
Hon har skrivit politiskt sedan tonåren och arbetar till vardags som talskrivare i Regeringskansliet. Linnea Swedenmark är ett välkänt namn för många. Nu bryter hon ny mark med en poesisamling.
Sommaren stod för dörren. Kurskamraterna på juristprogrammet började en efter en att göra statusuppdateringar om olika jobb de landat hos byråer inne i stan, men i min inkorg ekade det tomt. Jag behövde hitta ett jobb och vände mig till hemtjänsten. Det är jag glad för. Jag såg det först som ett vanligt sommarjobb, men det blev så mycket mer, berättar Linnea Swedenmark.
Hon beskriver hur det var att stiga rakt in i människors hem och liv. Att hjälpa dem med
sådant som de fram till förra veckan klarat av att göra själva. Att som ung få råd från någon som har livets beslut bakom sig, i stället för framför sig.
– Det blev helt enkelt många intryck som stannade kvar efter arbetspassens slut. Livsöden och dråpliga situationer från vardagen i hemtjänsten, säger Linnea.
Upplevelserna utvecklade hon sedan till lösryckta rader i mobilen, i word-dokument på datorn och i dagboken. Det blev ett sätt att bearbeta det som hon upplevde, kände – och inte hann känna – under arbetsdagen. Med tiden smög sig mer fantasi in i texterna och när hon i slutet av sommaren sammanfogade alla lösryckta rader såg hon en större berättelse ta plats. En hon själv gärna hade velat läsa innan hon började arbeta.
Titeln En natt kidnappar jag alla mina hemtjänstkunder i en stulen buss kommer från en av dikterna. Dikten beskriver ”kunder” som i princip levt hela sina liv i Stockholm men ändå inte känner sig som hemma. När de dör vill de bli begravna någon annanstans.
– Dikten handlar om att en person kidnappar dem och släpper av dem i byarna en sista gång. Det kanske låter hemskt, men då har man inte förstått vad hemma är.
Ordet kund är medvetet valt, och något som hon aldrig riktigt vande sig vid.
– Det säger något om hur arbetsgivaren vill att relationen ska vara. Men en kund för mig är en människa man hjälper att konsumera något, inte någon man hjälper ta på sig strumporna eller äta frukost. Och det var någonting som vi kunde skratta åt, säger Linnea.
Att Linnea plockade upp mobilen och började skriva ner vad hon upplevt var ingen slump. Sedan kompisarna i SSU Östersund uppmanade henne att börja skriva för SSU:s idépolitiska tidskrift Tvärdrag har det varit hennes sätt att förstå sig själv och sin samtid. Sedan dess har man kunnat läsa hennes texter i Norrländska Socialdemokraten, Länstidningen Östersund och Aftonbladet.
Nu kan man höra hennes ord via ministrar.
Eller genom poesi.
Hanna Alexandersson, kulturredaktör på Tiden