Förtroendet för traditionell journalistik ökar igen, efter år av nedgång. Och flera medieföretag har hittat nya sätt att bli lönsamma. Gammelmedia tycks ha en framtid.
Efter år av gradvis tilltagande sjukdom visar nyhetsindustrin till slut tecken på en modest återhämtning. Enligt Digital News Report 2018 – den mest trovärdiga undersökningen av vår digitala mediekonsumtion – ökar antalet prenumerationer på nätet samtidigt som förtroendet för nyhetsjournalistik har stabiliserats. För en bransch som tidigare varit hårt diagnosticerad som dödligt sjuk, och som samtidigt är helt beroende av förtroende, måste detta räknas som en framgång.
För en bransch som tidigare varit hårt diagnosticerad som dödligt sjuk, och som samtidigt är helt beroende av förtroende, måste detta räknas som en framgång.
Världens massmedier har förstås fortfarande stora problem. En undersökning från Reuters Institute for the Study of Journalism visar att endast 44 procent av nyhetskonsumenterna tror på det de etablerade medierna publicerar. Men det är samtidigt en ökning med 1 procent från förra året, vilket antyder att mediernas förtroendeunderskott antingen har slutat växa eller minskar något.
Andra undersökningar är ännu tydligare. Till exempel visar den årliga Edelman Trust Barometer att journalister är på väg att återfå sin trovärdighet samtidigt som det samlade förtroendet för traditionell journalistik och online-journalistik är det högsta på sju år. Resultaten fick Edelman Trust Barometer att beskriva det som »experternas återkomst«!
Mediecheferna bör nog vänta med att utropa sig som segrare, men detta är ändå uppenbara ljuspunkter för en bransch som under de senaste åren fått se sitt rykte allvarligt skadat. Den politiska polariseringen har gjort många misstänksamma mot medier och redaktioner som inte uppenbart delar deras egna åsikter. Samtidigt har ekonomiska neddragningar på redaktionerna minskat kvalitén på den journalistik som erbjuds.
Men nu visar alltså resultaten från flera undersökningar att journalisterna sakta tycks hitta fram på nya vägar för att möta dessa utmaningar.
Den kanske intressantaste trenden i årets Digital News Report är den ökade misstron mot nyheter som delas i sociala medier. Studien visar till exempel att endast 23 procent av de som deltog i undersökningen litar på nyheter de hittar i sociala medier och bara 34 procent tror på det som kommer upp i nätets olika sökmotorer. Det är siffror som borde oroa Google, Facebook och andra giganter, som är minst lika beroende av förtroende som traditionella medieorganisationer.
För samtidigt som det gungar under plattformar som Facebook har traditionella medier fått upp foten på mer fast mark, vilket inte minst framkommer om man tittar på prenumerationerna. Av de 74000 personersom ingick i undersökningen uppgav 14 procent att de betalt för digitala nyheter minst en gång under de senaste tolv månaderna. I de nordiska länderna var det närmare 30 procent.
I usa har Trumps attacker mot de så kallade »fake-news-medierna« fått rakt motsatt effekt mot vad Trump tänkt sig. Fler än någonsin stödjer i dag oberoende journalistik. 2016 betalade bara 9 procent för nyheter digitalt. 2017 hade den siffran stigit till 16 procent och har sedan stannat kvar på den nivån.
Till och med i länder som Storbritannien, där det inte saknas gratis nyhetstjänser på nätet, betalar fler för kvalitetsjournalistik. Tidningen The Guardians modell för att värva donatorer eller medlemmar som betalar regelbundet har ökat intäkterna. I så gott som alla länder vi undersökt visar unga på den politiska vänsterkanten störst vilja att betala.
Kritiker brukar hävda att mediernas betalningsmodeller bryter mot internets ursprungliga anda. Att det ska vara en plats för fritt utbyte av idéer, nyheter och information och att det kommer leda till andraklassnyheter för andraklassmedborgare om man flyttar in de bästa berättelserna bakom betalväggar.
Men detta argument bortser från tre viktiga poänger. För det första kan vi nog utgå ifrån att det antal personer som är uppkopplade mot nätet och helt saknar möjlighet att betala för nyheter är ganska litet. Viljan att betala handlar mer om prioriteringar. För det andra: att betala för något man anser värdefullt bidrar till att det också blir det, vilket trenden att prioritera medlemskapsmodellen framför rena transaktionsmodeller också illustrerar.
Slutligen finns det vägar för den som vill erbjuda nyheter till de verkliga låginkomsthushållen.
Slutligen finns det vägar för den som vill erbjuda nyheter till de verkliga låginkomsthushållen. Till exempel skulle skatterna kunna användas för att göra att fler har råd med journalistik. Regeringar, stiftelser eller andra institutioner skulle kunna öka stödet till olika former av public service-lösningar.
När människor betalar för innehåll får journalisterna samtidigt ett incitament att leverera. De granskar sitt eget arbete för att säkra läsarens förtroende, kollar fakta, undersöker och stryker bort det billiga, uppmärksamhetssökande pladder som är så utmärkande för många sociala medieplattformar. Och det bästa av allt är att dessa tendenser förstärker varandra. Ju bättre journalistiken är, desto fler konsumenter kommer vara beredda att betala för den.
Det var länge sedan mediebranschen kunde rapportera några goda nyheter om sig själv. När vi nu gör det är det också viktigare än någonsin att vi arbetar hårdare än någonsin för kvalité, trovärdighet och finansiell hållbarhet. För att den uppåtgående trenden inte ska brytas.
Text: Alexandra Borchardt
chef för strategisk utveckling vid Reuters Institute for the Study of Journalism.
Texten är publicerad i samarbete med Project Syndicate.
Översättning: Jesper Bengtsson
