Ibland frågar man sig hur lågt det går att sjunka innan botten är nådd i den svenska skolan och svaret verkar vara: Väldigt lågt. För några dagar sedan meddelade Skolverket att grundskolan når det nya bottenrekordet, att 13,1 procent av niondeklassarna inte har godkänt i grundämnena och därmed inte kan fortsätta till gymnasiet. Detta kan jämföras med 1998 då samma siffra var 8,6 och 2005 – 10,8 procent. Skolan ska enligt skollagen vara likvärdig för alla oavsett bakgrund men detta ligger idag långt från sanningen och den enskilt största förklarande faktorn är klass.
Hos elever där föräldrarna endast har grundskoleutbildning har hela 42 % av eleverna underkänt i ett eller fler kärnämnen och är därmed inte behöriga till gymnasiet. Även kön påverkar möjligheterna att klara sig och det är sedan länge känt att pojkar har svårare att klara skolan även om skillnaderna nu har börjat minska.
Klass är något som sedan följer och påverkar oss från att vi är elever på grundskolan och hela vägen upp igenom utbildningssystemet. Exempelvis har undersökningar utförda av dåvarande Högskoleverket (numera Universitetskanslerämbetet) visat att din familjs utbildningsbakgrund har stor påverkan på dina chanser vid landets universitet och högskolor. Tydligast utslag får det i vad som anses vara högstatusyrken såsom läkare, en yrkeskår där 70 % av studenterna har högutbildade föräldrar. Detta trots att högutbildade bara utgör ungefär en fjärdedel av befolkningen.
Ungefär här brukar folk börja tala om att klass inte bara handlar om utbildningsnivå, och visst kan begreppet i sig diskuteras men det är svårt att neka till vikten av utbildning för att motverka klassklyftor i ett samhälle. Dessutom finns fortsatt tydlig koppling mellan utbildning och lön, där den genomsnittliga högskoleutbildade fortfarande har ungefär 5000 kronor mer i månaden i plånboken än den med bara gymnasie- eller grundskoleutbildning (SCB – 2013). Likaså är risken för arbetslöshet mångdubbelt större för den som bara klarar grundskolan (20 %) i jämförelse med de med gymnasieexamen (7,7 %) eller högre utbildning (4,9 %).
Att nuvarande alliansregering konsekvent fört en politik som gynnar högutbildade och höginkomsttagare parallellt med en utveckling där allt färre med brokigare bakgrund klarar sig igenom grundskolan och vidare i utbildningsväsendet visar den ideologiska riktningen med all tydlighet. Den nuvarande politiska riktningen handlar inte om allas lika möjligheter i skolan utan snarare om vissa barns förutbestämda rättighet att välja rätt skola, rätt utbildning, rätt jobb och rätt väg i livet. Allt detta medan övriga får nöja sig med vad som blir över, ett mönster som sedan förs över på deras barn och barnbarn.
Kanske tydligast i denna debatt har Bengt Stillström varit, som grundare för ett av landets största friskoleföretag – Academedia. Han skrev i Dagens industri under rubriken ”Likvärdig skola – en utopi” att alla elever tyvärr inte kommer kunna ges lika möjligheter i skolan. Stillström menar att vissa elever helt enkelt får anses vara hopplösa fall och att vi i bästa fall kan ge dessa någon form av grundläggande kunskaper. Att ett sådant kunskapsförakt och oförståelse för klass finns hos en skolgrundare är inte bara sorgligt utan det visar också med brutal tydlighet vad valet på söndag handlar om.
Magnus Nilsson, utredare Tankesmedjan Tiden
