1) Du, som är socialdemokrat: Låt dig icke tröstas av de 28 procenten. Det var bättre än väntat. Men det sämsta valresultatet i partiets historia blixtbelyser partiets hela historia. Socialdemokratin behöver en genomgripande eftervalsdebatt. Håll krismedvetandet vid liv. Och det är alltid roligt att diskutera socialdemokratin när det krisar!
2) Det som räddade de där sista procenten var ingenting annat än den klassiska välfärdsreformism som socialdemokratin började tala om först på slutet av valrörelsen och lika klassiskt folkrörelsearbete från fackföreningar och gräsrötter. Lär av detta! Det var inte någon TV-debatt eller något Instagraminlägg eller analyser av opinionsmätningar som lyfte (S) från skräcksiffror till uthärdliga siffror. Det var inte heller valstrategin, som var feltänkt från början. Det var folk, vanligt folk. Arbetarrörelsens mediala underläge är i dag nästan totalt. Svaret på det är i huvudsak: folkrörelsearbete.
3) Partiet behöver en idépolitisk övervåning. Sverigedemokraterna är riktigt besvikna nu. Det galna missnöjets vindar lägger sig lite. Nu är det dags för det radikala missnöjet. Den högerpopulism som sköljer över västvärlden måste bekämpas med ett betydande mått av vänsterpopulism. Vänsterpopulism betyder då inte allmän ansvarslöshet utan detta: Att våga ha stora anspråk på att ett annat samhälle är möjligt.
4) Att våga tala om den breda arbetarklass som omfattar både lägre medelklass och LO-medlemmar. Att våga vara ideologisk i en tid när ideologi mest förknippas med de högerpopulistiska partiernas nationalism. Ord som demokratisk socialism, ekonomisk demokrati, antikapitalism höjer självkänslan, mobiliserar och visar på maktsammanhangen som marknadsliberaler inte vill tala om.
5) Socialdemokratin måste mycket starkare kritisera borgerligheten för dess doktrinära marknadsliberalism. Vart har socialliberalismen tagit vägen? Det som oftast står i vägen för möjliga blocköverskridande lösningar är faktiskt den djupgående timbroiseringen av hela borgerligheten. Socialdemokratin måste våga göra upp med den ekonomiska politik som borgerliga nationalekonomer tvingade på politiken under nittiotalskrisen: att alltid spara hellre än att satsa. Det är det som gör att svenska regeringar hellre betalar av på en redan väldigt låg statsskuld än investerar i välfärd och grön omställning.
6) Driv ut marknadsmånglarna ur templet. Låt dem verka där de kan göra verklig nytta, på marknaden, inte i offentlig sektor eller i partikanslier.
7) Socialdemokratin måste våga vara folklig. Vägen dit går, som alltid, genom fackföreningsrörelsen. Men också genom landsbygd och landsort och förort där de bortglömdas revolter väntar på en vital arbetarrörelse.
8) Inrätta en ny typ av partisekreterare, vars främsta uppgift ska vara att lyssna på gräsrötterna och föra vidare all kritik uppåt, i stället för som nu. Partisekreteraren ska vara medlemmarnas språkrör uppåt i partiet och inte tvärtom.
9) Ideologiskt måste socialdemokratin från och med nu gå i opposition mot det bestående som präglas av två ödesfrågor: Skenande klassklyftor och skenande klimatförändringar. Det finns ingen annan väg om partiet ska förbli relevant.
10) Gå aldrig in i ett blocköverskridande samarbete utan att samtidigt behålla ideologin! Pragmatism och vision måste samsas i samma parti! Ingen vet i skrivande stund hur frågan om regeringsbildning ska sluta. Får jag önska, i det läge vi har, så ser jag helst en socialdemokratisk minoritetsregering. Socialdemokratin säger sig vilja begrava blockpolitiken. Den stora utmaningen under de närmaste fyra åren kan därför bli följande: Att bevara och vitalisera vänster-högerkonflikten samtidigt som blockpolitiken förmodligen kommer att minska. Svårare uppgift finns inte. Men den måste lösas.
11) Du, som är socialdemokrat: Sörj inte. Organisera.
Göran Greider
debattör och författare
