Det här med samförstånd är ju ett aktuellt ämne. I förra veckan var temat för årets Anna Lindh-seminarium, arrangerat av Socialdemokraterna och Palmecentret, ett nytt globalt avtal mellan kapital och arbete. Arbetsnamnet har ni kanske hört i något av Stefan Löfvens tal: New Global Deal. Tanken är att exportera den anda av samförstånd som har utvecklas via den så kallade saltsjöbadsandan och i den svenska modellen.
I en del sammanhang är atmosfären långt ifrån harmonisk mellan internationella motparter. Ofta möts inte minst arbetsgivare och fack under former som påminner om kärande och svarande i en domstolsförhandling. Om redan exiterande institutioner och forum för internationella samarbeten, ILO, Världsbanken, WTO, EU med flera, satsar mer på att jobba upp goda relationer i förhandlingarna så skulle knutar i sakfrågorna gå bättre att lösa. Goda relationer byggda på en respekt för motparten och fokus på gemensamma vinster. Trivsamma kafferepsmöten som resultat är kanske inte att förvänta men i vart fall ett mer effektivt arbete.
Den internationella ekonomin har under de senaste två-tre decennierna radikalt ändrat förutsättningarna för nationell politik och ekonomisk utveckling. Att få till en anda av konsensus mellan maktpoler skulle förbättra den obalans som idag råder inte bara mellan snabba och stora privata kapitalflöden och löntagarna utan även den obalans som råder mellan kapitalet och den lagstiftande makten.
Några av världens största ekonomier idag är inte länder utan företag. Dessas makt över investeringar och jobbtillfällen innebär ett utrymme att påverka politiken som ibland anpassar sig genom att till exempel sänka skatter och luckra upp tryggheten för löntagarna via dåliga arbetsvillkor. Det är en skattestress som är vare sig demokratisk eller långsiktigt ekonomiskt klyftig. En bättre balans mellan kapitalets, löntagarnas och politikens intressen är därför något som skulle stärka både demokrati och långsiktig ekonomisk stabilitet.
Någotsånär snabba framgångar kan vara bra vinna för att uppmuntra en säkert mycket långsiktig process. I det syftet bör man börja med frågor där det finns uppenbara vinster för alla inblandade att hämta. Som till exempel kvalitativ utbildning, vilket ger arbetskraften bättre möjligheter till jobb och företag bättre tillgång till humankapital. Eller en gemensam satsning för att få bort korruption, som skulle innebära bättre arbetsvillkor för löntagare och en juste konkurrens för företagen. Eller en insats för att förbättra ekologisk hållbarhet i produktionen, vilket kunde bära med sig en mer hälsosam arbetsmiljö för de anställda, ett bättre konkurrensläge för producenter och inte minst avlasta klimat och natur.
Ett globalt samarbete kan framstå som väldigt svårt eftersom det kräver ett komplex samspel på både längden och bredden mellan organisationer och politiska företrädare. Men kanske kan det på sätt och vis vara enklare än samförstånd på lokal nivå. För ju mer lokalt desto tydligare blir skillnader i utgångspunkter och åsikter. Det kan vara lättare att istället diskutera de stora penseldragen än de små. Börja med ett mer fluffigt område med utrymme för lokal anpassning. Att kombinera global samverkan med konkretion kan konsekvensmässigt bli svårt. Men kanske spelar det mindre roll om det som i första hand åsyftas ändå är just en anda av samverkan.
Monika Arvidsson, utredningschef Tankesmedjan Tiden
