Varför ska någon rösta på Socialdemokraterna? I valanalysen efter 2022 konstaterades att frågan saknade tillräckligt bra svar. Det rådde en brist på förslag som var ”tydliga” och hade ”potential att göra reell skillnad i människors vardag”. Så hur är det i dag? Har vi gjort vår läxa?
Den socialdemokratiska partikongressen i maj borde ha varit början på en offensiv. De nya riktlinjerna var resultatet av två års förnyelsearbete. Elva arbetsgrupper hade analyserat samhällsproblemen och lagt fram runt 200 förslag. Det bästa från analyserna och en del av förslagen behandlades, justerades och antogs sedan som partiets nya politik. Och på det stora hela är det en uppdaterad socialdemokrati som är mer i takt med tiden. Och mer i takt med vad arbetar- och medelklass vill ha.
Förslag att lyfta utsatta områden blev till lögner om att Socialdemokraterna vill kasta ut människor från sina hem..
Ändå hamnade partiet på defensiven. Högern gick till attack. Avskaffad karens, arbetarepension och en positiv syn på arbetstidsförkortning beskrevs som den mest extrema vänstersvängen på femtio år. Förslag att lyfta utsatta områden blev till lögner om att Socialdemokraterna vill kasta ut människor från sina hem.
Kanske blev partiet taget på sängen av det höga ton-läget och rena lögnerna. Men den verkliga orsaken till defensiven tror jag är en annan, och mer allvarlig. Det kroniskt dåliga självförtroendet arbetarrörelsen befinner sig i. En rörelse med ryggrad hade svarat: ”Om avskaffad karens och arbetarepension är en vänstersväng, då vill i princip alla LO-medlemmar svänga vänster.”
I grunden är partiets politik populär. Vilken arbetare vill betala en straffavgift när man blir sjuk? Vilken arbetare säger nej till att kunna gå i pension innan kroppen gått sönder?
Det dåliga självförtroendet gör att partiet ständigt konflikt- och riskminimerar. Det är inte en framgångsrik strategi. Ska vi vinna valet 2026 måste vi tvärtom öka konfliktnivån, inte minst vad gäller att finansiera välfärden och förbättra den arbetande klassens privatekonomi.
I en tid av extrem ojämlikhet är det populärt att omfördela från banker till barn, och från den rikaste eliten till sjukvården. Det är populärt att anställa fler i förskola och skola. Det är populärt att höja välfärdsarbetarnas löner. Att höja pensionerna. Att sänka elnätsavgifterna genom lagstiftning och att sänka alla människors boräntor genom nya direktiv till SBAB. Vi måste bara våga ta dessa konflikter.
Vore det val i dag skulle Sverige få en ny regering ledd av Magdalena Andersson. Människor är inte imponerade av vare sig Kristersson eller regeringen. Men när de röstar om ett år kommer de inte vilja rösta emot något. De vill rösta för något.
Till valet måste S räta på ryggen, presentera fler populära förslag, och kanske viktigast av allt: Skaffa sig ett självförtroende.
