För hundra år sedan var arbetande fattigdom vanligt i Sverige. Få svalt men många familjer hade trots hårt arbete svårt att få maten att räcka till, att kunna erbjuda tillräckligt näringsrik mat till sina barn liksom ett sanitärt och bra boende.
Ibland frågar man sig hur lågt det går att sjunka innan botten är nådd i den svenska skolan och svaret verkar vara: Väldigt lågt.
Högern i Sverige har alltid hävdat att frihet är just deras favoritgren. Genom avregleringar och skattesänkningar antas friheten öka för den enskilde.
Man kan skeptiskt undra, med tanke på att den klunga på hela 454 000 personer som är arbetslösa inte märks i debatten. Det som märks är tvärtom avsaknad av fokus på den frågan.
Sex dagar kvar till valdagen och allt handlar om denna demokratins heligaste manifestation. Och medias roll i upptakten är central.
En vecka kvar till valet avgörs och det blir alltmer tydligt att paniken stiger i debatten. Den gångna veckan har innehållit några av valrörelsens pinsammaste påhopp och då talar jag inte bara om Fredrik Reinfeldt påstående om att Socialdemokraternas politik är som politiken i forna DDR.
Huruvida man har jobb och till vilka villkor avgör i stor utsträckning individens inkomster. Men forskning visar också att ju högre inkomstnivå desto bättre hälsa.
En reklambroschyr för Sverige? Är det en turistorganisation som ligger bakom? Nej det är Sverigedemokraternas valmanifest. ”Vi tror på Sverige – på riktigt”, står det. ”Vi tror på välfärden – på riktigt.”
Blir en röst på Feministiskt initiativ ett stöd för en rödgrön regering eller för Jimmie Åkesson som vågmästare?För den som lutar åt Gudrun Schymans parti men samtidigt vill minska Sverigedemokraternas inflytande är valet inte lätt. Dagens två motstridiga opinionsmätningar visar på dilemmat.
I spåren av de radikala islamisternas framgångar i Irak har Storbritanniens premiärminister David Cameron lagt fram ett nytt program för att hantera hotet från terrorister.
Vilken tid lever vi i? Sommaren är på väg bort, hösten är inte riktigt här. Men en sak är säker – det är definitivt valtider. Från alla håll översköljs vi med partiernas punktlistor och kortfattade löften som ska bereda oss att den 14 september med bestämda steg gå till valurnan.
Att det går mode även i den politiska världen råder det föga tvivel om och det senaste decenniets modeord är helt klart ”valmanifest”. För är det något som alliansen återinfört på dagordningen är det vikten av ett rejält manifest.
