De nordiska samhällsmodellerna är inte desamma som förr. De är fortfarande relativt effektiva. Men senare års utveckling har inneburit en försämrad prestation ur ett både medborgerligt och ekonomiskt perspektiv. Det visar en rapport från det norska forskningsinstitutet Fafo. Konkurrenstrycket från omvärlden, maktförskjutning mellan fack och arbetsgivarorganisationer och ändrade politiska majoriteter, har radikalt förändrat förutsättningarna för ekonomin och prövat samarbetsandan.
Modellerna är inte helt lika sinsemellan men mycket förenar, vilket också gäller utmaningarna. Den demografiska utvecklingen innebär att arbetskraften blir färre relativt antalet äldre. Ökad migration och en regelutformning som har gett större möjlighet för oseriösa arbetsgivare att konkurrera genom lägre löner än de kollektivavtalade. En starkare internationell konkurrens har lett till ökad kostnadspress för företagen. En hög arbetslöshet och ökade inkomstklyftor som rubbar balansen mellan arbetsmarknadens parter till löntagarsidans nackdel. En minskad facklig medlemsanslutning. Otryggheten har ökat för löntagarna i form av fler osäkra, lågbetalda och ohälsosamma arbetstillfällen. Allt det här har påverkat alla nordiska modeller. Det är faktorer som påverkar samhällsekonomisk effektivitet och medborgarnas välmående negativt.
Kombinationen höga ambitioner för generell välfärd och en uthållig hög konkurrensförmåga är de nordiska modellernas affärsidé. Vad händer om pusslet faller i bitar? Det senaste decenniet har inneburit en försvagning av partsmodellen, vars existens och styrka är en bärande del av välfärdsmodellerna. Inte bara i de nordiska länderna, utan även inom EU och den så kallade sociala dialogen har försvagningen blivit påtaglig. Det kan delvis vara en följd av konjunkturen och dess effekter på sysselsättningen. Men försvagade sociala parter är också en följd av politiska vägval.
Fafo-forskarna konstaterar att de modeller som vi känner idag inte alls är passé. Men de behöver uppdateras för att även i framtiden kunna leverera de goda resultat som vi har vant oss vid. Det går alltså inte att luta sig tillbaka och lita på att allt rullar på automatiskt. Vi behöver aktivt utarbeta strategier för att behålla den effektivitet som de nordiska modellerna hittills har burit med sig.
Inom näringsliv och fackföreningsrörelsen finns en samsyn om att båda sidor vinner mer på samarbete än konflikt. Själva anledningen att inleda eran av samförstånd var insikten om att konflikt inte fungerar som arbetsmetod. Och att ett pragmatiskt samarbete mellan politiken och arbetsmarknadens parter är ett effektivt sätt att nå gemensamma vinster. Även om Norden har en del att lära av andra ekonomier, tycks vi ha funnit en metod som levererar. Väl värd att jobba för.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden.
