I Tone Schunnessons ”Ultravåld” blir familjen en plats för våld, ensamhet och destruktiva livsmönster som ingen riktigt förmår slita sig loss från. Hanna Westerén recenserar.
Familjen. För mig och många med mig en trygg hamn, en tillhörighet. Något att längta till, tråna efter, värna och sörja för. Samtidigt givetvis en medvetenhet om att det inte är en sanning för alla, att familjen kan vara djupt problematisk; ett klanvälde, en strukturell ohälsa genom generationer, en våt filt som håller dig kvar i emotionella labyrinter som ingenvart leder. Lev Tolstoj skrev i inledningen till Anna Karenina: ”Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis.”
Med Tolstojs ord rekommenderar jag dig att träda in i ”Ultravåld” av Tone Schunnesson.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
