”Tack men nej tack.” Med de orden inledde Jokkmokk sitt nu berömda svar till regeringens nationella samordnare för återvandring. Brevet är värt att läsa i sin helhet. Redan i den andra meningen sätter kommunen fingret på det avgörande: ”Jokkmokks kommun har fått en förfrågan om att bistå i regeringens kampanj att förvisa människor som arbetar och bidrar till välfärden.”
Förslaget om återvandring är, som jag skrev i Expressen, idiotiskt.
Det befintliga återvandringsbidraget – infört av regering Palme – ligger på 10000 kronor per vuxen och ges endast till den som inte har råd att betala resan själv. SD-regeringens nya bidrag gör tvärtom. Numera ska bidrag även kunna ges till individer som ”redan är integrerade” vilket kan ”minska skatteintäkterna”. Man vill dessutom ge bidrag till människor som har uppehållstillstånd just på grund av arbete eller företagande.
I klartext: även du som jobbar, betalar skatt och bygger ett liv här kan få pengar för att sluta jobba och lämna landet. Och då handlar det inte om 10000 kronor, utan om 350000 för en individ och 600000 för en familj.
Att erbjuda människor som gjort allt rätt – lärt sig språket, funnit ett arbete, börjat rota sig – en årslön för att flytta härifrån är vansinnigt. Regeringen hade med fog kunnat rikta stödet till exempelvis långtidsarbetslösa eller personer som efter många år i Sverige saknar läs- och skrivförmåga. Men man valde en annan väg.
Det var just detta Jokkmokk pekade på. Varför skulle en kommun vilja förlora människor som arbetar och bidrar? Flera kommuner svarade också regeringen, men i vissa fall med en annan ton. Där handlade argumenten mindre om det orimliga i att betala ut ett bidrag till människor som redan jobbar, och mer om kommunernas behov av fler invånare. I städer som Malmö och Växjö blev motståndet mer principiellt: ett avståndstagande från återvandring som idé.
Men när blev Socialdemokraterna emot frivillig återvandring? Såvitt jag vet: aldrig.
Det här sker mot en bakgrund som oroar. När de danska socialdemokraterna gick dåligt i lokalvalen utbröt nästan en lättnad i delar av vårt parti. I sociala medier jublades det över att vi nu skulle kunna ”bli mer positiva till invandring”, trots att migrationsfrågor spelade minimal roll i det danska valet.
Här behövs en tillnyktring. För mer kommer. Regeringen kommer att lägga fram förslag om tiggeriförbud, om att riva upp permanenta uppehållstillstånd, om ytterligare begränsningar av medborgarskap. En del av dessa förslag är lika bisarra som idén att betala en fullt integrerad person en årslön för att lämna landet. Och de ska kritiseras – men av rätt skäl.
De ska kritiseras när de träffar fel människor: de som gör rätt för sig, som arbetar, lär sig språket och vill bidra. Det socialdemokratiska partiets linje inför valet måste vara glasklar:
Stram migration och effektiv integration – ja.
Rasism – nej.
