Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Arkiv

dec

Status quo funkar inte för narkotikapolitiken

29 december, 2022

Verelendung – det tyska ordet som innebär att man struntar i att hjälpa människor som befinner sig i utsatta situationer med förhoppningen att de blir så pass illa att de…

Är ett normerande kollektiv en förutsättning för ekonomisk jämlikhet?

29 december, 2022

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

I Sverige och västvärlden har näringslivet byggt en effektiv allians med värdekonservativa gräsrotsrörelser. Vad ska vänsterns svar vara? Johan Söderberg hämtar inspiration från akademien.

 

Näringslivshögerns beslut för ett par år sedan att närma sig Sverigedemokraterna gav utdelning i valet 2022. Detta närmande var ingen isolerad händelse. Framgångsreceptet har en förlaga i USA. Armkrok med evangeliska väckelserörelser, konspirationsteoretiska subkulturer och vit makt-miljöer har den ekonomiska eliten i USA säkerställt ett varaktigt opinionsstöd för privatiseringar och skattesänkningar. Delar av arbetarklassen och medel-klassen lockas att rösta fram en ekonomisk politik som de själva missgynnas av. Samma valtaktiska allians mellan näringslivets företrädare och den populistiska ytterkantshögern har nu kopplat greppet om den svenska politiken. Risken finns att den parlamentariska majoriteten för marknadsliberala reformer kommer bestå i många mandatperioder som komma skall.

 

För vänstern är det en ödesfråga hur man väljer att svara på denna utveckling. Dock saknas det samsyn kring problembeskrivningen inom vänstern. Under valrörelsen försökte såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet stävja väljarflykten till Sverigedemokraterna. Bland annat med utspel om brottsbekämpning (S) och subventionerad energikonsumtion (V). Interna kritiker inom båda partierna tar valförlusten som intäkt för att detta var en felsatsning. Försöken att gå väljarna till mötes i lag-och-ordningsfrågan och genom att tona ner klimatomställningen resulterade endast i att mediedebatten kom att föras på högerns planhalva.

 

På ett djupare plan handlar eftervalsdebatten om hur vänstern ska förhålla sig till det värdekonservativa och fosterländska tankegodset, och i förlängningen, till de många väljare i löntagarkollektivet som attraheras av dylika idéer. Väsentligen är det den gamla motsättningen inom vänstern mellan ”klass” respektive ”identitet” som spelas upp på nytt. Uppfattar man ambitionen att vinna tillbaka lo-väljare från det konservativa blocket som på förhand utsiktslöst, då kommer man förorda en återgång till den tidigare strategin, att mobilisera kvinnor, unga och marginaliserade grupper.

 

Tvistefrågan är mångbottnad och har långtgående, handlingspolitiska konsekvenser. Därför är det motiverat att höja blicken från eftervalsdebatten och fördjupa sig i närliggande diskussioner som förs i den akademiska världen…

 

Tiden tipsar

29 december, 2022

”Tiden tipsar” finns med i varje nummer av Tiden. Här tipsar vi om poddar, böcker, serier, forskning och diverse annat smått och gott som vi tror ni kommer uppskatta. Finns…

En förlorad generation

29 december, 2022

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

SSU har intervjuat 50 ledare på lokal- och distriktsnivå, genomfört fokusgrupper med unga väljare och djupdykt i SVT:s vallokalsundersökning. Bilden som framträder oroar SSU:s ordförande Lisa Nåbo som presenterar delar av SSU:s valanalys.

 

Att få regera i åtta år. Vilken enorm möjlighet. Tillräckligt länge för att ro stora politiska projekt i hamn, både utredningar och implementering av stora reformer. Det är ofta de tidsperspektiven som behövs för att åstadkomma politisk förändring.

 

Under åtta år hade Sverige socialdemokratiska statsministrar. Det Sverige som väljarna gick till val i var Socialdemokraternas Sverige, och väljarna tyckte inte om vad de vaknade upp till på valdagen. Socialdemokraterna är ett regeringsbärande parti, vår partiledare är statsministerkandidat för alla partier till vänster om Moderaterna. Det går inte att hävda annat än att vi förlorade valet när en majoritet av riksdagen ville ha en annan statsminister.

 

Efter valet inledde ssu en omfattande valanalys. Vi har intervjuat 50 ledare på lokal- och distriktsnivå, genomfört fokusgrupper med unga väljare som valde Moderaterna, Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna och vi har djupdykt i SVT:s vallokalsundersökning. Bilden som framträder oroar mig…

 

Det handlar om gemenskap, dumbom

29 december, 2022

När vi blir ett vi och dom, då blir jämlikhet omöjligt. Därför måste socialdemokratin återbygga en samhällsgemenskap, skriver Linus Glanzelius som har läst Nationalstaten av Björn Östbring. I Nationalstaten: en…

Makt, enhörningar och organiserad brottslighet – så tog vi itu med skolan i Södertälje

29 december, 2022

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

Södertälje har gjort en skolresa och i dag har kommunen länets högsta lärartäthet. Efter åtta år som skolpolitiker i Södertälje reflekterar Elof Hansjons om skolans funktion och prestation.

 

Jag vill berätta om min tonårsrevolt. Den började jag utklädd till en antilop i en sommarglänta. Längs grusvägen och hasselbuskarna i ett naturreservat i Järna. Längs med ån där vi plurrade. Den började med att vi vägrade dansa eurytmi i ett klassrum i waldorfskolan som blev känd i tv-programmet Dokument inifrån: De utvalda barnen. Jag blev tonåring som elev i Solviksskolan. Min revolt var att bli en socialdemokrat som gillar färdigrullade köttbullar, koncentrerad blandsaft och kommunala styrdokument.

 

Jag har nog egentligen aldrig avskytt min egen skolgång. Det var förstås inte okej när vi satte oss i ring och alla i turordning skulle säga vem man var kär i. Så gör man inte mot barn. Men det gick bra för mig och jag är tacksam för varje lärare som hjälpt mig på vägen – i Solviksskolan, på kommunala Täljegymnasiet och på Stockholms universitet. Men jag fick syn på saker under min skolgång i waldorfskolan i Järna och några lärdomar bär jag med mig om vad som är viktigt när man styr över skolan. Jag skriver utifrån hur mina upplevelser var när jag var elev på 1990-talet. Inte utifrån hur det är på skolan i dag.

 

Maktstrukturer och regler bör vara nedskrivna och uttalade.

Det finns i alla sammanhang någon eller några som har mer makt än andra. I min gamla grundskola ville man inte låtsas om det. Man ville vara fri från maktstrukturer och ha ett kollektivt beslutsfattande. Men det funkar inte så. När maktstrukturer, regler och hierarkier är outtalade blir de bara exkluderande mot dem som inte kan läsa av det alla andra i rummet vet. En skola bör styras med tydliga regler, tydlig styrkedja och tydligt mandat till den som är rektor respektive huvudman. Gör maktstrukturerna tydliga. Friheten från maktstrukturer är bara en illusion, lite som en enhörning. Den finns inte på riktigt…

 

Så gör vi motstånd

29 december, 2022

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

 

Jag måste erkänna att jag inte såg det komma, och jag är inte ensam om det. De allra flesta av oss är uppväxta på en plats och i en tid där demokratin har varit självklar. Vi har levt i föreställningen att det bara finns en riktning som historien kan röra sig mot; mer liberal demokrati. Timothy Snyder kallar det i sin korta och lättlästa bok Om tyranni (On Tyranny) från 2017 för ofrånkomlighetens politik. Men i vår historielöshet så sänke vi vårt försvar, begränsade vår fantasi och öppnade på så vis vägen för den sortens styre som vi aldrig trodde skulle kunna komma åter.

Vi befinner oss i en ny politisk tid där Sverige utgör en del av en högerpopulistisk och nationalistisk europeisk våg. Sverigedemokraterna är dess banérförare och de konservativa partierna svansar efter.

Vår nya politiska tid kräver något nytt av oss. Den kräver att vi bildar oss i ämnen som vi inte tidigare känt behov av att bilda oss inom, det kräver att vi försvarar värden och institutioner som vi inte tidigare trodde var hotade, och det kräver att vi gör motstånd. Men hur gör man det?

 

Det är här den amerikanska professorn Snyder hjälper till. Han har i sin bok samlat 20 lärdomar för hur vi kan göra motstånd mot ett auktoritärt styre. Han gjorde det i en kontext av att Trump precis blivit vald till president men trots att den är skriven ur en amerikansk verklighet så är den oerhört läsvärd för en svensk…  

 

Sex, sårbarhet & samtycke

29 december, 2022

Flera undersökningar visar att vi har allt mindre sex. Joel Stade har intervjuat Emma Audas och skriver om sex efter metoo, sårbarhet och vad som händer när sex påminner alltmer…

Postliberala innan det var coolt

29 december, 2022

New Model Army har gjort en försenad fyrtioårsturne och under hösten spelat i Sverige. Johan Sjölander var på plats och såg en post-liberal vänster i form.   När New Model…

Röda boktips

29 december, 2022

”Röda boktips” finns med i varje nummer av Tiden. Här tipsar vi om poddar, böcker, serier, forskning och diverse annat smått och gott som vi tror ni kommer uppskatta. Finns…

Joel Stade har fel om arkitektur

29 december, 2022

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

Joel Stade skriver i Tiden (3/2022) att socialdemokratin gått vilse i frågor om arkitektur och stadsplanering. Måns Lönnroth kommenterar.

 

Stade anser att ”modernismen” är ful, att den arkitektur som byggdes före modernismen – det vill säga i stort sett före demokratins genombrott – är ”populär” och att det inte går att bygga moderna hus i gamla miljöer. Tre exempel från Frankrike visar att han har fel:

 

Nîmes i södra Frankrike har ett mycket väl bevarat romerskt tempel mitt i den gamla staden. På andra sidan gatan ligger stadens nya konstmuseum, ritat av Norman Foster. Naturligtvis inte en ”klassicistisk byggnad” utan helt modernt och som går väl ihop med det 2000-åriga templet just eftersom det är en kontrast.

 

Ming Peis glaspyramid vid Louvren i Paris och Centre Pompidou också i Paris är två andra exempel. Båda hårt kritiserade i början men är en eller annan generation senare i stort sett accepterade.

 

Enligt Joel Stade ledde modernismen till glesa städer med punkt- och lamellhus som i sin tur tvingar fram trafikapparater som blir oöverstigliga hinder…

 

Modernismens rationalitet är borta

29 december, 2022

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 4/2022.

 

Världens mest älskade städer är täta och promenadvänliga. Stadsdelen Manhattan i New York har 27000 invånare per kvadratkilometer, centrala Paris har 21000 och Barcelona 16000. Det är urbana miljöer som är enkla att röra sig i och där tätheten skapar underlag för restauranger, kultur och butiker. Befolkningstätheten i Stockholms stad är 5000 invånare per kvadratkilometer.

Stockholm är tätare än de extremt glesa och bilberoende amerikanska storstäderna (Houston i Texas har 1300 invånare per kvadratkilometer och ligger i USA-toppen avseende bensinkonsumtion per invånare), men långt efter täta europeiska städer. Det är olyckligt att Måns Lönnroth insisterar på att vi ska sitta kvar i urban sprawl, det glesa och bilberoende.

Modernismens löfte är rationalitet. Som stadsbyggnadsideal bygger modernismen på att bensinen är oproblematisk, städerna enkla att planera och att människor inte behöver privata ytor. Men antagandena är felaktiga…