Världsordningen håller på att förändras. Vad innebär det för Sverige, och för svensk socialdemokrati? Mikael Damberg skriver här en programförklaring med fem principer som ska vägleda den ekonomiska politiken.
Det finns inte mycket som tyder på att världen av i går kommer komma tillbaka, utan att det Europa vi växte upp i kommer sannolikt vara något annat under en överskådlig framtid. Vi lever helt enkelt i ett nytt paradigm där nya spelregler gäller. Det ställer krav på socialdemokratiska partier runt om i världen att lära sig navigera efter den nya spelplanen.
Men det tjänar inte till att sörja. Vi väljer inte i vilken tid vi lever i.
När jag reflekterar över den framväxande världsordningen tycker jag det blir tydligt att många av principerna som varit socialdemokratins ledstjärnor under stora delar av 1900-talet fortfarande stämmer – men att verktygen måste uppdateras. I den här texten kommer jag skriva om hur jag ser på globalisering, industrialisering, tillväxt, rikedom och vanligt folks ekonomi. Om varför en ny ekonomisk politik behövs för att svara på många av de politiska problem vi ser i dag, och hur sammanlänkad ekonomins utveckling är med tillståndet för våra demokratier.
Sverige och våra nordiska grannländer brukar ofta kallas för radikala. Inte minst i USA har bilden av det socialistiska Norden varit stark. Jag skulle vilja sammanfatta vår radikalitet med följande: det radikala är vardagslivet. Under hela 1900-talet har vår politik kretsat kring att vanligt folk ska få en bättre vardag. Att man ska få ett bra jobb och högre lön, att man ska ha råd att köpa sig en bil, att man får minst fem veckors semester, att ungarna ska kunna lära sig simma i en simhall, åka skridskor på en plogad isbana, spela basket eller tennis i en välskött park, att nöjen som tidigare var reserverade för överklassen görs tillgängliga för alla. Att rätten till fri utbildning och sjukvård blev fullt ut integrerad i vårt projekt om medborgerliga rättigheter. Folkbildning, folktandvård, folkskolan och folkrörelser. Socialdemokratin när den är som bäst är en rörelse av folket för folket.
Den ekonomiska politiken har inte varit en akademisk övning. Den har i alla delar syftat till sociala framsteg för vanligt folk. En växande ekonomi som kommer vanligt folk till del. Precis så där bra ska svensk socialdemokrati vara även i framtiden.
Jag vill i den här texten lista fem principer som ska vara vägledande i Socialdemokraternas ekonomiska politik under de år som ligger framför oss.
Socialdemokraterna är ett tillväxtparti
Att Sverige ser ut som det gör i dag är till stor del ett resultat av den socialdemokratiska övertygelsen om att ett produktivt näringsliv och en ambitiös välfärdspolitik hänger ihop. Det socialdemokratiska välfärdsbygget uppstod i mötet mellan välorganiserade arbetare, en ambitiös välfärdsstat och ett produktivt näringsliv. Vi är inte framgångsrika trots vår jämlikhetspolitik – vi är framgångsrika mycket tack vare vår jämlikhetspolitik.
Människor även i vårt land har känt att det inte är säkert att vi kommer att få det bättre. Framtidstron brister.
Samtidigt har någonting hänt i västvärlden men också delvis här hemma. Demokratins kris och ekonomins utveckling hänger samman. I kölvattnet av stagnerade ekonomier, hög arbetslöshet, ökande ekonomiska klyftor och låga eller obefintlig reallönetillväxt skapas ett folkligt missnöje. Människor även i vårt land har känt att det inte är säkert att vi kommer att få det bättre. Framtidstron brister. Därför måste vi återvinna tron på framtiden.
För en rörelse vars mål i alla tider har varit att stärka arbetstagarna och förbättra deras materiella villkor är hållbar ekonomisk tillväxt genom förbättrad produktivitet därför helt avgörande.
En högre tillväxt leder till ett högre tempo i ekonomin. Antalet jobb blir fler och arbetslösheten sjunker. Det märks när kaféer kan anställa en servitör till, när gymnasieeleven får sitt första sommarjobb, eller när en ny industrietablering sker på orten.
Att fler arbetar ökar i sin tur lönetrycket och stärker arbetstagarnas maktposition på arbetsmarknaden. En egen försörjning ger frihet och möjlighet att styra sitt eget liv. Det är anledningen till att Socialdemokraterna och arbetarrörelsen sedan sitt grundande har haft full sysselsättning som ett av sina huvudsakliga ekonomiska mål.
Tillväxt innebär att hela samhället blir rikare – och med det att din vardag kan bli bättre. Min farmor åkte aldrig utomlands under sin livstid, i dag ser många unga det som helt naturligt att resa till andra delar av Europa och världen. Det är ökad tillväxt som gett oss den ökningen i materiell standard.
När ett land blir rikare så ökar också skatteintäkterna och investeringarna kan bli fler. Det ger oss som samhälle möjlighet att finansiera våra gemensamma åtaganden. Att Sverige hade råd att bygga ut välfärden till den form som den är i dag berodde på att ekonomin växte. För varje decennium svensk ekonomi växte kunde politiken ta nya steg och genomföra reformer som hade tett sig utopiska för tidigare generationer. Vad hade 1990-talets svenskar sagt om de fantastiska landvinningarna som på senare tid skett inom hälso- och sjukvård, som att dödligheten i hjärtinfarkt mer än halverats på 20 år? Vad hade 50-talets svenskar sagt om förskola och föräldrapenning? Vad hade 1920-talets svenskar sagt om pensioner och fem veckors semester? Sannolikt hade det låtit som en önskedröm.
Det kommer inte att räcka att fördela befintliga resurser. Nya resurser måste också växa fram.
Ska framtida generationer socialdemokrater kunna drömma stort om ett bättre samhälle med en gemensam skola och allmän sjukvård kombineras med nya reformer så är tillväxten avgörande. Det kommer inte att räcka att fördela befintliga resurser. Nya resurser måste också växa fram.
Inför valet i höst har vi sagt att om vi får bilda regering så kommer vi också ta ett nytt grepp om tillväxtfrågorna. Det behövs en ny tillväxtplan för Sverige. En tillväxtplan vars mål ska vara att attrahera investeringar, nya jobb, forskning och utveckling till vårt land.
En närings- och handelspolitik för en ny tid
Det geopolitiska läget är oroligt, med stora omvärldsrisker som påverkar företag och samhälle. Högerpopulismen förändrar det politiska samtalet. Allt fler länder ser om sitt eget hus.
Det nya läget behöver också påverka den traditionella industripolitiken. I en värld av geopolitisk tävlan måste Europas säkerhet ges större tyngd. Naturresurser, teknologiskt ledarskap och innovativa företag är viktiga för ekonomisk utveckling och kan i dessa tider också bli till politiska vapen eller sårbarheter. Europa har inte råd att inte bara bli beroende av amerikanska system, utan vi behöver förmå att skapa egna värden.
Vi får inte heller glömma att teknikomställningen är bredare än den traditionella basindustrin. Den innefattar också tech, ai och nya serviceerbjudanden. Många av våra traditionella europeiska tillverkningsbolag ser sig i dag huvudsakligen som servicebolag. Då är det viktigt att vi som progressiv rörelse inte fastnar i att grön teknik bara är stål och fordon, utan också ser värdet av, och förstår, nya tekniska lösningar.
Jag tror att det är viktigt att också förstå att den nya politiska verkligheten i mångt och mycket är ett resultat av en medveten högernationalistisk agenda. Den kommer av en högerrörelse som är emot internationellt samarbete, som förordar desinformation och splittring, som är för en icke-regelbaserad världsordning och den starkes rätt. Som i kölvattnet av politiskt och socialt missnöje attackerar mycket av det som fungerar bra och mycket av det som paradoxalt nog har varit så viktigt för de arbetare de säger sig värna. Välfärdsstaten, fackföreningarna, fria medier och solidariteten mellan människor.
För att göra upp med missnöjet så måste ekonomin fungera bättre. Vi måste orka genomföra de strukturella tillväxtreformer som Europa behöver. Några av dem finns i Mario Draghis och Enrico Lettas rapporter, där fokus ligger på konkurrenskraft och den inre marknaden, att utveckla en kapitalmarknadsunion och fortsatt driva den gröna omställningen. Europa är under press ekonomiskt och Sverige är inte undantaget. Solceller, vindkraft och batterier produceras i dag i huvudsak i Kina. Artificiell intelligens domineras av USA. De växande techbolagen är i huvudsak amerikanska. Samtidigt är Europa importberoende av sällsynta jordartsmetaller, olja, gas och uran.
I detta avgörande läge vore det naivt att tro att marknaden ska lösa detta på egen hand.
Kort sagt: vår kontinent är utmanad och vår industribas hotas av att andra länder har byggt upp en enorm produktionskapacitet kombinerad med stora investeringar i forskning och utveckling. I detta avgörande läge vore det naivt att tro att marknaden ska lösa detta på egen hand.
För att Sverige ska fortsätta ha en bra ekonomisk utveckling i ett allt hårdnande och mer komplex global konkurrens krävs ett nytt fokus. Då behövs en offensiv näringspolitik för att få på plats fler jobb och starkare företag. Givet de enorma satsningarna på forskning och innovation som sker i olika delar av världen så är jag övertygad om att det krävs samling kring gemensamma prioriteringar; det krävs nya verktyg och att vi vågar peka ut teknologier som är särskilt viktiga för vårt lands konkurrenskraft.
Det gäller inte minst den gröna omställningen och ny-industrialiseringen. Alla Europas länder har ett moraliskt ansvar att få ner sina utsläpp, för våra barn och våra barnbarns skull. Men den gröna omställningen är större än så. Med ett ökat fokus på grön energi stärker vi vårt strategiska oberoende och vårt självbestämmande. Vi vill inte vara beroende av rysk eller iransk olja när Ryssland bedriver ett anfallskrig på europeisk mark eller av odemokratiska gulfstater som samordnat kan påverka priset på olja och gas. I Sverige behöver vi bygga ut elproduktionen för att även i framtiden ha konkurrenskraftiga energipriser. Vi behöver öppna gruvor för sällsynta jordartsmetaller och mer malm. Vi behöver ha en skogs-politik som möjliggör omställning genom biobränslen samtidigt som vi värnar biologisk mångfald. Klimatpolitiken är på många vis modern industripolitik men det är också säkerhetspolitik. De länder som kan hävda sitt energioberoende står också säkrare i en farligare värld.
Men den gröna omställningen är större än så. Med ett ökat fokus på grön energi stärker vi vårt strategiska oberoende och vårt självbestämmande.
Den gröna omställningen handlar också till syvende och sist om möjligheter till teknologisk och ekonomisk utveckling. Vi vet alla att framtiden är fossilfri – oavsett om det inträffar om 10 år, 20 år eller 50 år. Då måste en modern tillväxtpolitik också vara hållbar. Om Europa då inte tar den här chansen att ställa om våra industrier, utan låter Kina vinna teknikracet om den gröna industrin – då ser vår framtid mörk ut.
För att stå emot så måste företag växa och bli globala med hemmahamn i Europa. Då måste kapitalmarknaderna fungera bättre än i dag. Socialdemokraterna införde redan på 1980-talet ett förmånligt börssparande för privatpersoner, något som kallades allemansfonder. Parallellt utformade vi ett pensionssystem där kollektivavtals-enliga pensioner sparats på börsen genom allmänna pensionsfonder.
Resultatet är en framgångssaga för både svenska hushåll och företag. De tidigare allemansfonderna har senare tagits vidare av nya sparformer vilket gjort aktiesparande till en svensk folksport. Därtill är i princip alla vuxna indirekta aktiesparare genom pensionsfonderna. Det har gjort att svenska kapitalvinster gått tillbaka till svenska familjer.
Ett annat viktigt resultat av denna kultur av aktiesparande är att Sverige och de andra nordiska länderna har utvecklat sina kapitalmarknader. I dag har Sverige en världsledande kapitalmarknad och vi slår långt över vår vikt. Mellan 1966 och 2023 var Stockholmsbörsen etta globalt sett till genomsnittlig årlig realavkastning. Hittills under 2025 har vi varit den överlägset mest attraktiva marknaden i Europa för börsintroduktioner och när EU diskuterar ökad kapitalintegration är det Sverige de sneglar mot som föredöme. Det här har underlättat för svenska företag att växa och utvecklas.
Mot bakgrund av det nya läget har de svenska Socialdemokraterna gjort ett omfattande arbete under vår tid i opposition, där vi har omprövat våra positioner och etablerade sanningar. Vi har kommit till insikten att ett benhårt fokus på internationell konkurrens och frihandel måste kombineras med ett närmare samarbete mellan stat och näringsliv. Det krävs att vi tillsammans krokar arm och vågar fokusera på framtidsteknologier. Inte genom att välja vinnare i enskilda bolag, men genom att vi diskuterar vilka områden vi vill att Sverige och Europa ska vara ledande inom.
En stark ekonomi som märks i din plånbok
Nobelpristagaren Paul Krugman sa en gång ”productivity isn’t everything, but in the long run it is almost everyything”. Jag tror inte han har fel. På sikt leder en hög strukturomvandling till mer konkurrenskraftiga företag, fler välbetalda jobb, ökade investeringar, ett högre lönetryck och en bättre realekonomisk utveckling för vanligt folk.
I hjärtat av vår svenska arbetsmarknadsmodell ligger Rehn-Meidner-modellen och den solidariska lönepolitiken. Under 1900-talet bestämde sig de svenska fackförbunden för att de skulle driva en politik där lönerna samordnades inom och mellan branscher. Det fick två tydliga konsekvenser. Dels garanterades en rättvis löneutveckling med ordentliga reallöneökningar till alla som arbetade, dels bidrog systemet till strukturomvandling. Eller för att tala klarspråk: de som arbetade fick högre löner medan icke-produktiva företag gick i konkurs. Det är viktigt att understryka att den höga strukturomvandlingen är någonting som arbetarrörelsen i Sverige stått bakom under 1900-talet – och som vi står bakom än i dag.
Bra sociala skyddsnät är en förutsättning för att skapa acceptans för en politik som bejakar och till och med driver fram strukturell omvandling. Trygghet i förändring.
När gamla jobb försvunnit har nya jobb skapats och de som arbetade i de gamla industrierna har fått nya möjligheter. Bra sociala skyddsnät är en förutsättning för att skapa acceptans för en politik som bejakar och till och med driver fram strukturell omvandling. Trygghet i förändring.
De väl utbyggda trygghetssystemen har även bidragit till ökad produktivitet och möjligheter att delta i arbetslivet. När system för barnomsorg och vård av äldre finns på plats får fler svenskar – också kvinnor – möjligheten att ta ett eget jobb och följa sina drömmar. När studenter på högskolan inte tvingas betala studieavgifter öppnas möjligheten att starta ett nytt företag efter examen eller plugga utomlands även för alla de som inte vuxit upp i ett akademikerhem. I ett tryggt samhälle vågar entreprenörer säga upp sig från jobbet för att satsa på nya idéer, där kan framgångsrika företag födas. Det är i den här kontexten som Sverige har blivit EU:s mest innovativa land.
När vi socialdemokrater säger att den svenska modellen ska utvecklas och inte avvecklas så menar vi vartenda ord. Av allt som fungerar väl i vårt land så är partsmodellen en av de bäst fungerande delarna. Fack och arbetsgivare gnetar på i lönerörelse efter lönerörelse. Tar ansvar i huvudavtalsförhandlingar och förhandlar fram bättre villkor. Men delar av modellen är under hot. Framväxten av en gigekonomi med låg facklig organisering är en del, en ung generation arbetare som i för låg grad är fackligt organiserade är ett hot, högerns ideologiska attacker mot modellen är en annan del av hotbilden.
Vi behöver utveckla den svenska modellen. Återupprätta den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Bygga ut omställningspolitiken och värna trygghetsöverenskommelsen för svensk arbetsmarknad. Men också pressa ner arbetslösheten betydligt. Under Tidöregeringen har arbetslösheten ökat med omkring 100 000 personer och den aktiva arbetsmarknadspolitiken har plockats ner. Det är en usel politik som vi behöver göra upp med vid ett regeringsskifte i höst.
När välståndet växer måste det märkas i vardagen för vanligt folk
Den femte principen jag vill lyfta i den här texten är kopplingen mellan tillväxt, produktivitet, industri-politik och vanligt folks plånböcker. I slutet på dagen vill vanligt folk känna att ekonomin är för dem. Att systemet inte syftar till att maximera vinsterna för en liten elit. Utan att alla som jobbar och sliter får det bättre. Löftet under rekordåren var att välståndet skulle komma alla till del. Att ingen skulle lämnas efter. Jag vill återuppliva kraften i det socialdemokratiska löftet. Det är vanligt folks tur nu.
Vi vill ha en återindustrialiseringsagenda för Sverige så att det växer fram nya och bra jobb för vanligt folk. Vi vill öka tillväxten så att väntetiderna i vården kan bli kortare och klasserna i skolan mindre. Vi behöver återta berättelsen om att Sverige ska vara ett land där vi håller ihop. Där alla ska vara vinnare när ekonomin växer. Därför har vi sagt att vi ska ha ett plånbokslöfte som tydliggör att vi ska göra livet bättre för vanligt folk. Också så att det märks. Höjda barnbidrag och billigare mediciner är två tydliga och vardagsnära exempel. Vår budgetpolitik kommer utgå ifrån att vi bygger från basen och uppåt. Att hårt arbetande familjer och pensionärer ska vara de tydligaste vinnarna på vår ekonomiska politik. Faktum är att när vi ställde vår socialdemokratiska ekonomiska politik mot regeringens så visar det sig att nio av tio svenskar skulle få mer pengar i plånboken med Socialdemokraternas budgetmotion. Så ska det se ut när det vardagsnära är det radikala.
Jag tror på Sverige
Det är lätt att bli deppig i mörka tider. Men jag tror på Sverige. För Sverige har otroliga styrkor. I vårt land finns den innovationskraft, de naturresurser, de entreprenörer och de yrkeskunniga arbetare som behövs för att leda utvecklingen. Vi har stora basindustrier, exportföretag och teknikbolag i världsklass. Vi har alla förutsättningar att leda nästa ekonomiska språng; men det kräver att vi tar vara på de möjligheter vi har, krokar arm med näringslivet och gör framtidsprioriteringar för Sverige.
När Sveriges konkurrenskraft ökar, när jobben blir fler och vi blir rikare – då ska det märkas i vardagen för alla som är med och bygger vårt land.
När Sverige reste sig från att vara ett av världens fattigaste länder till att bli ett av världens rikaste, var det tack vare modet att investera i framtiden – i teknik, export, utbildning och välfärd. För att vi omfamnade teknikutveckling och frihandel. Allt detta drev på välståndet, ökade resurserna till välfärden och skapade utrymme för reallöneökningar. När Sveriges konkurrenskraft ökar, när jobben blir fler och vi blir rikare – då ska det märkas i vardagen för alla som är med och bygger vårt land.
Så mitt sista medskick i den här texten är att orka tro på framtiden igen. Nostalgi är ingen strategi för vårt Sverige. Socialdemokratin behöver samla stöd för att steg för steg så ska samhället utvecklas och förbättras. Vi lovar inte allt åt alla eller att gräset alltid kommer att vara grönt men det är möjligt att bygga ett bättre Sverige igen.
Mikael Damberg, ekonomisk-politisk talesperson
