Jag älskar ABF. Allt sedan jag steg in i ABF Malmös hus vid Folkets park första gången har jag varit frälst. Så många timmar av föreläsningar, workshops, studiecirklar och mänskligt utbyte. Blodet rinner snabbare i mina ådror när jag tänker på folkbildning. Jag får något saligt i blicken.
I torsdags åt jag därför frukost med trettiotalet andra folkbildningsvänner i centrala Stockholm. Studieförbunden skulle presentera sin senaste rapport ”Bildning behövs för en levande demokrati”. Rapporten är på sina 15 sidor enkel och grafisk. Den kommer ut varje år och dess huvudsakliga syfte är att visa på bildningstrender inom det livslånga lärandet. I år tematiserar rapporten kring deltagandet i demokratin. Intentionen är att få grepp om demokratins styrka idag. Snart är det hundra år sedan riksdagen beslutade om den allmänna och lika rösträtten, men ingen demokrati fungerar utan aktiva medborgare. Så hur står det egentligen till?
Studieförbunden ser i årets rapport några glädjande tecken i tiden:
- Bildningen har en fortsatt stark ställning i landet. Bland svenskarna är törsten ”outsläcklig”.
- Studiecirkeln är fortfarande (trots SVT:s alarmerande rubriksättning tidigare i veckan) den populäraste formen för att lära sig nya saker.
- Bland unga är törsten efter bildning inom områdena politik och samhälle stark.
Vad som dock är mer intressant är de dystra spaningarna:
- Kvinnor tvivlar på sin förmåga att göra informerade politiska val.
- Klassamhället ställer till det och syns i siffror om påverkan av samhällsutvecklingen.
I rapportens avsnitt ”Hundra år av demokrati” presenteras siffror om delaktighet i demokratin och samhällsutvecklingen. På frågan ”Upplever du att du har möjlighet att vara delaktig i samhällsutvecklingen?” svarar 39 procent av de med enbart gymnasieutbildning, och 34 procent av de som enbart grundskoleutbildning, ja på frågan. Jämför med gruppen med universitetsutbildning där 62 procent upplever att de kan påverka samhällsutvecklingen.
På frågan ”Upplever du att du har tillräcklig kunskap för att kunna göra ett informerat val i valen 2018?” svarar 40 procent av de tillfrågade kvinnorna att de inte upplever sig ha tillräcklig koll. 15 procent av männen upplever samma sak.
Förra året presenterade Folkbildningsrådet rapporten ”Folk utanför folkbildningen”. Den är intressant läsning för de som bekymras av siffrorna ovan. Rapporten visade att folkbildningen har särskilt svårt att nå personer som står utanför föreningslivet, ensamstående kvinnor med barn, män i storstädernas förorter, ålderspensionärer från samma förorter samt personer med kort formell utbildning och låg inkomst.
När ABF Göteborg för ett år sedan lade ner sin populära föreläsningsverksamhet gick kränkthetens vågor höga. Nu var folkbildningen hotad och vänstern på reträtt. Många var vi då som instinktivt tänkte att nedläggningen var ett illavarslande tecken i tiden. Men ABF Göteborgs styrelse gjorde helt rätt. Föreläsningsverksamhet i stadskärnor är inte folkbildningens primära uppdrag. Visst är ABF föreningarnas förening och ska därmed vara en arena också för den föreningsaktiva medelklassen. Men det är skillnad på studieförbundens öppna verksamhet och den verksamhet som sker i samarbete med föreningar. När ojämlikheten och segregationen ökar mer än någonsin är innerstadsföreläsningar rena rama resursslöseriet. Statsbidraget ska inte läggas på föreningsaktiv medelklass i innerstan – det ska användas klassutjämnande så som folkbildningens mål också formuleras i uppdraget från staten. Folkbildningen kommer aldrig kunna sluta bildnings- och demokratiklyftan med föreläsningsserier på Möllevången eller Järntorget.
”Folkbildningen ska andas i alla samhällets rum” sa LSU:s ordförande under presentationen av Studieförbundens rapport. Det nya Sverige behöver forma den nya folkbildningen. I förort och glesbygd tilltar frustration och radikalisering och där sjunker också valdeltagandet. Den svenska folkbildningen har varit unik med sin mobilisering av de många. Som verktyg är folkbildningen och dess primära metod, studiecirkeln, ett nästan revolutionärt verktyg i kampen mot klassamhället. Men idag finns inte folkbildningen där den som mest behövs, och där demobiliseringen är som störst. Det är dags att ställa frågan vilka folkbildningen ska finnas till för de kommande hundra åren.
Det är dessutom värt att påminna om hur folkbildningen kan användas inte bara som verktyg mot ojämlikheten utan mot också ojämlikhetens konsekvenser. I skapandet av sysselsättning och mening kan folkbildningen ge vägar till makt och meningsfullhet för människor som mist sin tilltro till samhället.
Nu hoppas jag att vi som älskar folkbildning vågar låta den överleva ett sekel till. Läs rapporten från Studieförbunden, hoppa över medelklassen och använd våra gemensamma resurser till att göra en annan värld möjlig!
Johanna Mårtensson
Förbundssekreterare Socialdemokratiska studentförbundet och ersättare i ABF:s förbundsstyrelse