”Det är inte svårt att göra sig lustig över riksdagspartiernas evinnerliga förnyelseresor… Den som fått en krona för varje nytänkande arbetsgrupp som tillsatts och sedan glömts bort under de senaste tio åren hade förmodligen
haft råd med ett stort paket Bregott på Ica i dag.”
Så skrev Viktor Barth-Kron, Expressens politiska kommentator, den 27 mars 2023 i samband med att Socialdemokraterna presenterade de elva grupperna som skulle förnya dess samhällsanalys och politik. Kanske har Barth-Kron samlat på sig några kronor från andra partiers förnyelsearbete som glömts bort, men någon från oss lär han inte få.
För det parti som nyligen lämnade sin 42:a partikongress i Göteborg är inte samma parti som det som några dagar tidigare påbörjade kongressen.
Partiprogrammet, socialdemokratins ideologiska kompass, markerade en återgång till rötterna. Den historiska materialismen lyftes åter fram som grund: insikten om att människors materiella villkor formar deras värderingar, inte tvärtom. Att verkligheten kommer före idéerna, och att politiken måste börja där människor faktiskt lever sina liv.
Den politiska förnyelsen tog konkret form i de beslutade riktlinjerna. Slopat karensavdrag. Arbetarpension. Statlig investeringsbank. Lånefinansierad totalförsvarsfond. Förbud mot vinstuttag ur skolan. Förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar.
Och samtidigt. En ny invandringspolitik som tar sin utgångspunkt i den alarmerande segregationen och rasismen som växer därav. En rättspolitik som står i paritet med problemets allvar, och sätter fokus på att skydda barn från att rekryteras av kriminella och dras in i våldsdåd.
Sammantaget träder en mer självsäker socialdemokrati fram. Mer offensiv. Äntligen finns klassperspektivet och jämlikhetssträvan med även i frågor om invandring och trygghet.
Socialdemokratins förnyelse, eller återgång till rötterna om man så vill, är nödvändig. För Sverige mår inte bra. De senaste åren har varit så illa att vi börjat normalisera det extrema. Vi reagerar knappt längre på varken sprängningar eller på kriminella som numera ”driver” välfärdsbolag.
Men trots förändringen är det något som skaver. Politik handlar också om ansikten. Om att manifestera förnyelsen genom dem som ska bära politiken i praktiken. Här har vi mer att göra.
I det här numret av Tiden lyfter vi därför fram några av våra allra största förmågor. Några av dem känner ni redan igen. Andra är nya för de flesta. Men de representerar alla en nödvändig föryngring.
Dessa företrädare är inte framtiden. De är bärare av nuet.
De nya gamla socialdemokraterna är här.
