Ålderism, fördomsfull inställning till människor på grund av deras ålder, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) den svårastediskrimineringsgrunden att komma till rätta med. Den är mycket svårare än de övriga: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etniskt tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och sexuellläggning. Diskriminering på grund av ålder skiljer sig från övriga genom att alla i samhället förr eller senare löper risk att drabbas.
WHO driver under 2016–2020 en kampanj mot ålderism och pekar ut höginkomstländerna som de som har lägst respekt för årsrika människor.Sverige hör till värstingarna. Att who engagerar sig i frågan beror på att människor som utsätts för åldersdiskriminering riskerar sämre hälsa.
AGE, paraplyorganisation för äldreorganisationer i EU, startade på den internationella äldredagen den 1 oktober i år en kampanj mot åldersdiskriminering med anledning av att det är 70 år sedan fn:s deklaration om de mänskliga rättigheterna såg dagens ljus. Kampanjen tar upp hur åldersdiskriminering i kombination med de övrigadiskrimineringsgrunderna påverkar människors liv och välbefinnande.
EU har stöttat ett stort projekt, Cost, som just avslutats, där omkring 200 forskare från 35 länder har gått igenom den forskning som finns om ålderism och åldersdiskriminering. Resultaten finns publicerade i boken Aktuella perspektiv på ålderism(Contemporary Perspectives on Ageism). Här visas till exempel att åldersdiskrimineringen inom arbetslivet är omfattande. Särskilt skrämmande är åldersdiskrimineringen inom hälso- och sjukvården där felaktig läkemedelsbehandling är ett exempel.
AGE har starkt bidragit till attEU-kommissionen 2008 lämnade förslag till EU om ett brett direktiv mot åldersdiskriminering. Det omfattar utöver åldersdiskriminering inom arbetsliv och utbildning diskriminering inom andra områden som hälso- och sjukvård, socialtjänst samt tillgång till varoroch tjänster. Förslaget är ännu inte infört som EU-direktiv men Sverigeinförde 2013 förslaget i sin lag mot åldersdiskriminering.
Lagstiftning är normerande men räcker inte för att rå på fördomar. Det visar de svenska erfarenheterna av åldersdiskrimineringslagen.
Lagstiftning är normerande men räcker inte för att rå på fördomar. Det visar de svenska erfarenheterna av åldersdiskrimineringslagen. Under de fem år vi haft den har 1228 anmälningar inkommit till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Av dem har 712 gällt arbetslivet, 228 tillgång till varor och tjänster, 85 hälso- och sjukvård. Endasttre har lett till beslut i domstol. Det varyrkeschaufförer som fick fortsätta köraefter fyllda 70. Fyra fall som nekats anställning på grund av ålder gick till förlikning.
Övriga anmälningar har inte lett till någon åtgärd. Jag anser att de måsteanalyseras så att vi vet varför människor upplevt sig så åldersdiskriminerade attde valt att anmäla sina upplevelser till do. En sådan analys kan ge underlag till skärpning av lagstiftningen och ge DOett tydligare uppdrag att aktivt arbetamot den åldersdiskriminering som finns. Mycket talar för att motsvarande åtgärder bör vidtas för de andra diskrimineringsgrunderna.
Liberaler och socialdemokrater har i alla tider bekämpat olika former av fördomar och diskriminering. Nu är det hög tid att båda tanketraditionernatar sig an också ålderismen!
Barbro Westerholm
Riksdagsledamot för Liberalerna
