistyrelsens förslag.
Precis som svenska och danska S utnämner Arbeiderpartiet frihet, jämlikhet och solidaritet till kärnvärden och beskriver dem på liknande sätt, om än kortfattat. Däremot nämns inte demokratisk socialism utan ”socialdemokrati” får beteckna partiets ideologi.
I avsnittet om de grundläggande värderingarna resonerar Arbeiderpartiet heller inte om vare sig kapitalism eller marknad. I stället återfinns följande resonemang i den del som utgör det politiska programmet för mandatperioden 2025–2029:
”Marknadskrafterna tar inte hänsyn till alla viktiga värden som behövs för att skapa ett gott samhälle för alla. Arbeiderpartiet står för en blandekonomi där arbete värdesätts och marknaden regleras, där ägarskapet till naturresurserna tillhör det gemensamma och där det råder maktbalans mellan arbetstagare och arbetsgivare.”
Med tanke på den formuleringen, men framför allt linjen i det politiska programmet, får Arbeiderpartiet i praktisk politik anses som mer vänsterlutande än både svenska och danska S.
Nato nämns i det politiska programmet som ”hörnstenen för norsk säkerhet”.
Finlands socialdemokratiska parti (SDP)
SDP antog sin nu gällande principdeklaration våren 2020. Den är på några korta sidor och indelad i följande rubriker: Tillsammans mot en hållbar värld, En fri människa i ett fritt samhälle, Solidaritet och ansvar för världen, Delaktighet – allas rätt, Ekonomin bör tjäna människan, På stadig grund mot framtiden.
Principförklaringen saknar en uttydbar portalparagraf. Till skillnad från det svenska programmet beskrivs inte kärnvärderingarna först, följda av samhällsanalys och sedan mer konkret politik. I stället är varje avsnitt principiellt hållet. Sådan text som i det svenska programmet återfinns i de allmänna grundsatserna är utspridd i hela deklarationen.
Mycket känns dock igen från det svenska och de andra nordiska S-programmen. Även SDP uttrycker att frihet, jämlikhet och solidaritet är grundläggande värden. Ett särdrag är att SDP:s principdeklaration ger mer utrymme åt hållbar utveckling.
Principdeklarationens korthet ger inte utrymme för många djuplodande analyser. I stället återfinns klara slutsatser. Kapitalismen beskrivs som ett hinder både för demokrati och hållbarhet:
”Människors förtroende för rättvisa i samhället undergrävs och demokratiska system är hotade när förmögenhet och makt koncentreras till allt färre, i enlighet med kapitalismens grundläggande egenskaper. Detta gör att det blir allt svårare att övergå till en hållbar tillväxt och rättvis ekonomi.”
Förutom svenska S är SDP det enda nordiska socialdemokratiska parti som uttalat nämner demokratisering av fler områden än det politiska:
”Den demokratiska socialismen har eftersträvat och strävar fortfarande efter att demokratisera inte bara ekonomin utan även arbetslivet och andra livsområden.”
Varje lands historia sätter sin prägel på programmet. Våra östliga grannar blev självständiga först 1917. Det märks av följande formulering i SDP:s principdeklaration: ”Ett självständigt Finland är en central utgångspunkt för Socialdemokraterna.”
Varje lands historia sätter sin prägel på programmet. Våra östliga grannar blev självständiga först 1917. Det märks av följande formulering i SDP:s principdeklaration: ”Ett självständigt Finland är en central utgångspunkt för Socialdemokraterna.”
Migration, integration, kriminalitet
När det gäller tre frågor som dominerat flera länders politiska dagordning det senaste decenniet – migration, integration och kriminalitet – så har det finska programmet inget att säga. Arbeiderpartiet skriver inget om ämnena i sitt avsnitt om de grundläggande värderingarna men väl i det politiska programmet. Där återfinns ett ambitiöst kriminalpolitiskt avsnitt som lägger stor vikt vid kampen både mot brotten och brottens orsaker.
Det politiska programmet innehåller även ett avsnitt om invandring och integration. Arbeiderpartiet slår fast att ”invandring har gjort Norge till ett mer mångfaldigt samhälle” och att ”det är bra att Norge är ett land rikt på mångfald”… ”Samtidigt för invandring också med sig en del utmaningar. Arbeiderpartiet vill se en kontrollerad, rättvis och hållbar invandringspolitik.”
Vidare skriver Arbeiderpartiet att ”Norge har lyckats bättre med integrationen än många andra länder som det är naturligt att jämföra med”. Partiets integrationspolitik får i sak beskrivas som balanserad mellan rätt och plikt.
Det danska principprogrammet nämner kriminalitet helt kort: ”Vi vill bekämpa kriminalitet med medel som vi vet fungerar. Inte minst ska vi bekämpa kriminalitetens orsaker och satsa offensivt på förebyggande och återanpassning.”
Programmet tar ställning mot parallellsamhällen och uppehåller sig vid det – liksom vid skillnaden mellan flyktingar och fattigdomsmigranter.
I avsnittet ”Utlänningar och migration” anges dock att ”dessvärre är utlänningar i Danmark i dag överrepresenterade i brottsstatistiken och underrepresenterade på arbetsmarknaden”. Programmet tar ställning mot parallellsamhällen och uppehåller sig vid det – liksom vid skillnaden mellan flyktingar och fattigdomsmigranter.
Samtidigt konstateras att ”Danmark har i decennier tagit emot många flyktingar och invandrare. Många är integrerade i vår gemenskap, talar språket, arbetar och är på det stora hela till gagn för Danmark.” Man vill se ytterligare insatser för att förbättra integrationen. Liksom det norska Arbeiderpartiet ska integration bygga på rätt och plikt. Danska S sammanfattar väl sin politik bäst med sina egna ord: ”Vår politik ska balansera önskan om att hjälpa människor i nöd med hänsynen till sammanhållningen och välfärden i Danmark. Vi kan inte ta emot fler utlänningar än vad som är möjligt att effektivt integrera.”
Det är för övrigt ganska likt Arbeiderpartiets formulering: ”Vi ska ta vårt ansvar för människor på flykt, samtidigt som vi bevarar välfärdsstaten och säkrar en god integration.”
Skillnaden mellan S i Sverige, Danmark och Norge på det här området kanske inte ligger så mycket i den politiska linjen som i exakt hur partierna uttrycker den.
Lika men ändå olika
De nordiska socialdemokratiska partierna är tämligen lika varandra ideologiskt. Det svenska och det finska programmet, trots sin korthet, ger mest utrymme för en ideologisk analys och beskrivning av kapitalism, marknad och en vilja att utvidga demokratin till den ekonomiska sfären. Slutmålet för särskilt danska S förefaller snarare vara välfärdssamhället.
Däremot nämner alla partier i sitt partiprogram på något sätt sitt ursprung i arbetarrörelsen och det finns en stolthet över det samhälle man har lett bygget av.
Svenska S är det enda partiet som explicit kallar sig feministiskt
Svenska S är det enda partiet som explicit kallar sig feministiskt. Danska S skriver i stället att ”jämställdhet mellan könen är en särskild prioritet”. Liksom den finska principdeklarationen är Arbeiderpartiets avsnitt Våra grundläggande värderingar könlöst. Däremot skriver Arbeiderpartiet i det politiska programmet att dess ”mål är att alla ska kunna leva fria och goda liv. En viktig förutsättning för det är att säkra jämställdhet mellan könen.”
Alla partier har en allmän ingång i de grundläggande värderingarna. Visserligen omnämns lands- eller partispecifika erfarenheter, men i övrigt är värderingarna inte specifikt danska, norska, finska eller svenska. De är socialdemokratiska och internationalistiska.
Ett undantag finns. Den svenska programkommissionens skrivningar om solidaritet är det som hårdast knyter en grundläggande värdering till nationsbegreppet.
Inget annat socialdemokratiskt parti i Norden går så långt. Tvärtom skriver Arbeiderpartiet att ”solidaritet känner inga gränser mellan länder, klasser eller generationer. Solidaritet skapar fred, bekämpar fattigdom och behövs för att säkra planetens överlevnad.”
Danska S uppvisar ännu ett prov på sin stilistiska förmåga: ”I en solidarisk gemenskap gör alla sitt bästa och vi hjälper varandra. De bredaste skuldrorna bär de tyngsta lassen.”
Solidaritet ses alltså inte bara som en moralisk princip eller nationell gemenskap – utan som ett kraftfullt politiskt redskap.
Får jag önska, så skulle jag önska mig ett partiprogram med den svenska idépolitiska analysen, den finska rakheten, den norska politiken och den danska formuleringskonsten och layouten.
Och så ett solidaritetsbegrepp som mer liknar våra nordiska syskonpartiers.
