Som väntat gick det populistiska partiet Lag och ordning (PiS) segrande ur söndagens polska parlamentsval med 37 procent av rösterna. Det tidigare sittande partiet, liberalkonservativa Medborgarplattformen (PO), fick nöja sig med 23 procent. Förenade vänsterkoalitionen, Polens största vänsterparti, lyckades med 6,6 procent inte ens ta sig in i parlamentet. Om det preliminära valresultatet står sig innebär det att Lag och ordning, med 242 av 460 parlamentsstolar, kan regera i majoritetsställning.
Det är en triumf för hela den europeiska nationalkonservatismen.
Lag och ordnings politiska melodi är i allt väsentligt komponerad med samma instrument som hos andra europeiska högerpartier. Det är ett ideologiskt stökigt hopkok av traditionell högerkonservatism och vänsterpolitik som utlovar söndagsstängt, hårdare straff, totalförbud mot samkönade äktenskap och ökade försvarsanslag men också sänkt pensionsålder, miljontals nya bostäder, höjt barnbidrag, sänkt moms, höjda löner, hårdare tag mot korruptionen. Eller helt enkelt bara mindre byråkrati och mer drag under galoscherna.
Delar av politiken är tänkt att finansieras med en särbeskattning av utländska företag (likt premiärminister Orbans politik i Ungern) och en ny bankskatt, men kommer sannolikt behöva kompletteras med massiva ekonomiska neddragningar på andra områden.
För Polens progressiva rörelse är söndagens valresultat givetvis ett stort bakslag.
Sedan landet år 1991 blev självständigt och folkstyret infördes har en ständig kamp förts för att demokratisera samhällsklimatet. Bland annat genom att introducera tidigare främmande koncept så som mänskliga rättigheter, HBTQ-tolerans och sekularism hos de polska medborgarna. Samtidigt som motståndet från katolska och nationalistiska auktoriteter varit hårt har ändå den polska staten i huvudsak varit stöttande och medgörlig för dessa förändringar.
Nu riskerar den positiva utvecklingen att tappa fart, eller stanna helt.
För övriga Europa är valresultatet lika dystert, inte minst för oss som hoppades på att den europeiska fördelningskrisen av flyktingar skulle kunna hanteras utan förhandlingar med Turkiet. När tidigare premiärminister Ewa Kopacz (PO) efter hårt politiskt tryck till slut ingick i en uppgörelse med EU om 6 500 kvotflyktingar fördömdes den i raseri av Lag och ordning. Tillsammans med de andra EU-staterna i Östeuropa är partiet starkt främlingsfientligt och inställningen verkar vara att en flyktingkvot högre än 0 är ett federalistiskt övergrepp från Bryssel.
Vad den polska befolkningen har att vänta går inte att säga helt säkert. Sist Lag och ordning regerade var under ett minoritetsstyre åren 2005-2007. Den korta mandatperioden präglades av interna konflikter, kaotiska förhandlingar och utrikespolitiska konfrontationer med bland annat Ryssland och Tyskland. När partiledaren för koalitionspartnern SRP anklagades för korruption valde man slutligen att avbryta regeringssamarbetet och utlysa nyval.
Ett antal politiska förslag hann man dock formulera. Ett var att lyfta ur evolutionsteorin från den polska skolplanen. Tydligare än så kan inte bakåtblickandet i den nya polska regeringen beskrivas.
Benjamin Ivansson
