För några dagar sedan hamnade jag i ett samtal med en vän om utvecklingen i Filippinerna.
Där, som på många andra ställen, har en stark ledare kopplat ett hårt grepp om landet och kraftigt ökat de auktoritära inslagen i statsutövningen.Tusentals döda civila i president Rodrigo Dutertes så kallade krig mot drogerna. Ett allt hårdare tryck mot det civila samhället. De mänskliga rättigheterna ställda på undantag.
Ändå är Duterte populär bland väljarna. Trots att han har tappat en del som en effekt av den ekonomiska krisen i landet har han fortfarande en majoritet av befolkningen på sin sida.
Min vän frågade vad det beror på. Varför händer det samtidigt över hela planeten? Inte överallt, men i land efterland tycks det öppna sig ett auktoritärt,icke-demokratiskt slukhål.
En förklaring är antagligen rädsla. Vi lever i en tid då inga gamla sanningar längre tycks vara giltiga. Jobben blir möjligen fler, men både nationellaekonomier och privata ekonomiska villkor blir alltmer osäkra. Det kan svänga på ett ögonblick. Och i en allt mer gränslös värld växer inte bara denglobala handeln med legala varor. Narkotikan, korruptionen och den organiserade brottsligheten växer parallellt med världsekonomin.
I det läget röstar många människor på de politiska krafter som lovar stabilitet. Det gäller även om inget i dessapartiers politiska program antyder att de skulle klara av att leverera konkret politik som ökar just denna stabilitet.
Så kan en Bolsanaro, en Orbán eller en Putin faktiskt vinna val som på ytan framstår som demokratiska. Och när de väl kommit till makten får deras egen rädsla för att förlora denförödande konsekvenser för demokratin och det öppna samhället. Även den utvecklingen har varit densamma i land efter land. Förtryck av oppositionella. Hårdare press på det civila samhället. Ökad kontroll av informationsflödet och det fria ordet.
I det globala politiska klimatet är det kanske inte så konstigt om regimer som länge varit bland de mest auktoritära ser en chans att expandera sitt inflytande. Jag tror att det är i den kontexten vi måste se mordet på den saudiska journalisten Jamal Khashoggi på Saudiarabiens konsulat i Istanbul. Världens diktatorer är i dag så rädda att förlora makten, och så övertygade om att de kan göra lite som de vill utanatt det får några långtgående konsekvenser, att de inte drar sig för att mörda en journalist på utländsk mark.Dessutom ett mord som var så brutalt och illa planerat att de som utförde det inte kan ha varit särskilt bekymrade för att det skulle bli avslöjat.
Vi lever i en ny tid. Under hela 1990-talet tycktes respekten för demokrati och yttrandefrihet öka. Land efter land kastade av sig diktaturens ok och tog prövande steg mot en mer öppen samhällsordning. Sedan något decennium går utvecklingen i rakt motsatt riktning. I det läget är det helt avgörande att organisationer, regeringar, individer och företag som fortfarande värnar de värden som uttrycks i fn:s deklaration för de mänskliga rättigheterna inte ger vika. Det får inte spela någon roll vilka ekonomiska eller politiska värden som finns i den andra vågskålen. Om vi jamsar med förtryckarna nu, är det vår tur nästa gång.
Jesper Bengtsson
är ordförande för Svenska Pen
