Från ledande nazist till engagerad anti-rasist. Jonny Höglin har gjort den svåra resan. För att förstå vad som driver människor till extrema rörelser måste man gå ned på individnivå och söka
efter just den personens motiv, säger han.
I slutet av 90-talet och början av 00-talet var Jonny Höglin en av landets mest kända nazister. Han agiterade för den vita rasens överlägsenhet, var kriminell och slogs med vänsteraktivister.
I dag är han övertygad anti-rasist och har bland annat arbetat med Fryshusets program mot högerextremism och föreläst tillsammans med förintelseöverlevaren Emerich Roth.
– Jag tror det var ett sökande efter ordning som fick mig att välja nazismen, säger han.
Sökande efter ordning. Kan det vara så enkelt?
Vi träffas på ett av de bekväma men lite tråkiga kafékedjorna i Eskilstuna. Jonny Höglin bor ett stenkast därifrån. Han beskriver det själv som att han från början kommer från ett missbrukarhem. Slagsmål, knark, polisrazzior. I de tidiga tonåren begick han sina första brott. En kaotisk bakgrund.
Samtidigt är han noga med att betona det egna ansvaret. Att individen Jonny Höglin har gjort sina egna val i livet.
– Samhället vill gärna göra det lätt för sig. Om någon blir extremist är det alltid en knarkande morsa eller något problem i din bakgrund och det är klart att sånt spelar roll. Men för att förstå varför någon blir extremist måste du gå ned på individnivå. Du måste sätta dig med personen och fråga vad det var som fick just honom att välja extremismen. På vilket sätt just han känner sig förorättad.
Det sista är viktigt i Jonny Höglins resonemang. Under vårt samtal återkommer han flera gånger till att de som väljer extremism alltid känner sig förorättade. Han tar ett exempel. En kompis till honom under skoltiden fick stryk av en person från ett annat land och skrek ett rasistiskt ord efter honom. När deras lärare hörde talas om händelsen gick han inte in och medlade och försökte lösa konflikten. I stället stängde han av kompisen från skolan.
– Samma kille gick senare med i en nazistgrupp och rånade p10 på ak5:or.
Ett annat gemensamt drag för de som lockas av extrema rörelser är bristen på självförtroende.
– Det finns nog ingen som går in i en extrem rörelse som har bra självförtroende. Jag upplevde en stark misstro och hat mot vuxenvärlden, bland annat för att jag mobbades av mina lärare. Jag var sorgsen och ville passa in, hitta en gemenskap. Jag fick med mig en dålig revanschlystnad.
Jonny Höglin beskriver hur nazismen blir ett känslomässigt bekvämt sätt att ventilera detta på. Ett sätt att nå den där »ordningen«.
– När du går in i en extremistisk
rörelse har du redan en buffé av åsikter framför dig med en svart-vit världsbild som slår fast vilka som är bra och vilka som är dåliga.
Det här tycker du, det här ska du inte tycka, och det var nog det mitt undermedvetna letade efter. Att man sedan kanske inte står för allt som nazismen eller andra extrema rörelser presenterar blir sekundärt, för din bekvämlighet är det viktiga.
Men vägen ut då? Hur får man människor att lämna? För Jonny Höglin blev mötet med den iranske högskolelektorn Mohsen Hakim avgörande. Under de år Höglin gjorde sig ett namn som fruktad nazist försökte Mohsen Hakim möta den tidens högerextremism genom att bjuda in rasister och nazister till öppen debatt på Högskolan i Eskilstuna.
Metoden var kontroversiell och hans arrangemang stoppades flera gånger. Men Mohsen Hakim stod på sig och fortsatte arbeta enligt devisen: »Släpp ut trollen ur mörkret så spricker de i solljuset!« Till sist kunde han driva igenom debatten.
– Jag såg honom på stan en dag och kände igen honom från tidningarna. Det som väckte min respekt var att han inte hade vikt ned sig. Inte en tum. Jag, nazisten Jonny Höglin, gick fram till den iranske lektorn och hälsade.
Även Mohsen Hakim kände igen Jonny från tidningarna. »Du är den där nazistledaren«, sade han. »Så trevligt! Hur mår du? Kan du inte berätta för mig om dina åsikter.«
– Då hoppade propagandaapparaten i gång i min skalle, skrattar Jonny och tar en klunk av sitt kaffe.
– Jag sade till Mohsen Hakim,
att »du är den där jävla svartskallen. Visst, jag hälsar och är trevlig, men du har inte här att göra. Sätt dig på din flygande matta och stick härifrån.«
Då såg han lycklig ut. »Menar du verkligen det där? frågade han. Sätt dig ned så vi kan prata om det här. Jag bjuder på vad du vill.«
– Jag blev helt ställd. I vanliga fall möttes jag ju av aggressivitet och motstånd när jag vevade i gång propagandan.
Sedan ville Mohsen Hakim att Jonny och han skulle jämföra sina liv. »Är det inte så enkelt att det finns bra och dåliga människor i alla grupper?« frågade han.
Nej, alla svartskallar är skit, svarade Jonny.
”Okej, då jämför vi dig och mig.«
Sedan berättade Mohsen om sig själv. Hur han kom till Sverige 1976, samma år som Jonny föddes. Hur han betalt sina studier genom extrajobb, alltid jobbat och betalt sina skatter, aldrig åkt fast för polisen. »Jag är lektor vid högskolan och bakar ingenjörer varje dag. Vad gör du?« frågade han retoriskt. »Jag har läst om dig i tidningarna. Du är kriminell, du har suttit häktad, du fick din första fängelsedom när du var sjutton, går på socialbidrag. Stämmer det?«
– Jag blev helt ställd, säger Jonny.
Mohsen Hakim tittade på honom och sade milt: »Om du verkligen älskar det här landet kanske det är du som skulle sätta dig på en flygande matta?«
Höglin blev inbjuden till debatten på högskolan. Han satt i en panel och försvarade nazismen. Efteråt lovade Mohsen Hakim att ställa upp som mentor och medmänniska om han valde att hoppa av nazismen.
En inre kamp följde. Höglin hoppade av, fick dödshot från andra nazister, isolerade sig från sina gamla kompisar och kom ut i andra änden som en aktiv anti-rasist som hjälper andra att lämna extremismen.
– För att förstå måste man hela tiden gå ned på individnivå. Man måste ställa frågan; vad var ditt skäl att söka dig till en extremistisk grupp. Och kom inte med något snack om att du vill rädda Sverige eller nån sån skit! Var ärlig och berätta vad det är, så går vi till botten med det. När man sedan lämnar är det alltid ens eget inre som blir den största utmaningen. Vem ska du vara nu? Vad ska du göra i livet nu?
Jonny Höglin avslutar sitt resonemang med en skarp varning till de etablerade partierna i Sverige.
– Jag sade redan för tio år sedan att Sverigedemokraterna skulle växa i styrka. Då lyssnade ingen. Ni måste ta debatten. Det räcker inte att sitta och dyrka Malena Ernmans inlägg på Twitter. Det är allvar nu. Ni får inte ha ett kaotiskt politiskt landskap, då kommer extremisterna träda fram och växa i styrka.
Jesper Bengtsson, Chefredaktör Tiden
