– Nej, det finns ingen diskriminering mot romer i Rumänien.
Detta påstående hoppade bryskt ur munnen på Rovana Plumb, landets socialminister i fredags under pressträffen här i Stockholm efter det svensk-rumänska regeringsmötet om romer.
Den amerikanska ekonomin är på g igen. I sitt tal till nationen häromdagen, framhöll president Obama både ekonomiska och sociala framgångar såsom mycket snabbt stigande sysselsättning och att många fler än tidigare nu omfattas av socialförsäkringssystemet.
Det finns ett enkelt svar på frågan hur det svenska samhället ska hantera unga män och kvinnor som återvänder från krig i Syrien eller Irak eller någon annan av de konflikter där radikala islamister är en av de stridande parterna. Svaret lyder: kasta dem i fängelse.
Ojämlikheten ökar i världen. Enligt en alldeles färsk rapport från Oxfam kommer inom kort den rikaste procenten av befolkningen att äga mer än hälften av världens resurser. Dock är det inte de fattiga som får det så hemskt mycket sämre som är rapportens nyhet.
Det finns några saker som är mycket positiva med dagens besked att det inte blir något extra val och att de båda stora blocken kunnat nå en överenskommelse. För det första: ett extra val hade inte ändrat något i grunden.
2014 går till historien som det år då politiska nördar som jag själv fick mer än vår beskärda del av valrörelser, spekulationer och politiska debatter. Men 2014 var dessutom året då den brutala House of Cards-liknande cynismen gjorde entré i svensk politik och fokus flyttades från sakpolitik till ren spelteori.
EU ska investera. Vid Europeiska Rådets möte under torsdagen var regeringscheferna eniga om att en europeisk fond för strategiska investeringar bör inrättas. Den hoppas man ska generera 315 miljarder euro för nya investeringar mellan 2015 och 2017.
Björn Söders uttalande om att judar, samer och kurder ofta inte är svenska på riktigt har med rätta mötts av enorm kritik. Söder hävdar att han felciterats, men när han ska förklara vad han egentligen menat landar han i ungefär samma slutsats:
Inför valet i september fick svenska väljare frågan om vilken sakfråga de tyckte var viktigast. Svaret från folket var tydligt. Skolan och utbildningspolitiken låg väljarna närmast om hjärtat och partiernas inriktning i ämnet var det som mest påverkade vilken röstsedel som skulle hamna i valurnan.
Det här med samförstånd är ju ett aktuellt ämne. I förra veckan var temat för årets Anna Lindh-seminarium, arrangerat av Socialdemokraterna och Palmecentret, ett nytt globalt avtal mellan kapital och arbete.
När jag för länge sedan var aktiv i studentpolitiken på universitetet fanns det ett parti som hette ”Pilsner på Kåren”. Deras politiska program, som de gick till val på var … tja, att det skulle finnas mer pilsner på kåren.
År 2014 kommer att gå till historien, inget snack om saken. Återigen står vårt land inför en valrörelse – den tredje inom loppet av åtta månader.
2014 är inte bara supervalåret med stort S utan också året då strategisk retorik, fulspel och politiskt kampanjande skruvats upp flera frekvenser. Förutom att en valrörelse kostar ofantligt mycket pengar kan det också ses som slöseri på flera andra sätt. Väljarnas förtroende inte minst, att återigen kräva av våra medborgare att lägga energi, tid och intresse på att sätta sig in i en valrörelse och göra ett aktivt val. Detta är ingenting att ta lätt på.
