En grupp som sällan hörs i diskussionen om våldsbejakande extremism är ungdomar. Vad kan ungdomars perspektiv bidra till kunskapen om våldsbejakande extremism?
I en rapport från Myndigheten för civilsamhälles- och ungdomsfrågor Främmande är skrämmande frågar man sig detta och för samtal med 48 unga mellan 15 och 25, de flesta med utländsk bakgrund.
När ungdomarna tillfrågades om begreppet våldsbejakande extremism hade de en syn på begreppet som inte helt överensstämmer med regeringens, där fokus är på tre olika våldsbejakande miljöer. De teman som går att urskilja utifrån samtalen med ungdomarna är att de anser att:
1) Det finns flera vägar in i våldsbejakande extremism.
2) Medie- och informationskunnighet är viktigt att lyfta fram i det förebyggande arbetet.
3) Rasism, främlingsfientlighet och diskriminering är strukturella problem som upplevs vara kopplade till våldsbejakande extremism.
Ungdomarna lyfte fram att medie- och informationskunnighet är avgörande för att inte lockas till våldsbejakande miljöer, samtidigt menade vissa av deltagarna att det finns ett litet eller inget fokus alls på detta i skolan.
För ungdomarna handlade våldsbejakande extremism lika mycket om rasism, diskriminering och utanförskap som om terrorism. De talade utifrån sina erfarenheter och upplevelser med andra, de menade att de inte mött personer som försökt rekrytera dem till någon organisation utan att de snarare blir utsatta för påhopp, rasism, kränkningar och våld.
Ungdomarna tolkar sina erfarenheter av rasism i vardagen som direkta konsekvenser av hur politiska företrädare väljer att tala om invandrare, invandring och religion.
Fler av ungdomarna menade att de upplever retoriken från Sverigedemokraterna som hotfull. Sverigedemokraternas retorik innebär för dem att de som är födda och uppväxta här men som har utländsk bakgrund, inte kan identifiera sig själva som svenska. Vidare uttryckte vissa av ungdomarna en oro över om de skulle få bo kvar i Sverige vid ett eventuellt maktskifte.
I ungdomarnas beskrivning av hot mot samhället och demokratin kretsade samtalen kring Sverigedemokraternas inflytande, snarare än om den vedertagna definitionen av våldsbejakande extremism. När hotet mot samhället eller demokratin diskuterades var frågor om segregation och integration de som lyftes mest och som ledde till flest diskussioner.
Ungdomarna menade att rasismen och främlingsfientligheten har normaliserats i samhället och i offentligheten under de senaste åren.
De beskrev även Sverige som ett mångkulturellt land där människor med olika etnisk och religiös bakgrund lever tillsammans. Deltagarna menade dock att segregeringen har gått väldigt fort de senaste åren, och att det inte görs tillräckligt mycket för att förhindra och motverka segregationens negativa konsekvenser.
Konsekvenserna av segregationen menar ungdomarna är att polariseringen i samhället har ökat, och att detta är klyftor som både högerextrema och våldsbejakande islamistiska organisationer drar nytta av i sina försök att locka till sig ungdomar.
Ungdomarna föreslog även att andra typer av kriminalitet och våldshandlingar, som gängkriminalitet, huliganism och bränder mot boenden för nyanlända, borde innefattas i begreppet våldsbejakande extremism.
Vad kan vi då lära oss av ungdomarnas syn på våldsbejakande extremism? Kanske att en ingång till ämnet är att lyfta de ämnen som de tyckte var sammankopplade med begreppet och som var relevanta för dem. Det vill säga frågor om rasism, främlingsfientlighet, segregation, inflytande och diskriminering.
Text: Evin Ismail, är doktorand i sociologi
