För några dagar sedan presenterade högerstankesmedjan Timbro en rapport som dömde ut systemet med lärarlegitimationer. Och för en gångs skull har Timbro rätt.
Jo, ni läste rätt.
Timbro är något viktigt på spåren här. De pekar på tre viktiga punkter.
För det första är sambandet svagt mellan elevernas resultat och andelen lärare med legitimation i landets skolor. Det skulle kunna förklaras med att friskolorna, som lockar fler högpresterande elever från hem med studiebakgrund, också har en lägre andel behöriga lärare. Men det räcker inte som förklaring.
För det andra har införandet av legitimation medfört att en rad lärare som de facto undervisat eleverna under ett läsår inte kommer ha rätt att sätta betyg. Istället måste en behörig lärare gå in och betygsätta elever de i bästa fall känner igen till utseendet. Vem som helst inser att det blir en ren formaliafråga, där den behöriga läraren måste lita på den obehöriga lärarens argument.
För det tredje riskerar den redan svåra lärarbristen att bli ännu större när kravet på legitimation ökar och färre personer därmed släpps in i läraryrket.
Folkpartiledaren Jan Björklund är den som allra hårdast har drivit frågan om att stängsla in läraryrket. Till en början var det inte många andra partier som lyssnade, men i takt med att resultaten blivit sämre i skolan har allt fler greppat efter de halmstrån som funnits för att göra något åt problemet.
Men kravet på lärarlegitimation har inte i första hand handlat om att öka kvalitén i undervisningen. När lärarfacken började driva frågan handlade det om lön och prestige för läraryrket. De ville göra som läkarna. Genom att stängsla in läraryrket och kräva en specifik utbildning för att man över huvud taget skulle få vara verksam som lärare ville de öka exklusiviteten och därmed göra det enklare att förhandla upp lönerna. Problemet är att de yrken som har en sådan legitimation inte går att jämföra med att jobba som lärare.
Inom hantverksyrken handlar det om en teknisk kompetens. Om någon ska in och skruva i dina vattenledning vill man som kund veta att personen i fråga vet vad hen gör. Samma sak med läkare. Det krävs lång utbildning för att göra en hjärtoperation. Eller pilot. Ska jag sätta mig i ett flygplan vill jag veta att den som kör kärran vet hur man landar säkert.
På ytan kan det verka fullt jämförbart med lärarjobbet. Skulle du vilja sätta dina barn i en skola med en lärare som inte vet vad hen gör?
Problemet är bara att förmågan att entusiasmera eleverna och lära ut kunskaper till dem inte behöver vara något man lär sig på en lärarutbildning. Det kan förstås vara det, och det är antagligen ingen nackdel att ha läst pedagogik. Men ett krav? Det som händer då är att man förbjuder tusentals kompetenta lärare från att göra det de är bäst på. Och ersätter dem med personer som har den formella utbildningen, men inte nödvändigtvis den reella kompetensen.
Lärarfacken brukar då ställa en motfråga: varför kan inte de goda lärarna utan formell kompetens skaffa sig den?
Och visst, många kan säkert göra det. Men det besvarar fortfarande inte frågan varför det ska vara ett krav. Lärare som själva har barn, som måste försörja en familj eller liknande kanske inte kan läsa in de terminer som krävs för att bli behörig. Och i det läge vi befinner oss i, med sjunkande resultat och lärarbrist, är det svårt att förstå varför man just då ska riskera att en enda duktig lärare ska behöva sluta sitt arbete.
Det hindrar inte att de frågor lärarlegitimationen var tänkta att lösa är aktuella. Timbro förelsår, lite märkligt, att det ska bli färre platser på lärarutbildningarna. Det är en obegriplig slutsats. Läraryrkets status måste bli högre genom lön, förbättrade arbetsvillkor och större möjligheter till kompetensutveckling och karriär. Vägarna in till yrket måste göras enklare för de som redan har en akademisk utbildning, vilket också bör inkludera en snabbare väg till pedagogisk utbildning. Men färre platser på lärarutbildningarna? Exakt hur det skulle lösa lärarbristen är svårare att förstå.
Vill man ändå behålla lärarlegitimationen borde man slopa kravet att behöriga lärare är de enda som får sätta betyg och tanken att det på lång sikt bara ska finnas behöriga lärare. Istället kunde legitimationen bli en morot, där den som skaffar en sådan får högre lön eller andra förmåner. Då kunde den bli en stimulans, inte ett hinder.
Jesper Bengtsson
