Det finns säkert en massa turer kring mordet på bloggaren Ananta Bijoy Das i Bangladesh som vi inte känner till.
Hur välplanerat var dådet? Hade den islamistiska grupp som begick mordet genomfört det även om han inte varit på plats hemma den där dagen?
Några fakta är dock helt givna.
Skribenter som ifrågasätter hur yttrandefriheten ser ut i Bangladesh, som kritiserar religionens roll och kopplingarna till regeringsmakten, hotas och dödas. Det finns flera sådana fall från senare år.
Ananta Bijoy Das var en av dessa hotade. Han sökte nyligen visum till Sverige för att tala på ett arrangemang om pressfrihet. Svenska utrikesdepartementet avslog hans ansökan med motiveringen att det fanns en risk att han skulle söka asyl i Schengenområdet eftersom han var hotad i hemlandet.
Ananta Bijoy Das kunde inte resa till Sverige.
Nu är han död.
Hade han varit i Sverige nu hade han varit i livet.
Och, ja, hans död är inget mindre än en skandal. Svenska PEN:s ordförande Ola Larsmo sammanfattar det hela väl i dagens DN:
”Den som sticker ut nacken – bokstavligen – genom att ägna sig åt kamp för demokrati kommer att dra på sig hot i ett land som Bangladesh. Alltså kommer då svenska UD att betrakta vederbörande som en potentiell flykting. Det finns, som ambassaden skriver, en ”risk” att ge dem ett visum. Alltså kan inga demokratiaktivister per definition tillåtas beträda helig Schengen-mark.”
UD:s beslut är bisarrt på så många plan att det nästan inte går att reda ut dem alla, men på två uppenbara punkter sticker det ut. För det första är väl tanken med asylrätten att människor med skyddsbehov ska få detta? UD uppger alldeles på egen hand att Ananta Bijoy Das har ett sådant skyddsbehov, men uppger detta som skälet till sitt avslag.
Vad ger det för signal om Sveriges hållning i yttrandefrihetsfrågor?
Faktum är att frågan är så allvarlig att frågan bör ställas direkt till utrikesminister Margot Wallström. Är det regeringens hållning i visumfrågor som tolkats rätt av en tjänsteman, eller är det ett misstag i arbetet som lett till förödande konsekvenser.
För det andra speglar fallet hela det kollapsade asylsystemet i EU. Det finns helt enkelt alldeles för få rimliga vägar in i EU. Den som riskerar att hoppa av får inte visum, även när det föreligger skyddsbehov. Det går inte att söka asyl på enskilda ambassader, man måste i princip ta sig till EU:s gräns för att göra detta, men eftersom flygbolagen kräver att man uppvisar ett giltigt visum är de flesta hänvisade till illegala flyktingsmugglare.
Att en känd bloggare som skulle prata på ett pressfrihetsarrangemang hade tvingats använda samma resvägar för att över huvud taget komma till Sverige visar bara hur sjukt systemet har blivit.
EU har lovat att se över regelverket för möjligheten att öppna fler lagliga vägar in i EU. Det arbetet har aldrig varit viktigare.
Jesper Bengtsson
