Det regnar i Manchester. Jag sitter i hotellets frukostmatsal och brer franskt finsmör ur guldigt prasselpapper på brödskivan och tänker att det här med Brexit blir svårt, både i samhällsekonomiska och vardagliga termer. Det franska smöret blir kanske snart utbytt till inhemskt, som följd av tullar och stigande priser.
Det är förstås en begränsad smäll, som vi hotellgäster kan ta. Men på det större planet är riskerna för utrikeshandeln betydligt svårare att smälta än brittiskt smör.
Ungefär hälften av Storbritanniens handel bedrivs i dag med övriga EU.
Ungefär hälften av Storbritanniens handel bedrivs i dag med övriga EU. Drygt tre miljoner jobb är direkt eller indirekt beroende av utbytet. Sysselsättningen och dess inverkan på ekonomin kan alltså påverkas kraftigt beroende på vilken typ av avtal EU och Storbritannien lyckas förhandla fram. Just nu går det kärvt och tiden är knapp.
Jag är i Manchester för att Trade Union Confederation, TUC, håller sin kongress i samma stad som den gjorde första gången för 150 år sedan. Under några dagar diskuteras bland annat osäkra anställningsvillkor, näringspolitik och Brexit. I Storbritannien råder en rovdrift på arbetarklassen som för tankarna tillbaka till den tid då den fackliga organiseringen tog sin början, med arbetande fattigdom, stagnerade reallöner, osäkra anställningar och inslag av ren misär som följd.
De 10 procent av befolkningen med lägst disponibel inkomst har det inte bättre i dag än vad de hade det för 20 år sedan. Fackfientlig politik har lett till en genomklappning för kollektivavtalens täckningsgrad, som har sjunkit med drygt 60 procentenheter på tre decennier. Osäkerheten utnyttjas för att disciplinera arbetskraften, med anställningar som vare sig garanterar arbetstimmar, sjukförsäkring eller betald semester. I ljuset av det här förstår man den dokumenterade känslan av oro för att ens barn inte ska få det bättre än en själv.
Inte undra på att TUC känner oro för ett dåligt utträdesavtal. Utanför EU:s samarbete och sociala dialog kommer krävas ännu mer av den inhemska arbetarrörelsen för att flytta fram positionerna.
Samtidigt får man inte glömma hur det kom sig att britterna röstade för att lämna EU. Inom vissa sektorer mer än andra framstår EU som en accelerator för marknadskrafterna, där vinst är grejen, oaktat de sociala kostnaderna för dem som ska utföra jobbet. Über och Amazon är två tydliga exempel på internationellt verksamma företag som sick-sackar mellan det lagliga och moraliska.
Detta försvårar de facto människors möjligheter till trygga jobb och inkomster. Mot den bakgrunden är svaret, att lämna samarbetet för att EU inte effektivt nog motverkar osund konkurrens, begripligt om än inte särskilt konstruktivt.
Mot den bakgrunden är svaret, att lämna samarbetet för att EU inte effektivt nog motverkar osund konkurrens, begripligt om än inte särskilt konstruktivt.
Polarisering och tydliga klyftor är farligt i demokratiska samhällen. Och här måste EU vara en tydligt sammanhållande kraft.
Vi vet också att ju högre facklig organisering desto mer jämlika och inkluderande samhällen. Därför måste en del av framgångsreceptet vara att politiken understödjer nödvändiga strukturer för just det. Och de redan privilegierade måste hacka i sig att det är dags att ta ansvar för den långsiktiga avkastningen – för det finns inga fria luncher. En blygsam början från näringsliv och politik, vore att tillåta att facket kommer till arbetsplatserna för att upplysa de anställda om sina rättigheter.
Tyvärr och skrämmande nog är inte ens det en självklarhet.
Minskad splittring är inte bara en utmaning som bör förena arbetarrörelsen, utan alla demokratiska krafter i Europa. Den som vill att EU ska hålla ihop måste bidra till att få bort de orimliga följder EU:s inre marknad har på levnadsvillkoren för »vanligt« folk. Handel måste ske på sunda sociala villkor. Det viktigaste unionen har att göra nu, är att påvisa ett faktiskt samband mellan tillväxt och förbättrad levnadsstandard. Det sambandet är tydligt försvagat för många människor.
Monika Arvidsson
Tf enhetschef på på LO:s internationella enhet
