Det började med ett internt bråk om energipolitiken. Det slutade med att en hel falang försvann. Miljöpartiet har förvandlats till ett maktparti. Men kan det gå för långt? Lorentz Tovatt skriver.
Jag minns när det började vända. Det var på den tiden som Miljöpartiet hade sitt eget ”de fyras gäng”.
Till skillnad från SD:s gäng – Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder – befann sig MP:s gäng i ständig internopposition. Och inte bara det, de fick internt och externt representera en helt egen falang, det som kallades för fundisfalangen.
Gänget, som bestod av de fyra riksdagsledamöterna Jabar Amin, Carl Schlyter, Annika Lillemets och Valter Mutt, hade sedan valet 2014 ägnat sig åt krypskytte mot den egna partiledningen och mot regeringen i stort. Och det hade skett inför öppen nivå, som det ju ”ska vara” i ett ultraindividualistiskt parti som MP.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
