Fackförbund och socialdemokrati är som två sidor av samma mynt. Eva Nordmark påminner om vår gemensamma historia och menar att facklig-politisk samverkan under 2020-talet är mer än en fråga om organisation.
Varje socialdemokrat vet att fackföreningarna var med och bildade vårt parti. Facket insåg att det inte räckte att ta kampen enbart på arbetsplatserna för att skapa ett bättre liv och goda arbetsvillkor för arbetarklassen. Politiska beslut var också nödvändiga. Så är det även i dag.
För att skapa förbättringar i människors liv krävs starka fackföreningar som tecknar kollektivavtal och gör skillnad på arbetsplatserna. Men det krävs också ett starkt socialdemokratiskt parti som kan genomföra en politik som ger fler och bättre jobb och som utvecklar välfärden.
I en tid då vi tappar väljarstöd bland LO-grupperna måste vi särskilt värna och utveckla den facklig-politiska samverkan
Politik och fackförbund har olika roller att spela. Den facklig-politiska samverkan handlar om att vi, trots våra olika roller, ska dra åt samma håll. Det socialdemokratiska partiet ska driva en politik som är bra för alla löntagare, såväl för undersköterskan, läraren, byggnadsarbetaren, sjuksköterskan, ingenjören, polisen som journalisten.
Med vår historia och värdegrund är LO-medlemmarnas stöd en existentiell fråga för oss. I en tid då vi tappar väljarstöd bland LO-grupperna måste vi särskilt värna och utveckla den facklig-politiska samverkan.
Ibland blir dock diskussionen om facklig-politisk samverkan mest en fråga om organisation och struktur. Det är förstås viktigt. Men jag menar att samverkan måste ta sin utgångspunkt i våra gemensamma värderingar och vilken samhällsförändring vi vill uppnå, både på kort och lång sikt.
I den parlamentariska situation som vi befinner oss i nu är detta särskilt viktigt, samtidigt som det är svårt. Vi socialdemokrater leder och tar ansvar för landet, men har fått kompromissa för att kunna driva igenom vår politik. Vi måste orka hålla i den facklig-politiska samverkan även i en utmanande politisk tid. Vi gör skillnad, men vi vill mycket mer.
Vår gemensamma idé är att skapa ett bättre och mer jämlikt samhälle. Vi ska lösa de problem som människor upplever i sina liv – men vi ska också skapa möjligheter att drömma.
Det finns två frågor som jag särskilt vill lyfta fram för vår facklig-politiska samverkan: utbildning och trygghet på arbetsmarknaden.
Varenda unge i vårt land ska ges möjlighet att forma sitt liv. Då är en jämlik skola helt avgörande.
Alla ska ha rätt till en bra utbildning, oavsett vem ens föräldrar är. Det här sitter starkt inpräntat i mig. Min mamma var lokalvårdare på Luleå tekniska universitet, där jag själv studerade som ung, och fram till alldeles nyligen var styrelseordförande. Det hade varit en omöjlighet några årtionden tidigare, att lokalvårdarens dotter blev universitetets ordförande.
Nu ser vi en ökande ojämlikhet som riskerar att göra det svårare för unga i dag att göra den klass- och utbildningsresa som jag gjorde. Varenda unge i vårt land ska ges möjlighet att forma sitt liv. Då är en jämlik skola helt avgörande.
Det är också viktigt att dörren står öppen till utbildning genom hela livet, både för den som studerar för första gången och den som behöver vidareutbilda sig. Dagens kollektivavtal ger allt bättre möjligheter till kompetensutveckling och omställning. Politiken måste bidra med sin del genom att tillhandahålla utbildningsmöjligheter. Arbetarrörelsen har ett historiskt arv vi ska vara stolta över. Tillsammans har vi byggt upp och byggt ut folkbildningen.
Utbildning måste även i framtiden stå i centrum för vår facklig-politiska strävan eftersom den är så fundamental för jämlikheten. Utbildning lägger grunden för att vi ska kunna forma våra liv, oavsett om vi vill läsa ett yrkesprogram eller på högskolan.
Den andra frågan är vår trygghet genom hela livet. Jämlikhet handlar inte bara om att vi ska ges en bra start när vi är unga. Om vi blir sjuka, om vi förlorar jobbet, när vi blir gamla, så ska samhället finnas där för oss. Pensionerna, sjukförsäkringen och a-kassan måste vara utformade för den tid vi lever i. När skyddsnäten brister ökar klyftorna.
Under de borgerliga regeringarna urholkades våra trygghetssystem. Vi har tagit viktiga steg för att åtgärda det, och det gör mig stolt att vi nu tar tydlig strid för pensionerna. Men vi kan inte nöja oss. Vi måste fortsätta att rusta upp och stärka våra trygghetssystem, och se till att de omfattar fler. Fackförbund och arbetsgivare skjuter till mycket pengar till trygghetssystemen. När deras bidrag kombineras med en hög ambitionsnivå från staten skapas en bra helhet som ger löntagare trygghet i ny tid.
Facken och socialdemokratin delar samma jämlikhetssträvan. Om någon av delarna sviker så faller helheten. Även när vi utmanas av ett svårt politiskt läge måste vi orka hålla ihop. När vi diskuterar 2020-talets facklig-politiska samverkan, låt oss därför fokusera på vår gemensamma vision om ett jämlikt samhälle och arbete åt alla och hur vi, genom våra olika roller, kan arbeta för att ta oss dit tillsammans.
Eva Nordmark, arbetsmarknadsminister
