Jag träffar Hadia Tajik på hennes kontor på Stortinget i Oslo. Det är tidigt i november och just den här dagen har partierna överläggningar om asylpolitiken. Företrädare från flera partier springer fram och tillbaka mellan kontoren men ingen vill riktigt berätta vad det handlar om. »Det rör de ensamkommande afghanska flyktingarna«, säger någon. Hadia Tajik, kommer direkt från ett av dessa möten till vår intervju och ler bara gåtfullt när jag frågar henne:
– Det kommer snart visa sig, säger hon.
När Hadia Tajik för några år sedan utsågs till kulturminister var hon som 29-åring den yngsta som någonsin blivit minister i en norsk regering. Hon var också den första i regeringen med muslimsk bakgrund. Hennes föräldrar flyttade från Pakistan till Norge på 1970-talet och hon är född och uppväxt i det lilla samhället Bjørheimsbygd i västra Oslo.
I dag är hon vice ordförande i Arbeiderpartiet och talesperson i arbetsmarknadsfrågor.
– Jag valde att engagera mig i socialdemokratin genom urvalsprincipen, säger hon. Det var i ett lokalval när jag gick i skolan och företrädare för partierna var där. Jag var intresserad av skolfrågor och antirasism, så jag läste och frågade dem saker och eliminerade parti efter parti tills bara Arbeiderpartiet var kvar.
Efter några år som medlem och aktiv valde hon bort partipolitiken. Hon ville bli journalist och ansåg att den ambitionen inte var förenlig med att vara medlem i ett parti. I snabb takt tog hon en examen i journalistik vid universitetet i Stavanger, en masterexamen i mänskliga rättigheter vid Kingston University i England och sedan en master i juridik i Oslo.
När en norsk tidning för inte så länge sedan frågade om hon lider av ett »duktig-flicka-syndrom« svarade Hadia Tajik:
– Ja, det är ett kroniskt tillstånd hos mig, men jag är hellre en duktig flicka än en slarvig pojke.
Det blev några år som journalist på några av de främsta tidningarna i Norge innan Tajik som 23-åring lockades tillbaka till politiken. Hon erbjöds jobb som sakkunnig åt ministern i det som på norska kallas Arbeids- och inkluderingsdepartementet.
– Det var ett avgörande ögonblick för mig. Jag var ju socialdemokrat och nu kunde jag välja att arbeta med politik.
Resten är, som det heter, historia. Hadia Tajik valdes in i Stortinget 2009 och blev kulturminister 2012.
Hur har det gått med hjärtefrågorna då? Har hon kunnat fortsätta det engagemang i skolfrågorna och antirasismen som en gång gjorde henne politiskt intresserad?
– Ja, under mina första år i Stortinget satt jag i utbildningsutskottet, och antirasismen griper in i nästan alla politiska frågor, så det har jag verkligen kunnat göra. Men under de år jag varit aktiv har jag ju också mött människor och tagit mig an frågor som har vidgat mina perspektiv och gjort mig intresserad av många andra saker. Som vice ordförande får jag ju arbeta med alla politiska frågor.
För ett år sedan såg Arbeiderpartiet ut att gå mot en självklar seger i höstens norska val. I vissa opinionsmätningar hade man över 40 procent, en unik siffra i en tid då socialdemokratiska partier sällan når över 30 procent. Det såg ut att bli regeringsskifte efter några år då Høyre och det högerpopulistiska Fremskrittspartiet suttit vid makten. Men under sommaren och hösten rasade Arbeiderpartiet i opinionen. Hadia Tajik menar att valresultatet berodde på flera saker, bland annat att partiet gjorde en dålig valrörelse. Hon pekar på att partiet var bra på att svara detaljerat på en rad olika sakfrågor men sämre på att förklara den avgörande frågan varför det behövdes ett regeringsskifte. Dessutom gick man till val på att höja en del skatter, och det är ofta vanskligt att möta väljarna med det budskapet.
– Jag tror däremot inte på tanken att socialdemokratiska partier på grund av den globala utvecklingen på något sätt skulle vara dömda att tappa stöd.
Resultatet blev ändå att Arbeider partiet, när rösterna räknats samman, fortfarande var i opposition. Och högerpopulistiska Fremskrittspartiet behöll i princip sitt stöd från förra valet.
– De lyckades framstå både som regeringsparti och som om de vore i opposition. Många betraktar dem fortfarande som ett speciellt parti som inte går att behandla som alla andra, men sitter man i regeringen måste man ändå granskas och utvärderas som andra partier. Det är lite som att ha en mobbare i klassrummet men varje gång denne uppträder som en mobbare blir reaktionen att »ja, du vet ju hur han är«.
Hadia Tajik menar också att högerextremismen bara kan bekämpas om man presenterar en alternativ berättelse. De har sin berättelse klar. Den exkluderar stora grupper från samhället.
– Man kan inte slå något med ingenting, och vi måste presentera en berättelse som skapar en vidgad nationell identitet som inte handlar om att skapa
ett vi och ett dom. Vi måste klara av att bryta de ökade spänningarna, och de handlar inte bara om flyktingfrågan. Det handlar också om konflikten mellan stad och land, för att ta en fråga som är aktuell i vår debatt i Norge.
Dagen efter mitt möte med Hadia Tajik står det i tidningen om de förhandlingar som pågick bakom stängda dörrar i Arbeiderpartiets kontor. Det visar sig att oppositionen körde över den borgerliga regeringen om de ensamkommande afghaner som skulle tvingas lämna landet när de blir myndiga.
I Afghanistan var osäkerheten för stor och de skulle riskera att bli internflyktingar. Nu ska de i stället få sin sak omprövad i Norge.
Kanske är det en del av den nya berättelsen.
Text: Jesper Bengtsson
