Den 22 maj 1968 röstade riksdagen nej till att Sverige skulle skaffa egna kärnvapen. Tre månader senare undertecknade Sverige icke-spridningsavtalet vilket markerade Sveriges hållning som ett land som strävar efter nedrustning och internationell avspänning. Beslutet i riksdagen innebar att tjugo års forskning, utveckling och debatt om kärnvapen kom till en slutpunkt. Samtliga riksdagspartier stod bakom beslutet. Till och med Högerpartiet, som bytte namn till Moderata samlingspartiet året därefter, hade som sista parti svängt i frågan. Både politiker, militärer och säkerhetspolitiska analytiker hade med stöd av en bred folkopinion kommit till ståndpunkten att svenska kärnvapen inte skulle göra oss säkrare.
Tvärtom var slutsatsen att ett kärnvapeninnehav snarare skulle öka risken för att bli attackerad av just kärnvapen i en krigssituation. Sovjetunionen förfogade nämligen över enormt kraftfulla kärnvapen som de tänkta svenska taktiska atombomberna aldrig skulle kunna mäta sig med. Avskräckningen skulle inte fungera om ett fullskaligt krig bröt ut. Militären, som länge varit drivande i frågan, insåg även med tiden att de stora kostnaderna för ett svenskt nukleärt massförstörelsevapen skulle omöjliggöra andra nödvändiga försvarssatsningar. I den politiska debatten lyfte motståndarna till dessa planer argument att som ett alliansfritt land borde Sverige avstå från atombomber och sträva efter en världsordning byggd på internationellt samarbete, fred och avspänning. Dessutom ansågs risken överhängande att en svensk anskaffning skulle leda till en ökad spridning av dessa massförstörelsevapen. Sverige kom också att spela en ledande roll på nedrustningsområdet under ledning av Alva Myrdal från 1960-talet fram till kalla krigets slut. I dag har en överhängande majoritet av världens stater undertecknat icke-spridningsavtalet och avstått från att skaffa kärnvapen.
Nu, 58 år efter beslutet i riksdagen, verkar dessa lärdomar och erfarenheter fallit i glömska. I dag höjs röster igen för att Sverige borde återuppväcka sina kärnvapenplaner. Hotet från Ryssland och ett USA som är på väg bort från Nato gör att vi måste se om vårt hus och skaffa det enda vapnet som skapar säkerhet, sägs det. I DN publicerades en ledare för en tid sedan med budskapet att svenska kärnvapen måste upp på dagordningen igen, en linje som också Sverigedemokraterna stödjer. Makthavare, som Ulf Kristersson och öb Michael Claesson, håller med om att ett kärnvapenskydd behövs i detta utsatta läge. Men det är Europa, inte Sverige, som behöver utrustas med kärnvapen om nu USA väljer att helt klippa bandet med Nato. De har hävdat att ett franskt kärnvapenparaply kan ersätta det amerikanska. Nordiska kärnvapen har också nämnts som ett alternativ.
Det här är en låst artikel. Logga in eller beställ prenumeration för att läsa mer.
