I dag har allmänheten nåtts av nyheten att Alliansen i Stockholms landsting ska dra ner på stödet till länets abortkliniker. På tre år ska bidragen halveras. Kristdemokraterna har inte så förvånande varit drivande i detta, men har fått med sig Moderaterna, Folkpartiet och Centern i ärendet.
Nyligen sänkte Svenska freds och skiljedomsföreningen ned en skylt i Östersjön. Den föreställde en dansande man. På skylten står det: Welcome to Sweden. Gay since 1944, samtidigt som en morsesignal skickas ut med budskapet: ”This way if you are gay”.
Under lite mer än en veckas tid har omvärlden fått brottats med tanken om att ytterligare ett historiskt viktigt världsarv kan komma hamna under IS styre. Efter att gruppen förstört staden Nimrud och Mosulmuseet i Irak har farhågorna minst sagt varit stora. Och natten till torsdag, efter flera strider och hundratals döda hände det som inte fick hända.
De nordiska samhällsmodellerna är inte desamma som förr. De är fortfarande relativt effektiva. Men senare års utveckling har inneburit en försämrad prestation ur ett både medborgerligt och ekonomiskt perspektiv. Det visar en rapport från det norska forskningsinstitutet Fafo.
Skandalerna på demokratiinstitutet Idea kastar en skugga över andra multilaterala samarbeten och biståndsprojekt. Det måste bli ett omedelbart slut på problemen, annars måste Sverige dra in stödet. Ja, i helgen hände det alltså igen. Det bröt ut en mindre skandal länkad till det multilaterala demokratiinstitutet Idea.
Det finns säkert en massa turer kring mordet på bloggaren Ananta Bijoy Das i Bangladesh som vi inte känner till. Hur välplanerat var dådet?
En ny OECD-rapport presenterades i förra veckan om den svenska skolan. Återigen är det tråkiga nyheter som presenteras och återigen sprids en oro över vart svensk skola är på väg. Det konstaterades att landets utbildningssystem inte håller tillräckligt hög kvalitet, att skolans styrning är otillräcklig och att likvärdigheten blir allt sämre.
De flesta spådde att det skulle bli svårt att bilda en stabil regering efter valet i Storbritannien. Så blev det inte.
Imorgon går världens sjätte största ekonomi, Storbritannien, till val. Inte bara för britterna själva utan även för omvärlden märks det skillnad beroende vilken regering som får förtroendet att välja kommande års politiska inriktning. I måndags skrev Jesper Bengtsson om det partipolitiska läget.
I svensk politisk debatt har vi länge talat om svårigheten att bilda starka regeringar. Antalet partier har blivit så stort att läget blir skakigt för vilken tänkbar politisk koalition som helst. Inte minst på grund av Sverigedemokraterna. I den debatten hänvisas ibland till andra politiska system, som det brittiska eller amerikanska.
Vår kontinent har upplevt en av de värsta flyktingkatastroferna sedan efterkrigstiden och chocken har ännu inte lagt sig. Över tusen människor har dött under april, män, kvinnor och barn. Vi frågar oss hur det här är möjligt. Ändå är det vår egen politik som har bäddat för sådana här händelser.
Kristdemokraterna har en ny partiledare, blott den fjärde i ordningen. KD är därmed det enda parti som kan matcha socialdemokratins historiskt långa partiledarperioder. Ebba Bush Thor kandiderade med löftet att göra Kristdemokraterna till landets mest utpräglade högerparti.
