Första helgen i augusti vartannat år samlas traditionsenligt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund för kongress. I år samlades 199 ombud från hela landet för att med bestämdhet, vilja och en fast övertygelse forma politiken som behövs för att vår generation och framtida generationer ska få uppleva ett mer jämlikt och tryggt samhälle, en framtid värd att längta efter.
Vid årsskiftet hade SSU fler medlemmar än på många decennier. Vi är Nordens största politiska ungdomsförbund, starkare och mer enade än någonsin. Men den växande styrkan i medlemsantal och organisering säger egentligen mindre om oss än om tiden vi lever i. Unga söker sig till SSU för att samhällskontraktet är brutet, och för att de vill vara med och förändra det.
Mina föräldrar kom till Sverige på 90-talet med en resväska fylld av minnen från ett liv de tvingades lämna på grund av antidemokratiska krafter. De mötte ett land som ibland var kallt, men som samtidigt bar på en värme: ett starkt samhällskontrakt byggt på decennier av socialdemokratisk politik. Utbildning, välfärd och frihet var inte privilegier, utan rättigheter. Mina föräldrar lärde mig att vara tacksam, och jag är det. Men jag engagerar mig i SSU inte för att hylla det som en gång var, utan för att det Sverige mina föräldrar kom till håller på att gå sönder.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
