Socialdemokratisk idéutveckling, kritik och politik sedan 1908.

EU-vokabulären har utökats. Societas Unius Personae, förkortat SUP, är en ny form för enmansbolag. EU:s ministerråd för konkurrenskraft har i syfte att underlätta gränsöverskridande företagande, har enats om ett direktivförslag för att införa SUP. Går ministerrådets förslag igenom är möjligheten att starta bolag bara några musklick borta och kräver enbart ett aktiekapital på 1 euro. Lättare än lätt.

Persona non grata har man hört talas om. Den här nya formen av bolag, där du istället för anställning startar ett bolag med dig själv som affärsidé, betraktas i den fackliga sfären som societas non gratae – icke önskvärda bolag. Även den svenska regeringen och några andra länders regeringar har haft invändningar mot den här typen av bolag. Man anser att risken är stor att de regler som nu är föreslagna, gör det allt för lätt att kringgå arbetsrättslig lagstiftning. Enligt direktivförslaget ska medlemsländernas nationella arbetsrättsliga lagstiftning gälla, men det känns i sammanhanget inte särskilt relevant. För om du är företagare och inte anställd, behöver inte din uppdragsgivare respektera regler eller avtal om semester, ob-ersättning, uppsägningstid med mera.

Kritiken gäller också den skattestress som reformen innebär, då bolagsskatt utgör en lägre kostnad i jämförelse med sociala avgifter och skatter för arbete. Förekomsten av skenbolag som i själva verket är anställningar, är inte svår att förutse. Och istället för ökade skatteintäkter kan medlemsstaterna förvänta sig lägre skatteinkomster än om en anställning hade uppstått istället. Såvida enmansbolaget inte är väldigt framgångsrikt förstås. Men erfarenheten talar här till fördel för större, snarare än små bolag.

Det är ett faktum att många av Europas länder behöver mer investeringar och fler jobb. Att främja företagande som ger upphov till det är därför något bra. Men med tanke på att det främst är de stora företagen som via jobbtillfällen och hög produktivitet påverkar samhällsekonomin positivt, är det lite märkligt med den ofta återkommande fokuseringen på små och som nu – pyttesmå – företag. Att investeringar inte kommer till stånd handlar idag mer om brist på projekt än att det skulle vara för krångligt och dyrt att vara företagare. Inriktningen blir mer begriplig om man ser motivet som politiskt och inte samhällsekonomiskt. En provokativt uttryckt slutsats innebär att förslaget om enmansbolag inte handlar om att gynna företagande utan att motverka reguljära anställningar. Hade ministerrådet därtill hållit fast vid den tidigare viljan att kunna förlägga bolags säten i olika länder, hade det dessutom blivit lättare att undkomma ansvar.

Utvecklingen i både takt och omfattning av det internationella ekonomiska utbytet visar tydligt att det inte är några svårigheter för kapitalet att röra sig över gränserna. En utdragen lågkonjunktur har resulterat i hög arbetslöshet och tillbakapressade fackliga organisationer, vilket med tydlighet visar att problemet i ekonomin knappast heller är löntagargruppers för stora makt och inflytande. Det senare har i sin tur också påverkat en och annan företagare. Å ena sidan i form av en starkare förhandlingsposition visavi arbetskraften, men å den andra en försvagad köpkraft via arbetskraftens lägre inkomster. Det finns ingenting som tyder på att Europa skulle vara betjänt av ytterligare en tillbakapressad löntagargrupp, förtäckt som enskilda bolag.

Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.