TEMA: VÄGVAL S
Svensk politik befinner sig efter valet i en brytningstid som ställer nya krav på Socialdemokraterna. En förnyelse bör dock inte bygga på vare sig radikalisering eller högeranpassning, Däremot kan en förskjutning från trygghet till jämlik frihet väcka framtidshopp för både vänster-, grå- och förnyelsesossar, skriver Daniel Färm.
Sverigedemokraternas (SD) framgångar har förändrat det politiska landskapet. Vid sidan av en extrem syn på migration och integration samt en tydlig högeranpassning av sin arbetsmarknads-, välfärds- och ekonomiska politik riskerar SD:s aggressiva förhållningssätt till media, demokratin, kulturen och internationella samarbeten även att omkullkasta mycket av det som arbetarrörelsen har byggt upp under drygt 100 år. Socialdemokraterna och LO behöver därför fortsätta att stå upp mot SD:s rasistiska, radikalkonservativa och högerpopulistiska politik.
Det är förvisso viktigt att fortsätta att adressera de frågor där det finns rimliga förväntningar på att agera – utan att låta sig styras av SD:s ståndpunkter. Men det är ändå inte nödvändigtvis inom dessa områden som fokus behöver ligga de närmaste åren.
Den nyss avslutade mandatperioden präglades i hög grad av dessa ”hårda” trygghetsfrågor. Det var inte orimligt att Socialdemokraterna agerade när Sverige stod inför de stora migrationsströmmarna, gängskjutningarna, ryska aggressionerna, bilbränderna, skogsbränderna och terrordåden. Även om många inom partiet hade synpunkter på framför allt omläggningen av migrationspolitiken, så behövde Socialdemokraterna återupprätta trovärdighet i att man står för ordning och reda och har ”koll på läget” i dessa frågor. Det tar dock lite tid innan det ger utdelning i väljaropinionen.
Dessa sakfrågor är förvisso inte en gång för alla ”lösta”, men behöver inte heller ta över hela det politiska samtalet.
Inför den här mandatperioden finns dock förutsättningar för ett nytt fokus, utan att det behöver betyda att partiet tappar kontrollen över ”hygienfrågorna”.
Dels kan ett antal omvärldshändelser påverka den politiska dagordningen, till exempel:
- Brexit, EU-valet och unionens framtida utveckling.
- Handelskrig med USA?
- Bostadsbubbla & räntehöjningar?
- Fortsatt integrationsutmaning.
- Kunskapsresultaten och likvärdigheten i den svenska skolan (PISA-rapporten i december 2019).
Dels kan arbetarrörelsen skapa ökad framtidstro genom en fokusförflyttning från trygghet till jämlik frihet. Att ge alla människor en chans att sträva efter sina ”bästa stämningars längtan” är det grundläggande syftet med socialdemokratisk politik. Att hämmas i den strävan är ett uttryck för den ofrihet som många lever i. Här behövs nya förslag som utgår från människors vardag. Strävan efter den friheten är något helt annat – och mycket mer ambitiöst – än den begränsade borgerliga fokuseringen på valfrihet, frihet från att betala skatt och fri dragningsrätt på skattemedel för företag. Framför allt är det för arbetarrörelsen viktigt att friheten stärks på ett jämlikt sätt.
I grund och botten kvarstår dock höger-vänsterkonflikten i svensk politik. Stora, oansvariga och orättvisa skattesänkningar, ökad otrygghet på arbetsmarknaden samt en ovilja att komma till rätta med klyftorna i samhället står även framöver mot investeringar i välfärd, en aktiv politik för fler och schysta jobb samt en gedigen fördelningspolitik. Detta är frågor som mobiliserar och engagerar.
Men vi möter också ett antal stora framtidsutmaningar som inte lika lätt kan förstås med en klassisk höger-vänsteranalys. Förutom migration handlar det bland annat om digitalisering, globalisering, klimatförändringarna, den skenande ohälsan, urbanisering och kunskapssamhällets framväxt, nya värderingsfrågor, ojämställdheten samt identitetsfrågor. Dessa utmaningar är i högsta grad relevanta för ett idé- och värderingsburet parti som Socialdemokraterna. Det spelar ingen roll om orättvisor, hot och frihetshämmande strukturer har en socioekonomisk, genderrelaterad, klimatmässig eller annan utgångspunkt. De ska bekämpas ändå.
Det är viktigt att partiet tar behovet av en förnyad samhällsanalys på allvar. För även om Socialdemokraterna återigen har befäst sin position som Sveriges mest populära parti, så innebar valet 2018 ett rejält väljartapp. Tappet kan förstås utifrån tre tidsperspektiv:
- Långsiktiga och strukturella förändringar. Sedan valet 1973 har Socialdemokraterna tappat var tredje väljare: från 43,6 till 28,4 procent. Det kan inte förklaras med enskilda företrädare, sakfrågor eller valkampanjer. Och inte heller med att partiet borde ”gå tillbaka” till den politik som drevs då. Det handlar sannolikt snarare om informationssamhällets påverkan på väljarna, att globaliseringen har gjort det svårare att styra samhällsutvecklingen politiskt. Det har varit svårt att organisera fackligt med allt fler små arbetsplatser, otrygga anställningar och ökat egenföretagande. Dessutom har partiets långa maktinnehav skapat frustration över att kvarvarande orättvisor i samhället inte är åtgärdade.
- Utmaningar under förra mandatperioden. Migrationskrisen, brottsligheten, det svåra parlamentariska läget, LSS, tiggeriet och populism har varit svåra att hantera för Socialdemokraterna, även om gedigna försök har gjorts. Samtidigt har partiet agerat både tydligt och kraftfullt i flera frågor: vinster i välfärden, religiösa friskolor, energiöverenskommelsen, sysselsättningen, tryggare anställningar, upprustningen av försvaret, gängkriminaliteten, pensionsfrågorna – och inte minst de offentliga finanserna.
- Valrörelsen 2018. De flesta tycks både nöjda med och imponerade av partiets folkrörelsebetonade valkampanj. Men att man tvingades fokusera på den delvis befogade, delvis uppjagade, oro som många väljare har känt för dessa ”yttre hot och påfrestningar” kan ha bidragit till tappet.
Det går dock att bryta väljartappet. Genom att organisera, göra rätt analyser och formulera en stark, visionär och mobiliserande politik för mer jämlik frihet.
Allt detta behöver partiet göra samtidigt som det parlamentariska agerandet präglas av koalitionsbyggande pragmatism, trovärdigheten i en ansvarsfull ekonomisk politik inte undergrävs – och retoriken och den utåtriktade kommunikationen inte bidrar till polarisering och splittring. Socialdemokratin ska aldrig reduceras till frasradikaler, men inte heller till kamerala systemkramare.
Avgörande för förnyelsearbetet är dock att partiet lyckas kombinera högt i tak med sammanhållning. Det gäller att inte förfalla till splittring, fraktionsbildning och oförsonliga tonlägen internt. Partiet behöver därför också fortsättningsvis bygga på en respektfull, tillåtande och ödmjuk koalition av framför allt vänstersossar, gråsossar och förnyelsesossar.
Daniel Färm
chef Tankesmedjan Tiden
