”Det var inte ni som lämnade oss. Det var vi som lämnade er.” Torbjörn Hållö från LO menar att socialdemokratin åter behöver göra den strävsamma arbetarklassen till ekonomiska vinnare. Den här artikeln är ursprungligen publicerad i tidsskriften Tiden. Prenumerera här!
Sverige var i början på 1900-talet Västeuropas minst demokratiska land. Klassklyftorna var djupa. Ur detta växte en arbetarrörelse fram som medverkade till att skapa ett av de rikaste och jämlikaste länder som någonsin funnits.
Socialdemokratins stora framgångar kan sökas i partiets förmåga att förbättra breda löntagargruppers materiella intressen. Visst har socialdemokratin burit på fina visioner och vackra idéer. Men politiken har varit praktisk och konkret.
Om Socialdemokratin ska vara en stark kraft för politisk utveckling under 2020-talet så måste vi hitta tillbaka till en samlad politik som syftar till att göra den strävsamma arbetarklassen till ekonomiska vinnare.
Arbetarrörelsens kamp för bättre materiella villkor har aldrig bara handlat om reformer i stat och kommun. Framstegen har i stor utsträckning burits av oss själva: i studiecirklar där arbetarklassens kunskaper stärkts, i föreningslivet med engagemang inom allt från bättre bostäder till billigare livsmedel, och inte minst genom den fackliga kampen för högre löner och bättre jobb.
Om Socialdemokratin ska vara en stark kraft för politisk utveckling under 2020-talet så måste vi hitta tillbaka till en samlad politik som syftar till att göra den strävsamma arbetarklassen till ekonomiska vinnare.
Vem är vi till för?
I dag är socialdemokratins väljare i växande utsträckning urbana medelklassakademiker samtidigt som stödet bland LO-grupper minskar.
Att svensk socialdemokrati förlorar arbetarklassen är inte på något sätt unikt. Tvärtom har samma väljartapp och byte av väljarbas skett för de flesta progressiva partier i västvärlden. Sverige avviker snarare genom att svensk socialdemokrati länge lyckades upprätthålla stödet bland kärnväljarna inom arbetarklassen och den lägre medelklassen.
Men bollen har satts i rullning. Och det går snabbt. För i takt med att Socialdemokraterna förlorar sina kärnväljare så förändras också vilka som är aktiva inom socialdemokratin, vilka referensramar som företrädare och politiska tjänstemän har. Men framför allt förändras politiken. Den blir alltmer liberal.
Går det att stoppa bollen som är satt i rullning? Kan socialdemokratin hitta hem till sina kärnväljare? Absolut! Men det är en resa som kommer kräva en rejäl självrannsakan och företrädare som orkar säga till de väljare som försvunnit:
Det var inte ni som lämnade oss, det var vi som lämnade er.
En politik för 2020-talet behöver formas utifrån breda löntagargruppers önskan om ett gott liv. Ett liv där man med tillförsikt kan se fram mot att ens barn växer upp under ännu bättre förutsättningar än de man själv hade.
En viktig del i att forma en sådan politik för 2020-talet är att tänka nytt i relationen privat och offentligt. Vi behöver ställa frågan: Vad ska det offentliga prioritera? Och vad kan människor själva lösa? Låt oss börja där.
Vad ska det offentliga prioritera?
Syftet med den generella välfärden och offentliga åtaganden är att hjälpa medborgaren genom livet. Förbättra och förenkla vardagen. Min uppfattning är att ett offentligt åtagande måste följas av ett helhjärtat offentligt ansvar. Där brister vi i dag.
Min övertygelse är att det var ett historiskt misstag att så okontrollerat släppa in privata aktörer i den offentligt finansierade välfärden. Många som var positiva till privata utförare i välfärdsstaten såg inträdet av dessa aktörer och den ökade ”valfriheten” som ett sätt att öka stödet för den svenska välfärdsstaten hos mer välbeställda grupper. Jag var en av dem.
Men den huvudsakliga effekten av de ökade inslagen av privata utförare blev i stället en urholkning av välfärden. Privatiseringen av det offentliga försvårade också en vettig diskussion om vad som ska vara offentligt och vad som vi faktiskt bäst arrangerar själva.
Sammanblandningen mellan offentligt och privat finns på ett stort antal områden. Uppenbart orimligt är RUT-avdraget som medverkat till att expandera det offentliga åtagandet till städning av friska människors privatbostäder.
Flera områden som borde vara kärnuppgifter i det offentliga åtagandet har däremot grovt misshandlats. Detta gäller särskilt a-kassan och de allmänna pensionerna. Dessa försäkringar har i dag i praktiken mer karaktären av grundskydd och i stället har arbetsmarknadens parter tvingats ta ansvar för att finansiera kompletterande försäkringar som upprätthåller skyddet för löntagarna.
Hur blev det så här? Ska man förstå politikens kantring i Sverige så är den kraftiga privatiseringen av det offentliga åtagandet en central pusselbit.
Sverige har fått en välfärdsmodell där det offentliga finansierar den övre medelklassens välfärd samtidigt som den övre medelklassen nästan alltid kan välja/självsegregera bort sig från de problem som arbetarklassen möter.
Sverige har fått en välfärdsmodell där det offentliga finansierar den övre medelklassens välfärd samtidigt som den övre medelklassen nästan alltid kan välja/självsegregera bort sig från de problem som arbetarklassen möter.
Sociala problem i skolan? Behärska systemet och ställ dig i kön till den exkluderande friskolan.
Dålig offentlig hemtjänst? Skaffa privat service men med offentligt finansierad hemtjänsts-RUT.
Sverigedemokraternas framväxt går bara att förstå i ljuset av den omfattande privatiseringen av den offentligt finansierade välfärden. Vi fick en situation där samhällseliten – inom media och politik – länge bekvämt kunde välja bort de negativa konsekvenserna (till exempel segregation i skolan) och samtidigt fritt njuta frukterna (till exempel billigare service) av privatiseringar och Sveriges stora migration. Samhällselitens möjlighet att välja bort de negativa konsekvenserna gjorde att man tryggt kunde sitta och förfasa sig när arbetarklassen oroade sig.
Vilka är arbetarrörelsens stora reformer för 2020-talet?
En politik för löntagare på 2020-talet måste innebära reformer som skapar utrymme för ökade löner och bättre ekonomiska villkor och därmed tryggare finansiering av välfärden. Vissa av reformerna kan bäras av det offentliga. Men reformerna bör också bäras av de fackliga parterna och av oss själva som medborgare i välfärdsstaten Sverige.
Den mest avgörande faktorn för att säkra hög produktivitet och höga löner i Sverige är att öka och vårda löntagarnas kunskaper och färdigheter.
I en internationell jämförelse är det tydligt att kunskapsnivån hos svenska löntagare är både hög och relativt jämn. Sverige sticker särskilt ut som ett land där yrkesutbildade arbetare har bland de bästa kunskaperna och färdigheterna. Goda kunskaper och färdigheter hos löntagarna är en central pusselbit till att Sverige har haft en högre produktivitetsutveckling och därmed skapat ett större utrymme för reallöneökningar än i de flesta andra länder.
En fortsatt migration på de nivåer och med den inriktning som för närvarande råder (med 120000 uppehållstillstånd 2019) är en betydande utmaning då många migranter har väsentligt lägre kunskaper och färdigheter än vad som krävs på svensk arbetsmarknad.
Men utmaningen kommer inte bara från en ogenomtänkt migrationspolitik. Svenska löntagares kunskaper och färdigheter har under 2000-talet också försvagats och blivit mer ojämlika som ett resultat av en feltänkt utbildningspolitik.
Människors kunskaper bygger välstånd
Den svenska friskolemodellen är extrem och saknar – på goda grunder – nästan helt någon motsvarighet globalt. Friskolorna bidrar till skolsegregation och levererar sämre resultat än de offentliga skolorna (när hänsyn tas till elevunderlag). ”Valfriheten” har skapat en osund relation mellan föräldrar och skolan vilket resulterat i betygsinflation. Ett konkret reformarbete bör inledas för att förstatliga ansvaret för den svenska skolan samt återföra betydande makt till lärarprofessionen. En sådan förändring skulle höja utbildningsresultaten och därmed ge bättre kunskaper och färdigheter hos morgondagens löntagare och i förlängningen skapa ett större löneutrymme.
Yrkesinriktade gymnasieprogram behöver prioriteras. Alldeles för många unga läser allmänna högskoleförberedande program. Sverige behöver värna sin position som ett land där yrkesutbildade arbetare har bättre kunskaper och färdigheter än i våra konkurrentländer.
Människors eget ansvar för att utveckla och underhålla sina kunskaper och färdigheter under hela arbetslivet måste tydligare betonas. Arbetarrörelsen behöver vårda sin stolta tradition av folkbildning och kompetensutveckling.
Arbete-Kapital
Men löneutrymmet är inte bara ett resultat av lön-tagarnas färdigheter. Löneutrymmet växer också om reformer genomförs som stärker arbetstagarnas intresse i den evigt långa kampen mellan arbete och kapital, mellan företagarnas intressen och löntagarnas intressen. Arbetarna behöver starka fack för att få en större del av den ekonomiska vinsten. Detta är i grund och botten fackets ansvar.
Men staten kan och har under de senaste åren genom olika ingripanden undergrävt fackets makt och har därmed förskjutit makt från arbete till kapital.
Men staten kan och har under de senaste åren genom olika ingripanden undergrävt fackets makt och har därmed förskjutit makt från arbete till kapital. Forskning pekar på att regeringen Reinfeldts kraftiga försämringar av a-kassan hade en dämpande effekt på löneökningarna. På samma sätt riskerar nu dagens försämringar inom arbetsmarknadsområdet att få liknande konsekvenser när fackets makt undergrävs.
Långsiktigt kan facklig styrka bara byggas av facket själva. För detta krävs ett ökat engagemang och att fler blir medlemmar, inte minst inom den privata servicesektorn. Styrka byggs också när fackliga organisationer samverkar brett. I Danmark har en ny centralorganisation formerats, Fagbevægelsens Hovedorganisation. Det finns säkert anledning för svenska facket att studera och lära av utvecklingen i Danmark.
Mer makt till parterna och mindre till politikerna
Fackföreningsrörelsen har medverkat till att utveckla centrala trygghetsreformer inom partsmodellen. Redan i dag tar facket tillsammans med sina motparter ansvar för alltifrån omställning vid arbetslöshet, tjänstepensioner och försäkringsskydd. Min uppfattning är att arbetsmarknadens parter måste ta ännu mer ansvar för dessa områden.
Den politiska utvecklingen under de senaste åren visar med all tydlighet att riksdagens politiker i flera delar inte förstår eller orkar stå upp för partsautonomin. Jag tror att tiden har kommit för att pröva idén att arbetsmarknadens parter ska ta ett ännu större ansvar för arbetslöshetförsäkringen och för kompetensutvecklingen för arbetstagare som riskerar eller håller på att bli arbetslösa.
Sveriges öppenhet mot omvärlden och vårt starka stöd för frihandel och konkurrens har tjänat oss väl. Öppenheten har bidragit till ökad produktivitet och därmed ökat löneutrymme. Men om människor även framgent ska acceptera global konkurrens så måste vi ha system som fördelar bördorna och vinsterna rättvist. Vi måste bygga broar för de löntagare som drabbas när enskilda företag eller branscher slås ut av den internationella konkurrensen.
Arbetsmarknadens parter behöver bygga en modell som ger en stark och bra omställning. Taket i a-kassan måste höjas och möjligheter till kompletterande utbildningsinsatser behöver förbättras.
Skattereform 2020
En viktig del i att förbättra för svenska löntagare är en skattereform som gynnar produktivt arbete och är mer rättvis.
Sverige är det land i OECD där klyftorna ökat mest under de senaste 30 åren. En viktig pusselbit är ökade skillnader i kapitalinkomster, det vill säga inkomster från exempelvis aktieutdelningar och försäljning av fastigheter, parallellt med att beskattningen av privata kapitalägare minskat. Arvsskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt har avskaffats samtidigt som mycket generösa avdragsmöjligheter har införts för höginkomsttagare som omvandlar sin lön till kapitalinkomst genom att ta ut vinst från ett bolag i stället för lön.
I dag är privatkapital, särskilt ärvt kapital och fastigheter, lågt beskattat i Sverige jämfört med andra länder. Samtidigt är kommunalskatten högre än någonsin. Vari ligger rättvisan i att en hårt arbetande LO-familj ska betala högre skatt än den som lever på ärvda rikedomar?
En stor skattereform bör genomföras. En prioriterad fråga bör vara att pressa tillbaka de stigande kommunala inkomstskatterna och minska skillnaden i beskattningen mellan olika kommuner.
En stor skattereform bör genomföras. En prioriterad fråga bör vara att pressa tillbaka de stigande kommunala inkomstskatterna och minska skillnaden i beskattningen mellan olika kommuner. I dag skiljer det sex kronor i skatt mellan kommunen med den högsta och respektive den lägsta skatten.
En skatteväxling med höjd skatt på ärvda förmögenheter och passiva kapitalinkomster kombinerat med sänkt kommunalskatt bidrar till att dämpa inkomstklyftorna och gynna produktivt arbete.
Hitta hem med en politik för vanliga löntagare
Uppgiften för 2020-talet är att säkra den svenska välfärdsstaten. En samlad politik för ett ökat löneutrymme är grunden för att trygga finansieringen av välfärden. Med lägre arbetslöshet, fler arbetade timmar och ökad produktivitet så växer skatteintäkterna.
Det här årtiondet är inte ett årtionde för nya offentliga åtaganden. Tvärtom bör 2020-talet vara ett årtionde för att vårda och säkra den svenska välfärdsstaten. Fokus måste vara kärnan: välfärdens verksamheter i form av vård, skola och omsorg samt välfärdens försäkringar, inte minst pensionerna. Pensionssystemet måste gynna den som bott och jobbat i Sverige hela livet. Den som slitit ut sin kropp måste få möjlighet att gå tidigare med full pension.
Mitt recept för 2020-talet är lika enkelt som svårt: socialdemokratins ekonomiska politik för 2020 måste åter formas ur och för de breda löntagargruppernas materiella villkor.
Torbjörn Hållö, LO-ekonom
