Socialdemokraterna gick, likt sina konkurrenter, till val 2014 med löfte om att öka sysselsättning i det svenska samhället. Men till skillnad från sina motståndare nöjde man sig inte där. Socialdemokraterna ville att Sverige skulle ha lägst arbetslöshet i hela EU till år 2020. Framför allt ville man hjälpa de som hade särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden, ungdomar och långtidsarbetslösa. Därför lanserades två nya arbetsmarknadspolitiska åtgärder – traineejobben och extratjänsterna i välfärden. Partiet lovade 32 000 traineejobb för arbetslösa unga och ca 20 000 extratjänster för långtidsarbetslösa. Efter regeringstillträdet stod löftet kvar. Man hade stora förhoppningar. Men när halva mandatperioden har gått är det tydligt att satsningen riskerar att falla platt. Av de där 32 000 traineejobben har bara 306 stycken kommit på plats. Även implementeringen av extratjänsterna har haltat. Endast 1479 personer har hittills erbjudits plats i åtgärdsprogrammet. Är åtgärderna bara ett slag i luften? Eller kan regeringen nå sitt högt satta mål?
Det finns en rad knutar som måste lösas för att traineejobben och extratjänsterna ska uppnå de volymer som initialt utlovades. Till exempel måste vissa logistiska hinder undanröjas. Det är i dagsläget alldeles för svårt att hitta arbetsgivare som är villiga att ta emot subventionerat anställda. Och det handlar enligt Arbetsförmedlingen inte om att ersättningarna är för dåliga. Det är istället utformningen av insatserna som står i vägen. Att traineejobben består av 50 procent yrkesutbildning och 50 procent arbete kräver exempelvis mycket planering vilket i sin tur sänker incitamenten för arbetsgivaren att anställa.
Detsamma gäller för extratjänsterna. Men för dessa anställningar består planeringssvårigheterna bland annat av höga krav på handledning. Eftersom att extratjänsterna är placerade i välfärden, en hårt belastad sektor, finns ofta inte de resurser som krävs för att handleda och stödja den som varit arbetslös under lång tid. Arbetsgivare har enligt Arbetsförmedlingen även sagt att det är svårt att hitta lämpliga uppgifter för en extratjänst. Det uppstår ofta ett glapp mellan arbetsplatsens behov och den arbetssökandes kompetens. De extratjänster som kommunerna kan erbjuda ställer helt enkelt för höga krav på den arbetssökande.
De problem som framkom vid implementeringen av både extratjänsterna och traineejobben är inte helt oväntade. Att den hårt belastade välfärden skulle ha svårt att handleda långtidsarbetslösa eller kraven på arbetsgivarens logistiska flexibilitet är för högt ställda, var möjligt att förutspå redan innan löftet om den stora mängden programplatser gjordes. Trots detta stod man kvar vid visionen om 32 000 traineejobb och 20 000 extratjänster.
Nu har man dock tvingats backa från målsättningen. Regeringen har förklarat att man reviderat prognoserna för traineejobben på grund av att behovet missbedömts. Ungdomsarbetslösheten var inte så akut som det gjordes gällande år 2014. Och det är sant. Siffrorna har sjunkit de senaste två åren. Därför har man utökat målgruppen för traineejobben till att även inkludera nyanlända. Regeringen slopade dessutom kravet om gymnasiekompetens och tog bort åldersgränsen för insatsen. Men med tanke på att så få traineejobb kommit på plats verkar problemet inte vara att målgruppen är för smal. Ungdomsarbetslösheten ligger trots allt fortfarande betydligt högre än de 32 000 traineejobb som initialt utlovades. En utökad målgrupp kommer därför ha svag effekt på volymen traineejobb. Det största hindret är fortfarande utformningen av åtgärden.
Samma typ av förändringar har använts för att försöka få fler extratjänster på plats. Även här har man breddat målgruppen till att inkludera nyanlända. Regeringen har även höjt ersättningen för arbetsgivarna. En extratjänst ska nu vara 100 procent subventionerat. Men som nämndes inledningsvis – det är inte de ekonomiska incitamenten som varit för svaga. Många arbetsplatser har helt enkelt inte de förutsättningar som krävs för att ta emot subventionerat anställda inom ramen för ett traineejobb eller en extratjänst. Åtgärderna passar i vissa avseenden helt enkelt inte den verksamhet som den ska vara lokaliserad i.
Det är ännu för tidigt att avgöra om traineejobben och extratjänsterna är ett slag i luften. Många av de problem vi ser kan vara så kallade barnsjukdomar och därmed möjliga att lösa efter att implementeringsfasen är över. Att regeringen, SKL och Kommunal kommit till en överenskommelse rörande extratjänsterna kan exempelvis leda till lokala samarbetsavtal som tar större hänsyn till både arbetsgivarens och arbetstagarens behov.
Om logistiken förenklas kan säkert fler platser skapas inom båda åtgärderna. Men det krävs mer än att från politiskt håll utvidga målgruppen för respektive åtgärd. Det krävs att arbetsgivarna vill, och kan, erbjuda plats för unga och långtidsarbetslösa. Endast då kan 55 000 ungdomar, nyanlända och långtidsarbetslösa få sysselsättning genom ett traineejobb eller en extratjänst.
Tora Färnström, utredare på Tankesmedjan Tiden