Sex dagar kvar till valdagen och allt handlar om denna demokratins heligaste manifestation. Och medias roll i upptakten är central. På vilket sätt media porträtterar de politiska dagordningar som ställs mot varandra kan vara avgörande, men också hur de politiska partierna använder media som megafoner ut till sina väljare.
Gårdagens statsministerduell på SVT var en sådan viktig mediehändelse där de två största partierna fick chansen att påverka obeslutsamma väljare. Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt ställdes mot varandra, fick prata relativt fritt och gavs utrymme att visa på skillnaderna. Varför är högern bättre än vänstern? Eller varför är vänstern bättre än högern?
Debatten var saklig, lågmäld och icke-polemiserad. Många tyckare hävdade att konfliktnivån var för låg, att det hettade till för lite. Andra tyckte att det var bra, att de båda alternativen blev tydligare.
Men underlättade duellen för väljarna att just se skillnaderna? Jag är osäker.
För det mesta höll nämligen de två debattörerna med varandra. Löfven sa något och som Bull svarade Bill repeterade Reinfeldt nästan ordagrant samma sak. ”Vi håller helt med om det” och ”där är vi helt överens” hördes flera gånger under tv-sändningen. Inte från Löfven men från Reinfeldt.
”Vi ska bygga fler bostäder, hyreslägenheter och studentlägenheter”, sa Löfven.
”Vi ska också satsa på byggande och studentlägenheter är jätteviktiga” sa Reinfeldt.
”Vi ska satsa på miljön”, sa Löfven, ”vi måste ställa om våra liv. Mindre koldioxidutsläpp och ambitiösare miljömål”.
”Vi ska satsa på elbilar sa Reinfeldt. Vi håller med om att målen måste skärpas”. Löfven nickade och hummade.
”Utvecklingen i skolan är förskräcklig”, sa Löfven. ”Mer måste satsas på personaltäthet och lärarna. Och läxhjälp till alla.”
”Ja mer resurser behövs till skolan”, sa Reinfeldt, ”grundskolan ska byggas ut och bli minst tioårig. Det mesta Löfven säger håller vi med om.”
Förutom att ovanstående ordväxling ger en förståelse för hur låg temperaturen var i debatten ger det också andra indikationer och andra frågor. För vänta nu, varför handlar ”debatten” bara om det som ska ske efter valet? Varför utgår vi från ett slags fabulerat nolläge, där både det regeringsbärande partiet och dess största opponent väntas svara som om allt börjar efter valet. Som om inget har skett fram tills idag?
”Det är inte vad vi säger utan vad vi gör som är avgörande i politiken”, skrev jag i en analys i förra veckan med anledning av SD:s hittepåretorik. Bör inte också moderaterna dömas utifrån vad de gjort – och inte gjort – under gångna två mandatperioder? Snarare än vad de hux flux lovar nu dagarna innan valet?
Det finns många sätt att utvärdera en förd politik, och Tankesmedjan Tiden har varje vecka gjort tematiska analyser av den nuvarande regeringen genom ”Bokslut Alliansen”. I dessa ges en översikt över vilka prioriteringar som gjorts, vad som åstadkommits och vilka resultat vi sett. Inom bostads-, miljö- och skolpolitiken kan följande kortfattat konstateras (klicka på länkarna och läs analyserna i sin helhet):
Dessa tre punkter visar på delar av arvet efter alliansens åtta år vid makten. Det är utifrån resultat som dessa vi får facit på hur det egentligen gått och kan göra ett kvalificerat antagande om hur regeringsdugliga de är framåt.
För löften är väldigt lätta att ge. Det brukar sägas att historien lär oss om framtiden, liksom att ränderna aldrig går ur. Därför hoppas jag innerligt att vi inte glömmer att också se bakåt när vi röstar för nästkommande fyra år.
Lina Stenberg, kommunikationschef Tankesmedjan Tiden
