Idédebatt och analys som förnyar arbetarrörelsens frihets- och jämlikhetssträvan

Arkiv

jul

Utan motivation dör organisationen

25 juli, 2023

Att vara lokalt engagerad i Socialdemokraterna är för sällan roligt, och inflytandet är för litet. Lisa Nåbo och Diyar Cicek beskriver organisatoriska förändringar i SSU och har medskick till partiet.

 
Ett krig utkämpas just nu i Sveriges närområde. De är människor av kött och blod, precis som vi. Människor som får uniformer att klä på sig och vapen att bära, för att sedan skickas ut i de grymmaste våldsamheter moderna vapen kan orsaka. En kalkylerad risk med människors liv som det ultimata priset att betala.

 
Det är nödvändigt att stanna upp och reflektera över vilka fasor människor genomlider. På så vis får vi perspektiv på våra individuella vardagsbekymmer i ett fredens Sverige. Kanske får vi även skäl att rannsaka oss själva, hade jag likt hundratusentals ukrainare valt att strida för mitt land?

 
För dem som tagit värvning i ukrainska armén upplevs det nog inte som ett val. Det är inte ett alternativ att ge upp demokratin som det ukrainska folket offrat så mycket för redan. Det är inte ett alternativ att leva under en ockupation. Det är inte ett val att se sina familjer och vänner torteras, våldtas och mördas under Putins diktatur.

 
När Putin valde att storskaligt invadera Ukraina hade han inte räknat med att det skulle finnas så pass många ukrainare, som till skillnad från Kremls lismande ja-sägare, motiveras av större värden än sitt eget liv och sin egna plånbok. Ukrainska folket skulle ju fly eller ge upp var tanken i Moskva, inte skulle de flockas i massor utanför militärens rekryteringscenter.

 
En framgångsrik politisk ledare behöver förstå vad som motiverar människor och förmå att omsätta det i politisk handlingskraft. Makthavare kan många bli, även en kallblodig mördare i Moskva.

 
Ukraina försvarar inte bara sina territoriella gränser. Det handlar om att försvara värden, som att här i Ukraina är vi alla jämlikar. Här väljer folket sina ledare, även presidenten måste vara redo att försvara landet. Att se sin ledare uppoffra sin egen säkerhet genom att stanna kvar i landet för att leda försvaret betyder något för dem som ombeds ställa sig längst fram i ledet.

 
Det ukrainska folket är motiverat. Det är därför de kommer att vinna.

 
Ledarna i Ukraina har uppenbarligen förstått vikten av ett motiverat folk. Även den tidiga socialdemokratin förstod att en rörelse kan inget uträtta utan motiverade medlemmar.

 
Det kan vara svårt att känna igen sig i bilden av arbetarrörelsen som en utsatt grupp i Sverige. Men så var det. Att socialdemokratiska partifunktionärer, fackliga organisatörer och vänsteraktivister kunde fängslas, misshandlas och i värsta fall förlora livet var spelreglerna för det arv vi socialdemokrater i dag förvaltar och ska bygga vidare på.

 
Hur kunde en fattig rörelse som levde under ekonomiska och fysiska hot från både arbetsgivarna och statsmakten växa fram och till slut organisera en betydande del av partiets väljare under 1900-talets början? Svaret är enkelt. Motivation.

 
Motivationen som den tidiga arbetarrörelsen lyckades ingjuta hos väldigt många bestod av flera delar. Den mest uppenbara är de stora politiska förändringarna som ett socialdemokratiskt maktinnehav skulle innebära. Socialdemokraterna lovade demokrati till folk som knappt hade några rättigheter, åtta timmars arbetsdag och socialförsäkringar till människor som levde i svält och armod. Det var värt riskerna ett engagemang i Socialdemokraterna och facket skulle innebära.

 
Vi fick i Sverige en demokratisk revolution som skulle efterföljas av en ekonomisk revolution. För det krävdes ingen väpnad revolution, det räckte med en stark och organiserad socialdemokrati.

Vad vilja Moderaterna?

25 juli, 2023

Anne-Marie Lindgren analyserar Moderaterna och känner viss längtan efter en anständig konservativ idédebatt.   Riksdagsvalet 2006 var en enorm framgång för M med 42 nya mandat. Åtskilliga av dem togs…

Odla missnöjet och ryck upp det med rötterna

25 juli, 2023

Utan missnöje kan det inte finnas en arbetarrörelse. Fredrik Jansson skriver om missnöje som fenomen, drivkraft och existensberättigande.   Samhällsengagemang handlar alltid om missnöje. Ingen söker sig till politiken eller…

Åtrå & politik

25 juli, 2023

Vad skulle hända om sex var en rättighet? Är våra begär politiska? Och handlar förbud mot prostitution om en psykologisk tillfredsställelse i att straffa män? Minna Höggren har läst Rätten till sex.

Vem som blir åtrådd och vem som inte blir det är en politisk fråga om man frågar Amia Srinivasan, professor i politisk teori vid Oxfords universitet. Hon skriver i boken Rätten till sex att det inte finns någon ”rätt” till sex, men vågar ändå ställa sig frågan, om det skulle finnas en sådan, vem skulle då ha tillgång till den och vem skulle bli utan?

 
I Srinivasans värld handlar inte sex om reproduktion eller god folkhälsa. Inte heller om att använda sex som ett självstärkande identitetsprojekt eller som drivmedel för kulturdebatt. Sex är politik bortom svartvita diskussioner om samtycke och porr. Det är mycket större än så. Srinivasans tankar om det nakna mötet är bortom det socialdemokratiska familjeideal som vi medvetet eller omedvetet lever efter, förhåller oss till eller tar avstånd från. Inte för att Srinivasan skulle motsätta sig en socialistisk syn på relationer där jämställdhet och individuell frihet är målet. Men den typen av begrepp räcker inte till om vi vill förstå vad sex är och gör med oss på riktigt.

 
I sex essäer, somliga snårigare och radikalare än andra, skriver hon bland annat om vilka män som blir anmälda för sexualbrott (icke-vita) och vilka som blir felaktigt misstänkta för sexualbrott (icke-vita.) Hon går på djupet av konflikten mellan sexnegativa- och sexpositiva feminister samt beskriver hur fenomenet ”incels” (män som lever utan sexuella och/eller romantiska relationer mot deras vilja) hänger ihop med strukturell rasism, eftersom det ofta är den typen av män som blir utan sex och kärlek.

 
Genom att ta avstamp i klassisk feministisk teori presenterar hon tankebanor som känns nya och rent av fräscha. De väcker lust på ett sätt som den feministiska diskussionen inte gjort på flera år. Samtidigt som Srinivasan kritiserar mainstreamfeminismen visar hon vägen för en annan typ av praktisk feminism genom att plocka isär givna sanningar från det feministiska arvet och låta läsaren sätta ihop dem på nytt.

 
Hon påstår exempelvis att antiprostitutionsfeminister, som är för en kriminalisering av sexköp, någonstans vet om att allt annat än en legalisering försvårar situationen för sexarbetaren. Men Srinivasan påstår att den psykologiska tillfredsställelsen i att straffa män med hjälp av lagen, övertriumferar viljan för att göra villkoren bättre för kvinnorna som tjänar pengar på patriarkatet och på så vis också upprätthåller den. Det kanske stämmer, eller så gör det inte det. Oavsett är det en skrämmande och kittlande tanke att närma sig.

Jag längtar efter försoningens ande

25 juli, 2023

Jonatan Granlöf har läst ”Underkastelse” av Michel Houellebecq och längtar bort från alla ekokammare.

Herregud, vart har vi taget vägen egentligen? Efter att ha fallit in i virusångornas trötta oas, och därefter krigsutbrottets mörker, börjar samtiden komma tillbaka till en chockartad explosion av kulturkrig. Varför hatar vi varandra?
 

Jag läser Houellebecqs ”Underkastelse”. Det är en befrielse att få umgås med författaren vars verk verkligen förkroppsligar den apokalyptiska våren och hösten 2016. Verket vibrerar av fascismens antågande och plötsligt vädrar alla desillusionerade konservativa krafter morgonluft. När inte ens liberalerna eller de fria klarar friheten, är inte då underkastelsen oundviklig? Som vi fått se är den inte det, vi är fortfarande fria, men det känns som att vi på något sätt tappat luften ur våra lungor. Vi kvävs, idémässigt, socialt och i karriären. Jag tror inte ens de rika är lyckliga, att få hantera en lönsam värld utan ande eller själ. Vi är alla offer.
 

För Houllebecqs huvudkaraktär var det nog det islamiska månggiftet som var befrielsen från ledan och meningslösheten men för mig var det nog att få underkasta mig Underkastelse. En roman på riktigt engagerad med sin samtid som fångade något av den. Det finns så många ekokammare i dag att en intellektuell, forskare, politiker eller konstnär, som faktiskt engagerar sig med sin samtid blir revolutionerande, en morgonluft. Visar inte Boris Johnson, Michel Houellebecq eller till och med Kajsa Ekis Ekman på det? På för många ställen bryr sig fler om sitt personliga varumärke än människorna runt omkring sig, till och med när deras jobb bokstavligen är att bry sig om någon annan än sig själv?

En politik för mening

14 juli, 2023

Är livet meningslöst? Det tycker var fjärde svensk. Linus Glanzelius efterlyser politik som svarar på livets stora fråga.   Politik är mer än medieklipp, och större än summan efter alla…

Högern vann i Finland

14 juli, 2023

I april förlorade Socialdemokraterna i Finland makten, trots Sanna Marins rockstjärnestatus. Vad hände egentligen? Topi Lappalainen rapporterar.
 

Riksdagsvalet i Finland den 2 april 2023 ser ut att leda till en skarp politisk kursändring, inte i utrikespolitiken, men i inrikespolitiken. Högerpartierna och Sannfinländarna segrade relativt stort jämfört med resultatet fyra år tidigare. Samlingspartiets retorik om att få skuldsättningen i bukt gick hem, trots att Finland inte befinner sig i någon skuldkris.
 

Socialdemokraterna, under ledning av en populär statsminister i Sanna Marin, gick till val i en situation där väldigt många var nöjda med den förda politiken. Inte minst vad gäller hur regeringen hade hanterat pandemin och energikrisen. Skuldsättningen som diskuterades i valet berodde till stor del på det akuta krisläget och största delen av regeringens krisåtgärder hade accepterats av högern när det begav sig, även om man inte skulle ha trott det när man lyssnade på kampanjtalen.
 

Socialdemokraterna ökade kraftigt i Helsingfors där man gick om De gröna och kom på andra plats efter högerpartiet Samlingspartiet. En lång rad tidigare tunga förluster för Socialdemokraterna i huvudstaden hade lett till en konstellation där Samlingspartiet och De gröna dominerade. De gröna hade till och med varit det största partiet i Helsingfors efter riksdagsvalet 2019, men kom nu på tredje plats i deras traditionellt starkaste fäste.
 

De tre största vinnarna i hela landet var Samlingspartiet, Sannfinländarna och Socialdemokraterna i ett val som uppfattades som ett statsministerval. Alla tre partierna befann sig runt 20 procent i opinionsmätningarna och vilket som helst av dem hade kunnat bli etta och inleda regeringsförhandlingarna som största parti. Nu blev Samlingspartiet etta med 20,8 procent, Sannfinländarna tvåa med 20,1 procent och Socialdemokraterna trea med 19,9 procent, men alla tre befann sig inom en procentenhet.
 

Fortsatt högerregering i Grekland: men våras det för Pasok?

14 juli, 2023

Det finns likheter mellan grekisk och svensk politik. Pavlos Cavelier Bizas skriver om det senaste valet i Grekland och vilka lärdomar vi kan dra för Sverige.

Likt många andra greker utomlands följde jag söndagens val i Grekland med spänning. Tyvärr slutade det med besvikelse över att den sittande högerregeringen fick förnyat förtroende. Högerpartiet Ny Demokrati som leds av premiärminister Kyriakos Mitotsakis fick ungefär lika högt stöd som i förra valet 2019 (cirka 40 procent).

 

De kommer dock till skillnad från förra valet inte kunna bilda en regering på egen hand direkt. Grekland har ett speciellt valsystem som ger det största partiet 50 bonusmandat för att enklare möjliggöra majoritetsregeringar. Reglerna ändrades dock med start detta val vilket innebär att bonusmandaten är möjliga att få först efter en andra omgång. Eftersom det gick så bra för Ny Demokrati har de meddelat att de kommer avvakta en andra valomgång den 25 juni för att få egen majoritet i parlamentet i stället för att regeringsförhandla med andra partier nu.

Det största oppositionspartiet Syriza, motsvarigheten till Vänsterpartiet i Sverige, gjorde ett katastrofval. De tappade 11 procentenheter, från 31 procent till 20 procent, trots att de suttit i opposition den senaste mandatperioden. Vårt systerparti, socialdemokratiska Pasok, gjorde däremot ett bättre val och ökade sitt stöd med över 3 procentenheter, dock från låga nivåer; från 8 procent till 11 procent.

Valresultatet blev ett misslyckande för vänsteroppositionen som det senaste året har haft flera gyllene tillfällen att öka sitt stöd då regeringen skakats av flera skandaler. Bland annat avslöjades det att en säkerhetsmyndighet, som genom ett politiskt beslut placerats under premiärministerns kontroll, hade avlyssnat flera journalister och oppositionspolitiker, däribland Pasoks partiledare Nikos Androulakis. Bland annat ledde detta till att Grekland tappade stort i ”World press freedom index” och landade lägst i rankningen bland EU-länder. I mars i år skedde också en tragisk tågkrasch där 57 människor miste livet. Stor kritik riktades mot regeringen för att man inte investerat tillräckligt i järnvägsunderhållet.

Skälet till att dessa händelser inte gett någon större effekt i valresultatet tror jag är för att många inte litar på vänsteroppositionen. Syrizas ledare Alexis Tsipras har haft problem med trovärdighet eftersom han regerade mellan 2015 och 2019 och inte lyckades genomföra det han sa att partiet skulle göra om det kom till makten. Ekonomin var förvisso dålig då, precis efter finanskrisen, medan ekonomin har återhämtat sig de senaste fyra åren under Mitsotsakis regering. Även om det berott på korrelation snarare än kausalitet har han belönats för det i detta val.

En annan fråga där regeringen har starkt stöd är att ta hårdare tag mot migranter. Många flyktingar söker sig till Grekland som första eu-land. Mitsotsakis som tycks ha kopierat ett vallöfte från Trump gick till val på att bygga en mur mellan Grekland och Turkiet med kravet att eu ska betala för muren.

Tyvärr finns det också en uppgivenhet gentemot politiken generellt i Grekland, något som visar sig i det låga valdeltagandet på 61 procent. Många anser att de politiska alternativen är dåliga och att det inte spelar roll vad man röstar på. Grekland är ett land som likt usa haft dynastier inom politiken. Nuvarande premiärminister Kyriakos Mitsotsakis pappa har också varit premiärminister mellan 1990 och 1993 och Papandreousläkten har haft tre socialdemokratiska premiärministrar under 1900- och 2000-talet. Det i kombination med hög korruption har skapat ett stort politikerförakt i Grekland.

apr

Säger någon som det är?

13 april, 2023

Ledare publicerad i tidskriften Tiden nr 1, 2023.   År 1911 gav Rickard Sandler ut boken ”Samhället sådant det är”. Boken inleds med ett citat från Ferdinand Lassalle, en av…

Från mumintrollen till maktskifte i Karlstads kommun

13 april, 2023

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 1/2023. Socialdemokraterna i Karlstad ökade med 7,3 procentenheter i valet 2022. Linda Larsson beskriver de viktiga lärdomarna efter valnederlaget 2018 och arbetet…

En omstart i arbetet för rättvisa

13 april, 2023

Denna text är publicerad i tidskriften Tiden nr 1/2023.

Den fackliga kampen handlar om fördelningen av arbetets värde. Den kampen vinner vi inte längre och därför behöver vi ompröva vår fackliga och politiska strategi. Vi behöver en ny moteld, skriver Susanna Gideonsson

 

Rättvisa kan betraktas som ett moraliskt rättesnöre. Ett begrepp olika personer kan lägga olika värdering i. Det är naturligt, i någon mån pratar vi filosofi. Här kan alla välja sin favorithållning och ägna sig åt teoretiska övningar. 

Men en facklig organisation ägnar sig inte åt värderingar eller teoretiska övningar. Vi är grundade i den enkla materiella principen att värdet som arbetare skapar ska fördelas mer jämlikt. Mer rättvist.  

När materiella orättvisor eller snedfördelningar övergår till värderingskonflikter försvinner något mycket viktigt. Nämligen upphovet till orättvisorna. Organisationen av vår ekonomi.  

 

Först och främst. Värde skapas av arbete. Och för att vara mer specifik, arbetare. Den fackliga kampen handlar om fördelningen av det värdet. Under en period har vi sett löneandelen i ekonomin minska. Större del går i stället till vinster. Sedan 2018 har vinstandelen ökat från drygt 35 procent till drygt 40 procent av förädlingsvärdet 2022, med en särskilt hög ökning de senaste två åren. Andelen som går till forskning och utveckling minskar också. Det senare är inte främst orättvist utan främst dumt och kortsiktigt. Men låt mig fokusera på den förändrade balansen mellan löneandel och vinstandel…