Var fjärde väljare bor i Stockholmsregionen och striden om dem kan avgöra valet. Men vad hände med de borgerliga väljare som röstade rött 2022? Amanda Borg menar att de inte bara stannade kvar, de har blivit fler och alltmer övertygade.
När jag gick med i Socialdemokraterna fanns det fortfarande en sanning: Stockholm var blått. Stockholms län var ännu blåare. Jag gick med i Socialdemokraterna i Sollentuna, kommunen där jag är uppvuxen. När jag var tonåring var sossepinnen jag hade på väskan som att gå runt med hammaren och skäran – var man sosse kunde man lika gärna vara kommunist.
Under den tiden jag bodde och var aktiv socialdemokrat där kändes en valvinst långt borta, kommunen har trots allt varit styrd av högerpartier de senaste 47 åren.
Ungefär samtidigt började någonting hända i Stockholm. Staden blev alltmer röd.
Efter ett par år i Sollentuna flyttade jag till Stockholms kommun. Ungefär samtidigt började någonting hända i Stockholm. Staden blev alltmer röd. Från att ha knackat dörr och bli ifrågasatt högerifrån blev det nu allt vanligare att man i stället fick frågan varför man inte var mer vänster.
År 2022 tog Socialdemokraterna över regionen efter 16 år av borgerligt styre och landade ett valresultat på över 33 procent. I Stockholms kommun gick Socialdemokraterna fram med 7 procentenheter. När förhandlingsdammet hade lagt sig blev resultatet att Socialdemokraterna är med och styr i 16 år av Stockholms läns kommuner – fler än någonsin tidigare.
Så vad har egentligen hänt? Har stockholmarna radikalt förändrats? Nej, förmodligen inte – men verkligheten runt oss har definitivt gjort det, och det har påverkat både värderingar och röstbeteenden i grunden.
Var fjärde svensk bor i Stockholmsregionen. Deras verklighet påverkar politiken. Många av de senaste årens skjutningar och sprängningar har skett här. Barn blir approcherade av gängkriminella på fotbollsplaner och skolgårdar. Ingenstans är vinstläckaget ur välfärden lika stort som här. Och pengarna försvinner inte bara till vinster, utan genom fusk och kriminalitet rakt ner i gängens fickor.
Många av de problem vi ser i dag är ett resultat av den långa perioden av högerstyre. Nästan allt är privat här. I stora delar av staden är det omöjligt att välja offentligt driven vård. Allmännyttan är minimal i jämförelse med andra storstäder och friskolorna i Stockholmsregionen tar varje år ut en vinst motsvarande 840 lärartjänster. Medan frågan om privatiseringar och vinster i vissa delar av landet har förblivit en ideologisk eller principiell fråga är det i Stockholmsregionen en högst praktisk.
Hur har det då påverkat väljarna? I eftervalsanalyserna 2022 var det främsta nyordet Magdamoderat, en klassiskt borgerligt sinnad person (ofta kvinna) som i valet 2022 valde att för första gången ta steget vänsterut och rösta på Magdalena Andersson i stället för Ulf Kristersson. Ett starkt ledarskap, ordning och reda och en tydlig röst mot SD angavs som anledningar till att Socialdemokraterna gick framåt på Moderaternas bekostnad. Och valet 2022 var mycket riktigt ett val när en rad profiler tog täten och berättade inför valet vad de skulle rösta på, och att valet föll på just Socialdemokraterna. Amanda Schulman och Hannah Widell var bara några av de profiler som man kanske hade misstänkt lutade högerut och som proklamerade att man absolut skulle rösta S och att Ulf Kristersson inte var ett alternativ.
I en eftervalstext 2022 skrev Emilia Bjuggren, nu vår kandidat till finansborgarråd i Stockholm, att: ”i vissa valkretsar på Östermalm och Vasastan ökade Socialdemokraterna med upp till 12 procent. En stor del av Moderaternas egen valanalys kretsade kring deras oro att denna väljargrupp, storstadsväljaren med god privatekonomi, nu lämnat deras parti. Och vi socialdemokrater kan på inget sätt ta dem för givet.”
Magdamoderaterna verkar inte vara moderater längre.
Emilia hade självklart helt rätt, men det är också i den här gruppen som vi kan se den största förändringen under den här mandatperioden. Under hela perioden har vi nämligen inte sett att den här gruppen lämnat oss i opinionen. En röst på S 2022 verkar alltså inte ha varit ett one hit wonder utan början på en förflyttning. Det som började som en protest mot Irene Svenonius i region Stockholm och Jimmie Åkesson i regeringsförhandlingar har sedan dess cementerats till något djupare. Inte minst har misstron mot marknadsskolan och fuskande vårdbolag cementerats. Magdamoderaterna verkar inte vara moderater längre. Stockholmarna vill ta tillbaka kontrollen.
Våra egna undersökningar visar det tydligt. Medan bilden har levt kvar att stockholmaren älskar sin privata vårdcentral, sin privata skola, sin privata hemtjänst har opinionen långsamt men tydligt svängt. Nu tycker en stor majoritet av stockholmarna att det är överordnat att ta tillbaka kontrollen över välfärden, framför att värna de privata alternativen. Intressant nog sker förflyttningen i alla väljargrupper, både de som står och väger mellan höger- och vänsterblocket men även hos de väljare som klart föredrar Tidöpartierna. Den konflikt som Socialdemokraterna tydligt satte upp på dagordningen inför valet 2022: att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över välfärden, har i det tysta fortsatt gro i Stockholm och har nu en opinion som är så stark att den kan bli röstavgörande.
Välfärden verkar nu inte bara rankas teoretiskt högt bland väljarnas prioritering, utan problemen är så pass praktiska att de får riktig effekt. Och även om problemen ofta är praktiska – för få lärare, för stora barngrupper, för långa väntetider hos vårdcentralen, för lite tid för hemtjänsten – verkar väljarna alltmer koppla lösningarna till en starkare kontroll över det gemensamma. Man vill förbjuda vinstjakten i skolan, stoppa oseriösa aktörer i vård och omsorg, satsa på personal i stället för skattesänkningar.
Stockholmsregionen har varit ett epicentrum för de senaste årens gängkriminalitet. Föräldrar oroar sig för att barnen ska utsättas för våldsbrott i centrum och för att gängen ska försöka rekrytera ungarna när de spelar fotboll.
Ja stockholmarna oroar sig över välfärden, men också alltmer för kriminaliteten. Inte så konstigt i ett samhälle som de senaste åren har präglats av skjutningar, sprängningar och allt yngre gärningsmän. Stockholmsregionen har varit ett epicentrum för de senaste årens gängkriminalitet. Föräldrar oroar sig för att barnen ska utsättas för våldsbrott i centrum och för att gängen ska försöka rekrytera ungarna när de spelar fotboll. En oro som inte bara finns i de mer utsatta områdena, utan i praktiken i hela Stockholmsregionen.
Socialdemokraterna har gjort sin hemläxa på området. För när det finns en önskad tydlighet kring fler poliser och skärpta straff finns också utrymme för dem att efterfråga mer långtgående förebyggande insatser mot kriminaliteten. Lika många som uppger poliser och straff nämner nu också skolan och socialtjänsten när de berättar hur de tror att den kriminella cirkeln bryts. När gängen rekryterar vid fotbollsplanen och barn skjuter andra barn ställer sig väljarna självklart frågan hur nyrekryteringen på allvar ska kunna brytas. Det svaret har Moderaterna och Sverigedemokraterna misslyckats att ge.
Inte så konstigt då att man som moderat partistrateg blir stressad. Det hade jag också varit. Varken utspel om dygnet-runt-tillgång på alkohol, mer chark vid Sergels torg eller att anställa Isabella Löwengrip som spindoktor verkar vara lösningen.
Stockholmarna verkar inte imponerade av kulturkrig, bröliga höger-memes eller skrämseltaktik. Men när höhö-högern försöker vara sköna blir det mest yta.
Det spelar ingen roll att högern konsekvent undviker all debatt om vård, skola och omsorg. Stockholmarna kommer ihåg hur vårdköerna såg ut på Irene Svenonius tid och man önskar sig inte fler skolmiljardärer i Stockholm.
Stockholmarna kommer ihåg hur vårdköerna såg ut på Irene Svenonius tid och man önskar sig inte fler skolmiljardärer i Stockholm.
Folk kanske prioriterar just en trygg välfärd framför charkbrickor och privatiseringar.
Och finns det något som är mer impopulärt än Tidöpolitik så är det Tidösamarbete. Låt oss påminna oss om Moderaternas valanalys efter att 2022 ha förlorat Stockholms stad, regionen och ha tappat platsen som näst största riksdagsparti till SD. Då slog Moderaterna fast att storstadsväljarna och kvinnor inte gillade SD-samarbetet, och att M måste framstå som mindre ”osköna” inför nästa val.
Det har de katastrofalt misslyckats med. Att anställa Isabella Löwengrip som spindoktor för att unisont med Martin Borgs skandera att kvinnor måste sluta vara så känslostyrda och bara fatta hur det funkar har helt enkelt inte gått hem. Stockholmsväljarna vet mycket väl vilken politik de får med en SD-regering, och det är politik de väljer bort. När man frågar väljarna som kan överväga både Moderaterna och Socialdemokraterna i valet vad som får dem att välja bort Moderaterna är stödet för SD det i särklass vanligaste svaret.
Det märker vi inte minst i dörrarna i de där områdena som vi plötsligt började vinna 2022.
I ett sådant område bor jag nu. Efter att ha gjort två valrörelser i Stockholms kommun är jag nu tillbaka i Stockholms län. I mitt nya område i Tyresö har Moderaterna och Liberalerna historiskt varit starka, men förra valet sågs en tydlig ökning för S. När jag knackar dörr i mitt närområde uppskattas det lokala samarbetsstyret mellan S och M, medan man är mycket skeptiska till SD-samarbetet på riksplanet.
Och varför fungerar det här då? Jo, för att få politiker på kommunal nivå har tid att ägna sig åt kulturkriget. I de kommuner där S och M styr ihop fattar man gemensamma beslut som går i linje med väljarnas önskningar och behov. I Tyresö var ett av de senast fattade besluten att ta tillbaka ett äldreboende i egen regi efter återkommande brister. I Järfälla, där S och M också styr ihop, fattade man under förra året beslut om att säga upp alla privata omsorgsföretag för att man inte kunde garantera verksamhet utan fusk. Bra både för de boende och för kommunernas ekonomi.
Och hur ser det ut i Sollentuna då? Inför valet driver man mindre klasser för bättre skolgång, en starkare socialtjänst för att bryta nyrekryteringen till gängen och att sätta stopp för att skattepengar försvinner iväg i vinster och fusk. Än är det för tidigt att säga om 2026 är året det borgerliga styret upphör, men jag kan konstatera att Moderaterna verkar stressade även där.
Amanda Borg
valgeneral Socialdemokraterna i Stockholmsregionen
