Vad är det egentligen för socialdemokrati som tagit form under den här mandatperioden, som möter väljarna i september?
Det är en socialdemokrati som i opposition skaffade sig en helt ny samhällsanalys, via elva arbetsgrupper, och gav sig ut på en veritabel förlåt-oss-turné. Genom arbetsgrupperna bad S om ursäkt för hur det har blivit med integrationen, migrationen, arbetsmarknadspolitiken, skolpolitiken, de sociala försäkringarna och så vidare.
Men med alla de papper den förnyade samhällsanalysen resulterade i så blev det tydligt att det arbetarrörelsen egentligen bad om ursäkt för var förlusten av det politiska initiativet.
Och visst, ser man på vårt lands utveckling sedan mitten av 1980-talet blir det slående hur länge sedan det var som Socialdemokraterna ägde den dominerande ideologiska kontrollen över den politiska färdriktningen.
Partiets roll har i allt större utsträckning blivit reaktiv.
Partiets roll har i allt större utsträckning blivit reaktiv. Man har med större eller mindre framgång, i snabbare eller långsammare takt, gett efter för förändringstryck och impulser som kommit utifrån den egna rörelsen.
Det har blivit inflationsbekämpning i stället för arbetslöshetsbekämpning. Valfrihetssystem i offentlig sektor. Pensionssystem utan garanterade utbetalningsnivåer. En lång rad av avregleringar i nästan alla delar av samhället. Och på senare tid ett allt större fokus på repression i kriminalpolitiken.
Man kan tycka att det är bra, men att Olof Palmes parti på några veckor blev rusiga Natoanhängare säger något om hur Sverige fungerar politiskt. Reformtakten avgörs kanske av Socialdemokraternas medgivande. Men det är inte på arbetarrörelsens intellektuella initiativ som riktningen stakas ut.
Det finns kanske tecken på att det håller på att förändras.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
