Prisutvecklingen på den svenska bostadsmarknaden har under en längre tid utgjort ett orosmoment, inte minst för den svenska ekonomin. Den till synes ostoppbara prisökningen i kombination med en omfattande bostadsbrist har fått bland annat EU-kommissionen att reagera över den svenska instabiliteten. Situationen måste stramas upp. Annars riskerar prisutvecklingen få ett abrupt slut med negativa följder för hela samhället. De kraftigt belånade hushållen kommer drabbas hårdast. Och just hushållen har i frågan spelat en central roll, dels genom den sänkta räntan och nu genom höjda amorteringskrav. Individen har alltså blivit fast i ett dilemma, där den sänkta räntan stimulerat konsumtion samtidigt som man nu ska ”bestraffa” detsamma.
Denna nödvändiga ”bestraffning” i form av höjda amorteringskrav som Finansinspektionen föreslagit förväntas gälla 1 augusti 2015. För att råda bot på delar av belåningsproblemet är det helt rimligt att använda sig av amorteringskrav som verktyg. Genom amortering kan nämligen hushållen minska sina skulder och därmed sin belåningsgrad och skuldkvot. Detta har i sin tur kapacitet att dämpa en potentiell överhettningen på bostads- och kreditmarknaden.
Förslaget är nödvändigt för att dämpa belåningskvotens eventuella negativa effekter på ekonomin som helhet. Eftersom alla hushåll med belåningsgrader över 50 procent av bostadens värde reagerar starkare på ekonomiska störningar är det viktigt att belåningsgraden hos denna hushållsgrupp sänks. Annars kan detta leda till sjunkande konsumtion som riskerar skapa eller förstärka en lågkonjunktur. Skuldtyngda hushåll med en belåningsgrad över 85 procent amorterar redan i hög grad medan de med en belåningsgrad under 70 procent, endast amorterar 45 procent.
På ett makroekonomiskt plan är därför dessa planerade skärpta krav nödvändiga för att undvika en negativ utveckling. En överhettad lånemarknad var till exempel en bakomliggande orsak till finanskrisen 2008. Men hushållen har fått motstridiga budskap i frågan om belåning och konsumtion. Den penningpolitiska åtgärden att sänka räntan stimulerar i allra högst grad människors benägenhet att låna. Låg ränta syftar till att gynna tillväxt delvis genom ökad privat konsumtion. Men för att motverka inflationstendenser på bostadsmarknaden krävs åtgärder i form av ovan nämnda höjda amorteringskrav, något som kommer att slå emot de som redan är pressade ekonomiskt.
Om de höjda amorteringskraven dessutom kommer att leda till att hushållen avskräcks ifrån att verka på bostadsrättsmarknaden seglar ännu ett problem upp på bostadshimlen. Var ska de då bo? Utbudet av hyresrätter är ju så undermålig att ingen vågar hoppas på att få en sådan bostad inom de närmsta 15 åren av kötid.
Det finns ingen enkel lösning på frågan. Men att hushållen getts så få möjligheter att lösa sin bostadssituation att de tvingats till så tung belåning att det riskerar att leda till makroekonomisk obalans skulle onekligen hjälpas av att byggandet av hyresrätter ökade dramatiskt. Situationen på bostadsmarknaden kan inte lösas igenom endast amorteringskrav. Bostäderna måste fortfarande byggas.
Tora Färnström, praktikant
