I februari 2016 är det 30 år sedan Olof Palme mördades. För många människor med hjärtat till vänster är Olof Palme en symbol för en självständig och radikal svensk utrikespolitik. Uttalanden om den spanska Francodiktaturen som ”satans mördare”, om den tjeckiska kommunistiska regimen som ”diktaturens kreatur” eller jämförelsen av USA:s julbombningar av Hanoi julen 1972 med historiska illdåd som Guernica, Oradour och Treblinka satte skarpa avtryck i debatten.
Efter kalla krigets slut och Sveriges inträde i eu blev den svenska utrikespolitiken mindre synlig. Inom arbetarrörelsen har många törstat efter en svensk utrikespolitik som tydligt skiljer vänster från höger och som utan att bli nostalgisk transformerar arvet från Olof Palme till en modern, radikal utrikespolitik för vår tid.
Den rödgröna regeringens erkännande av Palestina, uppsägningen av det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien och Margot Wallströms utfästelser om en feministisk utrikespolitik har väckt förhoppningar. Hur skulle en modern, radikal utrikespolitik – baserad på arbetarrörelsens kärnvärden om frihet, jämlikhet och solidaritet – kunna se ut? Som nytillträdd ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet, som länge prioriterat arbetet med dessa frågor, vill jag gärna bidra till debatten genom följande program i tio punkter.
- Stärk den militära alliansfriheten – säg nej till Nato. I en globaliserad värld stärker Sverige sin säkerhet genom samarbete med andra stater, på den militära alliansfrihetens grund. Militär alliansfrihet ökar den utrikespolitiska handlingsfriheten, ett Natomedlemskap gör Sverige till en del av Natos kärnvapendoktrin och stärker inte Sveriges säkerhet. Den oroande utvecklingen i Ryssland möts bäst genom att Sverige är tydligt med att Natomedlemskap inte står på agendan och att Sverige utnyttjar sin militära alliansfrihet till att stärka de demokratiska krafterna i Ryssland.
- Sverige ska inte sälja vapen till diktaturer eller till länder som kränker mänskliga rättigheter. Krigsmaterielexportutredningen (kex) hade till uppdrag att införa ett demokratikriterium för svensk vapenexport, men dess förslag öppnar för godtycke och är långt ifrån tillräckliga. Sverige behöver ett skarpt regelverk som i praktiken inte tillåter export av krigsmateriel till diktaturer eller länder där de mänskliga rättigheterna kränks.
- Utveckla den feministiska utrikespolitiken och stärk arbetet för hbtq-personers rättigheter. Könsmaktsordningen känner inga nationsgränser. En feministisk utrikespolitik ökar jämlikheten mellan män och kvinnor och är ett säkerhetspolitiskt redskap för att bland annat förhindra våld mot kvinnor i väpnade konflikter och främja försonings- och återuppbyggnadsprocesser efter krig. Sverige bör sträva efter att bli en internationell spjutspets för hbtq-personers rättigheter och aldrig tveka att ta upp dessa frågor i sina relationer med andra stater.
- Stärk den inom-palestinska försoningsprocessen. Konflikten mellan Hamas och Fatah försvårar uppbyggandet av Palestina som stat och återskapandet av en israelisk-palestinsk fredsprocess. Sverige bör genom aktiv diplomati bidra till att övertyga Hamas om nödvändigheten av att erkänna Israel och avstå från våldshandlingar som bryter mot folkrätten. Detta kräver dialog, inte en blockad som drabbar civilbefolkningen hårt. Hållbar fred kräver att Israel avvecklar sin bosättningspolitik och avstår från våldshandlingar som bryter mot folkrätten. Sverige har genom sin tradition i området ett särskilt ansvar och särskilda möjligheter.
- Prioritera kampen mot is pågående folkmord i Mellanöstern. Det är svårt att finna ord tillräckligt starka för att fördöma de illdåd som organisationen is gör sig skyldig till. Situationen för olika nationella minoriteter, inte minst den kristna, är oerhört utsatt och världssamfundet har ett tungt ansvar att agera för att förhindra det pågående folkmordet. Vid sidan av de insatser som redan görs bör Sverige utveckla sitt stöd till det muslimska civilsamhället i arbetet med att reducera riskerna för svensk rekrytering och diplomatiskt söka vägar att stärka stödet till de krafter i Irak och Syrien som representerar demokratiska värden och som söker politisk enighet i kampen mot is.
- Låt ”det gröna folkhemmet” bli fältrop för en internationell klimatpolitik. Klimatmötet i Paris i höst är ett ödesmöte. Sverige bör med eu:s övriga medlemsländer prioritera en överenskommelse som drastiskt minskar utsläppen och utveckla strategier som bistår fattigare länder att övergå till förnybart. Rikare länder måste ta ett mycket större globalt ansvar. Regeringen bör gå i täten för vägar till en ekologiskt hållbar ekonomi, precis som vi under 1900-talet var förebild i att skapa ett socialt hållbart samhälle.
- Flykting- och biståndspolitiken får inte ta resurser från varandra. Sverige bedriver Europas kanske mest öppna flykting- och invandringspolitik. Men flyktingmottagningen finansieras alltmer av biståndsmedel. Enligt de senaste avräkningarna från biståndet beräknas var fjärde biståndskrona stanna i Sverige. En sådan utveckling är inte acceptabel. Sverige bör också stärka arbetet inom och utom eu med att utveckla fler säkra vägar till asyl.
- Värna religionsfriheten – bekämpa fundamentalismen. I utkanten av is illdåd höjs röster om att ifall politiken – ja, helst hela samhället – bara kunde befrias från religion så skulle freden vara lättare att bygga. Men 1900-talets många krig och illdåd startades av stater som var i högsta grad sekulära. Det är inte religionen som är problemet, det är fundamentalismen. Och fundamentalismen kommer ibland i religiösa kläder, ibland i sekulära och ibland i politiska kläder. Det är lika illa vilket som.
- Intensifiera kampen mot dödsstraffet. Dödsstraff kränker människovärdet och är alltid ett oacceptabelt straff. Sverige bör markera sin avsky mot dödsstraffet vid varje officiell kontakt med representanter från länder som fortfarande använder sig av detta barbariska straff – oavsett om det gäller till exempel Iran, Saudiarabien, Kina eller USA.
- Undersök förutsättningarna att ge Edward Snowden politisk asyl i Sverige. Edward Snowden beskylldes för spioneri när han avslöjade hur USA:s underrättelsetjänst avlyssnat människor över hela världen, inklusive toppolitiker i Europa och USA. Han flydde till Ryssland och beviljades där asyl. usa:s underrättelsetjänsts agerande är inte acceptabelt. Sverige bör söka vägar att ge Edward Snowden en tillflyktsort i en demokrati som Sverige, i stället för i Vladimir Putins Ryssland.
Ulf Bjereld
är ordförande för Socialdemokrater för tro och solidaritet och professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet
