Diskussionen om TTIP fortsätter med utgångspunkt i Tiden Magasins nyss utgivna temanummer. Här presenteras Mats Hellströms replik på Kajsa Borgnäs inlägg.
Först till frågan om en förutsägbar regelmiljö: Det är nog svårt för läsaren att förstå att Kajsa Borgnäs inte citerat ur det läckta Kommissionsdokumentet utan istället de kritiska organisationerna . Hursomhelst: När det gäller preciseringen nu: ”legitima förväntningar”, är det inte så att företagen har något slags tolkningsföreträde. EU vill numera inte ha vidlyftiga tolkningar av bestämmelsen kring investerares förväntningar. Tvärtom har EU i sitt senaste avtal kraftigt avgränsat denna del, såvitt jag förstår. ”Skälig och rättvis behandling” inskränks också. EU har moderniserat klausulen om indirekt expropriering så att den inte alls kan åberopas vid åtgärder baserade på allmänintresse, till exempel hälsa och miljö. Företagen kan inte stämma länder för lagar som påverkar vinstmarginaler – som exempelvis minimilöner.
Det bör också sägas att dessa och andra EU- moderniseringar inte har skett ”under galgen” – utan innan ISDS-debatten kommit igång på allvar.
Det hindrar inte att det är bra med debatt om ett gammalt system (från 1950-talet), som jag skrev om i min artikel. Många ytterligare förändringar är säkert angelägna. Den tyske vice-kanslern, socialdemokraten Sigmar Gabriel har lagt fram tanken på ett internationellt medlingsinstitut
Behövs då alls skydd för investerare mot expropriation utan ersättning och liknande? Numera har utlandsinvesteringar större omfattning än själva varuhandeln för försäljning över Atlanten. Så det är rimligt att företag när man ger sig ut vill ha ett visst skydd mot expropriering och liknande. Vi har grundlagsskydd i Sverige, men det finns ingalunda på samma nivå i andra länder, rika som fattiga. Och som jag skrivit i min artikel – många av fallen gäller mellan EU-länder. Men det behövs strama tyglar och där hjälper den nuvarande debatten till – inte minst i Europaparlamentet – som jag ser det.
Så till den centrala frågan. Kommer viljan att harmonisera standarder mellan USA och EU att leda till sänkta ambitioner i inom hälso- och miljöpolitiken? Där är Borgnäs pessimistisk. Utan att nu upprepa min argumentering från artikeln vill jag lyfta fram följande: Den stora handelsförhandling som nu pågår intensivt är inte TTIP utan USA:s förhandling över Stilla Havet med många asiatiska och latinamerikanska länder – ännu inte Kina (det kallas TPP, Trans-Pacific Partnership).
USA:s uttalade ambition är att i dessa förhandlingar höja den allmänna nivån för miljöskydd och arbetsrätt – något som senare kan vidareföras i TTIP med Europa. Ett misslyckande i endera förhandlingen leder till att ambitionshöjningar i hälsa, miljö och arbetsrätt för vänta och vi får fortsatt leva med konkurrens i en tuffare verklighet i ifråga om standarder (även om det säkert vore en överdrift att tala om ett race to the bottom).
Så till en kommentar av kanske mer emotionell karaktär: Det finns i delar av en kontinental debatt som förs nu om TTIP ovedersägliga anti-amerikanska inslag (jag skriver i artikeln om rädslan för ”den andre”). Vi behöver i dagens rätt förskräckliga värld sannerligen inte mer av inåtvänt tänkande!
Mats Hellström, tidigare utrikeshandelsminister
