Full sysselsättning var både moral och politik i Sverige. I dag minns få hur en sådan arbetsmarknad ser ut. Vad hände, och vilka reformer krävs för att återställa principen? LO:s chefsekonom Torbjörn Hållö skriver.
Sverige präglas av massarbetslöshet. En halv miljon svenska löntagare vill arbeta men hittar inte ett nytt jobb. Arbetslöshetsnivån i Sverige ligger högre än i nästan alla andra EU-länder.
Ibland påstås det att den höga arbetslösheten i Sverige är en spegelbild av att Sverige har hög sysselsättningsgrad. Detta argument är svagt. Länder som Norge, Danmark och Nederländerna har också hög sysselsättningsgrad men länderna har väsentligt lägre arbetslöshet än Sverige.
Historiskt var sysselsättningspolitiken en svensk paradgren. Men i dag är det en snabbt krympande skara svenska löntagare som själva har erfarenhet av att jobba på en arbetsmarknad som präglas av full sysselsättning. Arbetslösheten har legat på höga nivåer i över 30 år i Sverige. Och under de senaste årens inflationskris har arbetslösheten i Sverige stigit från cirka 7 till 8,5 procent.
Hur blev det så här?
Att arbetslösheten i början på 1990-talet steg från några få procent till tvåsiffriga tal var resultatet av den ekonomiska krisen som följdes av kraftig åtstramningspolitik. Och trots att Sveriges tillväxt kraftigt växlade upp några år efter 90-talskrisen så bet arbetslösheten sig fast på höga nivåer. Erfarenheten från den svenska 90-talskrisen – och andra länder som genomgått en arbetslöshetskris – är att det är mycket svårt att bekämpa arbetslöshet när arbetslösheten väl uppstått. Och framför allt är det särskilt svårt om många av de arbetslösa hunnit bli långtidsarbetslösa.
… att det mest effektiva för att bekämpa arbetslösheten är att se till att arbetslösheten aldrig hinner uppstå.
Lite tillspetsat kan man säga att det mest effektiva för att bekämpa arbetslösheten är att se till att arbetslösheten aldrig hinner uppstå.
I dag är Sveriges höga arbetslöshet i betydande del strukturell. Arbetslösheten domineras av utrikes födda ofta med svaga kunskaper och färdigheter. Att utrikes födda dominerar är en konsekvens av att Sverige under årtionden förde eu:s mest liberala invandringspolitik. Sverige har i dag en högre andel utrikes födda än till exempel invandringslandet USA någonsin har haft.
Sverige sticker inte bara ut genom vår stora invandring. Även gapet mellan inrikes och utrikes föddas kunskaper och färdigheter är mycket stort i Sverige.
OECD:s PIAAC-studie (Pisa för vuxna) som publicerades i december förra året visar att inrikes födda i Sverige har bland Europas bästa kunskaper och färdigheter. Detta samtidigt som utrikes födda i Sverige har modesta kunskapsresultat. piaac-studien visar att utrikes födda akademiker i Sverige har samma kunskaper och färdigheter som inrikes födda svenskar med kortare utbildning än treårigt gymnasium.
Konsekvensen av denna tudelning är att Sverige har fått en arbetslöshet som domineras av utrikes födda som inte matchar de krav det svenska näringslivet har på sina anställda.
Men även om invandringen är huvudförklaringen till den höga strukturella arbetslösheten, så förklarar inte invandringen att arbetslösheten ökat så kraftigt de senaste åren i Sverige. Tvärtom. Att arbetslösheten stigit kraftigt under de senaste åren har inget med invandringen att göra.
Ökningen de senaste åren drivs i stället av att den svenska Riksbanken mötte de stora prisökningarna med en onödigt stram penningpolitik. Sverige har helt enkelt haft en riksbanksränta som inte varit anpassad efter svenska förhållanden. I korthet så har Riksbanken haft samma styrränta som Europa trots att räntan biter mycket hårdare i Sverige på grund av att hushållen är högt belånade och i huvudsak har rörlig ränta på sina bostadslån.
Högre konsumtion bland hushållen hade dämpat uppgången av arbetslöshet.
Riksbankens räntepolitik i kombination med en otillräcklig svensk finanspolitik – framför allt under 2022, 2023 och 2024 – har resulterat i att konsumtionen i Sverige har knäckts och drivit upp arbetslösheten. Hade svensk finanspolitik stöttat hushållen på det sätt som skedde i de flesta europeiska länder så hade hushållens konsumtion inte behövt dras ner lika kraftigt. Högre konsumtion bland hushållen hade dämpat uppgången av arbetslöshet.
Ett tredje centralt skäl till den höga svenska arbetslösheten är strukturella fel i arbetsmarknads- och utbildningspolitiken. Sverige har under 30 år fokuserat alldeles för mycket på att trycka in unga på högskolan och alldeles för lite på att utbilda kvalificerade svenska yrkesarbetare.
I dag läser endast cirka 37 procent av gymnasieeleverna på ett yrkesprogram. Resultatet är att matchningen på arbetsmarknaden försvåras där unga människor inte kommer in i ett varaktigt jobb eftersom de saknar en relevant yrkesutbildning.
Den aktiva statliga arbetsmarknadspolitiken har rustats ner. Arbetslösa som kommer till Arbetsförmedlingen får väldigt lite stöd. Arbetsmarknadsutbildningarna uppgår till några få tusen – trots att vi vet att yrkesutbildningar för arbetslösa är effektiva.
Vad är då lösningen på det faktum att närmare en halv miljon människor i Sverige vill jobba men hittar inget jobb?
Det finns inget alexanderhugg
Det viktigaste svaret är att det inte finns ett enskilt svar. Många saker behöver göras samtidigt. Låt mig peka på fem tydliga reformer för att knäcka massarbetslösheten:
För det första krävs en långsiktigt stram migrationspolitik. Sätt stopp för arbetskraftsinvandring till jobb som arbetslösa i Sverige kan ta. Allt fokus måste nu ligga på att invandrare som redan är i Sverige ska få ett jobb.
För det andra behöver Sverige en penningpolitik som är anpassad för svenska förhållanden. Riksbankens felaktiga penningpolitik under inflationskrisen borde få konsekvenser för hur banken organiseras och fungerar framåt. Lärdomar måste dras av Riksbankens kraftiga felbedömning.
Vi behöver rusta upp allt ifrån hamnar och elnät till vägar och spår. En sådan investeringsboom skulle skapa bra jobb här och nu.
För det tredje behöver Sverige en aktiv finanspolitik som främjar långsiktiga investeringar. Vi behöver rusta upp allt ifrån hamnar och elnät till vägar och spår. En sådan investeringsboom skulle skapa bra jobb här och nu. Detta samtidigt som bättre offentlig infrastruktur skapar långsiktiga förutsättningar för en välfungerande arbetsmarknad.
För det fjärde behöver den aktiva arbetsmarknadspolitiken återupprustas. Låt arbetslösa mötas av engagerade arbetsförmedlare och ge arbetslösa möjligheten att få lära sig ett yrke. Det måste vara slut med nyliberala experiment inom arbetsmarknadspolitiken och fokus på pragmatiska och effektiva insatser.
Och för det femte: satsa på kvalificerad yrkesutbildning för ungdomar. Sluta snacka ner yrkesprogrammen. Sverige behöver fler elektriker, undersköterskor och kockar (och kanske färre kommunikatörer, statsvetare och nationalekonomer…).
Torbjörn Hållö, chefsekonom LO
