Varför har progressiva partier i västvärlden tillåtit inkomstklyftorna att växa sig allt större samtidigt som fältet lämnats öppet för auktoritär populism? Några möjliga svar finns i Thomas Pikettys rapport Brahmin Left vs Merchant Right: Rising Inequality & the Changing Structure of Political Conflict”(2018). I rapporten studerar Piketty hur väljarna röstat i Frankrike, Storbritannien och USA. Piketty visar att vänster och högern har blivit två elitprojekt. Där akademiker är starka inom vänstern medan företagare och rika är starka inom högerns väljarkår. Eller för att använda nationalekonomen Robert Östlings (från Ekonomistas) träffsäkra svenska översättning: ”progressiva akademiker” och ”konservativa köpmän”.
Pikettys rapport visar hur de progressiva partierna under de första årtiondena efter andra världskriget var masspartier för arbetaklassen. Men därefter har en successiv förskjutning skett av väljarkåren.
I dag är de progressiva partierna i stället överrepresenterade hos en akademisk elit och har kraftigt försvagats i traditionella väljargrupper.
I dag är de progressiva partierna i stället överrepresenterade hos en akademisk elit och har kraftigt försvagats i traditionella väljargrupper. Utvecklingen är snarlik i de tre studerade länderna, även om skiftet skedde senare i Storbritannien än i Frankrike och USA. Det kanske tydligaste exemplet på skiftet inom väljarkåren finns i USA där hela 70 procent av de högutbildade år 2016 röstade på Demokraterna och 30 procent röstade på Republikanerna. Att jämföra med åren efter andra världskriget då Demokraterna inte ens samlade 20 procent av dessa väljare.
Om vi i stället studerar röstning ut ifrån förmögenhetsfördelning så har detta historiskt varit en stark förklaringsfaktor till att rösta höger. I till exempel Frankrike år 1978 så röstade 70 procent av de fattigaste på vänstern medan endast 10 procent gjorde det bland de rikaste. Förmögenheter fortsätter enligt Pikettys data att vara en relativt stark förklaringsfaktor för vem som röstar höger eller vänster.
Högern har även historiskt varit stark bland de 10 procent med högst inkomster. Men i Frankrike och usa, dock inte i Storbritannien, så har vänstern under de senaste åren även gjort starka inbrytningar bland höginkomsttagare (rimligen delvis som en följd effekt av att vänstern blivit stark bland akademiker). Vi kan såldes vara på väg mot ytterligare ett skifte där vänstern inte bara är överrepresenterade hos en akademisk elit utan också en inkomstelit.
Migration och synen på migration är också en central del i den utveckling som Piketty identifierar. Här gör Piketty flera intressanta iakttagelser. En sådan är att motståndet mot invandring har minskat i Frankrike från cirka 75 procent på 1980-talet till 55 procent år 2017. Men samtidigt har frågan blivit mer polariserad där vänsterväljare är väsentligt mer positiva än högerväljare till invandring. Piketty gräver också upp data från valet år 1979 i Storbritannien som pekar mot att motstånd mot invandring rimligen måste spelat en väsentlig roll för Thatchers valseger.
Hur ser då utvecklingen ut i Sverige? Finns samma mönster som i USA, Frankrike och Storbritannien med en förskjutning i väljarstödet för progressiva partier från arbetarklass till akademiker? En enkel genomgång av SCB:s databas för partisympatier indikerar att svaret är Ja, ett likartat mönster återfinns i Sverige.
Om vi studerar den begränsade perioden 2006–2018 så har det skett en ganska betydande förskjutning av väljarsympatierna bland de olika utbildningsgrupperna. Omräknat till ett index där sympatierna i alla utbildningsgrupper sätts till 100 så ser vi att vänsterblocket (S-V-MP) i början av perioden var 20–25 procent svagare bland personer med lång eftergymnasial utbildning medan personer med endast gymnasieutbildning var överrepresenterade med omkring 10 procent. Under perioden har vänsterblocket bit för bit försvagats hos personer med gymnasieutbildning och förstärkt sin ställning hos akademikerna. År 2018 hade vänsterblocket till och med blivit något starkare bland akademiker än hos befolkningen i helhet medan man är svagare bland gymnasieutbildade än befolkningen som helhet.
Vad betyder denna utveckling, med avseende på akademiker och gymnasieutbildade, för vilken politik som utformats i Sverige? En rimlig hypotes är att denna förskjutning av väljarsympatierna kan fungera som en självförstärkande process. Vänsterblocket i Sverige tappar nu bit för bit traditionella väljare och växer bland akademiker. Detta påverkar i sin tur politiken som utformas alltmer för att gynna de nya väljargrupperna. Vilket i sin tur ytterligare alienerar traditionella väljargrupper från vänsterblocket.
Hur ser då framtiden ut? Kan dagens situation med två elitprojekt, vänstern och högern, bestå eller kommer en ny politisk jämnvikt uppstå? Kanske. Piketty skissar på några möjliga scenarion. Ett scenario är att politiken alltmer skärs utifrån den polariserande skalan nationalister (som är kritiska till en omfattande migration) versus internationalister (som är positiva till en liberal migrationspolitik). En sådan utveckling kan delvis läsas in i de senaste valen i USA och Frankrike.
Vilken framtid som väntar Sverige kan man bara spekulera i. Men risken finns att den aviserade politiken i januariavtalet med regressiv skattepolitik och liberaliserad migration kommer att accentuera en redan pågående utveckling där välutbildade stadsbor i ökad utsträckning röstar på vänsterblocket medan arbetarklassen blir alltmer högernationalistisk.
Torbjörn Hållö
LO-ekonom
